När Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj tog till orda vid Natos toppmöte i Ankara var hans budskap tydligt – landet behöver konkreta besked om leveranser av luftvärnssystem. Flera Natoledare har instämt och betonat vikten av utökat stöd till Kiev, men trots de höga ambitionerna möter Ukraina nu ett allt mer påtagligt problem: många av de länder som tidigare varit generösa med militärt stöd kan helt enkelt inte längre avvara kritisk försvarsmateriel.

På tisdagen meddelade Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard att Sverige inte har några Patriotrobotar att leverera, trots att systemet ingår i den svenska arsenalen. Beskedet är symptomatiskt för en bredare trend bland Natoländerna, där allt fler nationer drar gränsen för vad de kan skicka vidare till Ukraina utan att äventyra sin egen försvarsförmåga.

Nederländernas försvarsminister Dilan Yeşilgöz-Zegerius konstaterade i en intervju med Bloomberg att landet inte längre har kapacitet att stödja Ukraina genom direkta leveranser av militärutrustning. Även Bulgarien gav på onsdagen besked om att inga nya leveranser av försvarsmateriel blir aktuella inom den närmaste tiden. Landet kan endast erbjuda reparationer av redan levererade system.

För många länder handlar det om en strategisk avvägning mellan att stödja Ukraina och att upprätthålla den egna säkerheten, förklarar Martin Lundmark, lektor vid Institutionen för försvarssystem på Försvarshögskolan. Det är en balansgång som blivit alltmer prekär i takt med att det säkerhetspolitiska läget i Europa försämrats.

USA, som har den största förmågan att leverera avancerade vapensystem, har använt stora mängder robotar i operationer i Iran. Sedan Donald Trumps återkomst till Vita huset har flera utlovade leveranser till Ukraina dessutom uteblivit. När Trump mötte Zelenskyj vid Natomötet i Ankara på onsdagen sade han att de skulle diskutera nya leveranser av Patriot, men tillade samtidigt att USA inte har så många system och själva behöver dem.

Men det finns även andra länder som fortfarande skulle ha förmågan att bistå Ukraina i den akuta krisen, även om det är hemligt exakt hur stora lagren är. Många länder går inte öppet ut med hur många Patriotrobotar de har eftersom det är en strategisk resurs och en mycket känslig uppgift, förklarar Lundmark.

Underrättelseuppgifter om att Ryssland kan planera en ”provokation” mot Polen är en aspekt som gör regeringen i Warszawa mer ovillig att skicka viktiga vapensystem till Ukraina. De blir inte mindre restriktiva i alla fall, och de vill inte skänka bort robotar när de själva känner sig hotade, konstaterar Lundmark.

Patriotsystemet är mycket dyrt och flera Natoländers försvarsbudgetar räcker inte till för att köpa det. Länder som Estland och Lettland, som relativt sett bidragit stort till Ukraina, behöver förlita sig på stöd från andra länder för sitt eget luftförsvar.

Den senaste tiden har Ryssland skalat upp angreppen med ballistiska robotar mot Ukraina, vilket förklarar Kievs ökade behov av nya luftvärnssystem. I den senaste attacken lyckades ukrainarna inte skjuta ner en enda av dessa robotar, vilket illustrerar allvaret i situationen.

Det kan också förklara europeiska Natoländers ovilja att leverera försvarsrobotar. Eftersom Ryssland visat sig vara mycket villigt att skjuta dessa ballistiska robotar blir europeiska Natoländer tveksamma till att skänka en så strategisk resurs, säger Martin Lundmark.

De stora europeiska försvarsmakterna – Tyskland, Storbritannien, Frankrike och flera andra – har förmågor som skulle kunna hjälpa Ukraina med den akuta bristen. De har egna resurser som de skulle kunna donera, men än så länge finns inte den viljan. De anser att de behöver resurserna själva och förmodligen har de inte jättemånga system, förklarar Lundmark.

Det fransk-italienska luftvärnssystemet SAMP/T skulle kunna vara ett alternativ till Patriot. Men för att Ukraina ska kunna använda det systemet krävs sannolikt att man bygger upp ny infrastruktur. Det är inte heller säkerställt om det europeiska vapnet klarar att skjuta ner Rysslands ballistiska robotar tillräckligt effektivt.

Om länder donerar Patriot eller SAMP/T skulle robotarna sannolikt förbrukas snabbt av Ukraina, vilket Ryssland gärna ser ske eftersom det skulle återge dem övertaget, säger Martin Lundmark. Produktionskapaciteten och produktionshastigheten för både Patriot och SAMP/T är så låg att det skulle ta flera år att ersätta de donerade systemen.

Situationen illustrerar en av de största utmaningarna i det fortsatta stödet till Ukraina – det handlar inte bara om politisk vilja, utan också om reella begränsningar i militär kapacitet och industriell produktionsförmåga. För Ukraina innebär detta en alltmer pressad situation där behovet av luftförsvar ökar samtidigt som möjligheterna att få nya system minskar.