Ingmar Nevéus: Snart kan Pete Hegseth bli syndabock för Trumps misslyckade krig

Arméministern Dan Driscoll har lämnat in sin avskedsansökan efter en utdragen konflikt med försvarsminister Pete Hegseth. Enligt Wall Street Journal lämnade Driscoll sin post under måndagen, men president Donald Trump har ännu inte formellt accepterat avgången. Flera källor uppger att Driscoll, en nära vän till vicepresident JD Vance, pressades att avgå sedan han kritiserat Hegseths ledarskap och hans behandling av höga officerare.

Driscolls avgång är kulmen på en infekterad maktkamp inom Pentagon. Sedan Hegseth tillträdde har han genomfört omfattande rensningar bland generalerna, med särskilt fokus på dem som förespråkat mångfald eller som ansetts vara för mjuka mot Kina och Ryssland. I april fick arméchefen general Randy George sparken, efter att ha varnat för att USA:s försvar är illa förberett för moderna hot, däribland billiga drönare och en sinande reserv av Patriot-missiler. Enligt uppgifter ska Hegseth ha uppfattat varningarna som ett personligt svek och en illojalitet.

Driscoll, som var arméminister sedan oktober, ska ha tagit parti för George och framfört samma kritik internt. Detta ledde till en brytning med Hegseth, som uppges ha krävt Driscolls avgång. Fox News rapporterar att Driscoll fick gå just på grund av sin kritik, och den republikanske kongressledamoten och krigsveteranen Pat Harrigan har på X hyllat Driscoll, som enligt Harrigan ”förstod vad det innebär att ha världens starkaste armé”.

Konflikten i Pentagon äger rum mot en bredare bakgrund av Trumps krig mot Iran. Militära operationer mot iranska mål har under de senaste månaderna krävt tusentals civila dödsoffer och skadat USA:s anseende i Mellanöstern. Dessutom har striderna drivit upp oljepriserna internationellt – Brentoljan handlas nu runt 95 dollar per fat, en ökning med nära 30 procent sedan krigets början. Detta har i sin tur spätt på inflationen i många länder, och centralbanker varnar för fortsatta prisökningar.

Flera av Trumps närmaste medarbetare var initialt skeptiska till krigsplanerna, men Hegseth har varit en av de mest högljudda förespråkarna. Hans retorik har vid flera tillfällen gått längre än presidentens, och han har beskrivit konflikten som en möjlighet att ”knäcka Irans revolutionsgarde en gång för alla”. Samtidigt har han inom militären fortsatt sin linje om att rensa ut generaler som han anser vara ”inkvoterade” eller ideologiskt svaga. Särskilt kvinnliga och afroamerikanska officerare har drabbats, vilket väckt skarp kritik från både politiska motståndare och veteranorganisationer.

Hegseths känslighet för illojalitet är välkänd. Flera medier har beskrivit hur han inte tolererar att få dåliga nyheter direkt från sina generaler, och hur han reagerat med ilska när underordnade presenterat obekväma fakta. Detta har skapat ett klimat av rädsla inom Pentagon, där officerare tvekar att framföra sina bedömningar.

Driscolls avgång är inte den första i Trumps administration. Tidigare har säkerhetsministern Kristi Noem fått lämna efter de impopulära massutvisningarna av immigranter, och justitieminister Pam Bondi tvingades bort i samband med avslöjandena kring Jeffrey Epstein. Dessa fall visar på ett mönster där ministrar som hamnar i konflikt med presidentens inre krets snabbt byts ut, ofta utan att en ersättare är klar.

Det som gör Driscolls fall extra känsligt är hans nära band till vicepresident JD Vance. Vance, som själv var emot kriget mot Iran, har hittills inte kommenterat avgången, men enligt källor inom administrationen har han uttryckt sitt stöd för Driscoll i privata samtal. Detta har lett till spekulationer om en växande klyfta mellan Vance och Hegseth, och om Vance kan komma att utmana sin rival om inflytande över försvarspolitiken.

Experter menar att om Trump accepterar Driscolls avgång, kommer det att ytterligare stärka Hegseths maktposition, men också öka risken för att Hegseth själv på sikt får bära ansvaret för de problem som militären står inför. Trump är känd för att snabbt skifta sina lojaliteter, och det vore inte första gången han offrar en minister för att lugna kritikerna.

Samtidigt fortsätter kriget i Mellanöstern att skapa nya spänningar. Iran har hotat med att svara på USA:s attacker, och oron för en storkonflikt är stor. Försvarsministrar och generaler runtom i världen följer utvecklingen i Pentagon med oro, då en splittrad militärledning i USA kan få konsekvenser för global säkerhet.

För Driscolls del återstår att se om han kommer att gå tyst eller om han väljer att tala ut om händelserna bakom kulisserna. Hans anhängare uppmanar honom att fortsätta kämpa för en mer professionell militär, medan motståndare ser hans avgång som ett välkommet steg mot en mer enad ledning under Hegseth.

I vilket fall som helst är det tydligt att Pentagon befinner sig i en djup förtroendekris, och att frågan om militärens ledning och strategi är mer aktuell än någonsin. Med ett pågående krig, stigande inflation och en alltmer ifrågasatt administration står USA inför ett av sina mest utmanande politiska skeden på länge.