Kina anklagas för att mörka störtflodens konsekvenser i Tibet

En våldsam störtflod, som tros ha orsakats av en kollapsad glaciär i Himalaya, har orsakat förödelse i såväl Tibet som Nepal. Med en rasande hastighet svepte vattenmassorna genom dalgångar och raderade ut hela byar. I Nepal har över 1 000 människor bekräftats döda, medan mer än 4 000 fortfarande saknas. Katastrofens vågor har nått långt utanför de direkta drabbade områdena, där både räddningspersonal och anhöriga kämpar mot klockan i ett hopplöst sökande efter överlevande.

Medan de humanitära insatserna pågår för fullt i Nepal, är lägesbilden i Tibet betydligt mer oklar. Enligt de officiella siffrorna från Kina har 16 personer dött och 546 människor saknas. Uppgifterna är dock kraftigt ifrågasatta. Kritiker, däribland flera internationella organisationer, misstänker att de verkliga siffrorna är betydligt högre och anklagar den kinesiska regimen för att medvetet underskatta konsekvenserna av katastrofen.

Kärnan i problemet är den strikta informationskontroll som Kina upprätthåller. Utländska journalister hindras från att besöka det drabbade området, och den kinesiska censurapparaten övervakar och filtrerar i stort sett allt innehåll som sprids i sociala medier och på internet. Denna strategi är ingen nyhet; vid naturkatastrofer agerar Kina ofta på detta sätt för att behålla kontrollen över informationsflödet. Det kinesiska kommunistpartiet vill undvika att allmänheten får möjlighet att rikta kritik mot regeringens hantering av katastrofen, eller att missnöjet ska leda till social oro. För de styrande handlar det i första hand om att värna stabilitet.

Att just Tibet står i fokus gör situationen än mer känslig. Regionen införlivades med Kina först på 1950-talet och har sedan dess präglats av en historia av protester och krav på självständighet. Kina anklagas vidare för att systematiskt ha begränsat tibetanernas rätt att utöva sin religion och kultur. Den andlige ledaren Dalai Lama, som lever i landsflykt, betraktas av regimen som en separatist. Mot denna bakgrund är myndigheterna mycket måna om att katastrofen inte ska utlösa omfattande missnöjesyttringar eller stärka de självständighetssträvanden som finns i regionen.

Det är dock inte så att katastrofen är osynlig i Kina. Tvärtom är störtfloden en av de mest diskuterade händelserna i kinesiska sociala medier. Men den kontroll som tillämpas är minutiös. Flera användare har vittnat om att videoklipp de försökt publicera omedelbart har tagits ned av plattformarna. I kinesiska statsmedier förekommer heller inga intervjuer med överlevande från de drabbade områdena. I stället har bevakningen ensidigt fokuserat på de kinesiska räddningsarbetarnas insatser och deras hjältemod.

Den internationella organisationen International Campaign for Tibet, en aktivistgrupp med bas utanför Tibet, har kraftfullt anklagat Kina för att underskatta antalet drabbade. Gruppen uppmanar den kinesiska regeringen att vara mer transparent i sin kommunikation och att omedelbart tillåta oberoende rapportering från katastrofområdet. Kinas styre har emellertid avfärdat kritiken och anklagar istället de kritiska rösterna för att utnyttja katastrofen för att uppvigla till konflikt samt för att fabricera grundlösa uppgifter.

Samtidigt rapporteras att ett tiotal personer i Kina har straffats för att ha spridit det som regimen kallar ”falsk katastrofinformation”. Det rör sig om individer som i sociala medier delat uppgifter om ett betydligt högre antal döda och saknade än de officiella siffrorna anger. Den hårda linjen mot oliktänkande sändare är tydlig och visar på den känslighet som råder kring frågan. De bilder från övervakningskameror vid gränsstationen mellan Nepal och Kina, som visar hur flodvågen spolar bort allt i sin väg, har setts över hela världen – men inte i Kina, där de censurerats. Enligt BBC har endast en enda stillbild från katastrofen visats i Kinas största nyhetsprogram på tv.

Bakgrunden till den förödande flodvågen tros vara en kollaps av en glaciär, ett fenomen som blir allt vanligare i takt med de globala klimatförändringarna. Forskare pekar på att de smältande glaciärerna i Himalaya utgör en växande risk för så kallade glaciala utbrottsfloder, där stora mängder vatten plötsligt släpps loss. Denna händelse blir därmed inte bara en humanitär tragedi, utan också en påminnelse om de allvarliga konsekvenserna av ett förändrat klimat i en av världens mest sårbara regioner. Räddningsarbetet fortsätter nu på båda sidor om gränsen, men för många anhöriga är väntan på besked om deras nära och kära en plågsam ovisshet.