Nathan Shachar: Fred utlovas – men hoten kvarstår

USA har förmedlat ett nytt ramavtal mellan Israel och Libanon som syftar till att få israeliska styrkor att lämna Libanon och återställa statlig kontroll över områden som kontrollerats av den Iran-stödda Hizbollah. Avtalet undertecknades av ländernas ambassadörer i Washington tillsammans med USA:s utrikesminister Marco Rubio.

Enligt överenskommelsen ska Libanons försvarsmakt ta kontroll över de områden som Israel evakuerar och därefter avväpna Hizbollah. I takt med att den libanesiska staten återtar kontrollen över Hizbollah-kontrollerade områden ska Israel fortsätta sin tillbakadragning från landet.

Bakgrunden till initiativet är att USA står inför en komplex diplomatisk utmaning. Administrationen behöver å ena sidan förbättra relationerna med Iran, å andra sidan tvinga Israel att lämna Libanon utan att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu förlorar anseende hos sina väljare. Balansgången är hårfin i en redan spänd geopolitisk situation i Mellanöstern.

Men avtalet bygger på en modell som tidigare har prövats utan framgång. Efter Israels militära offensiv mot Hizbollah hösten 2024 inleddes en vapenvila under garantier från USA och Frankrike, baserad på exakt samma koncept. Den gången fungerade det inte, och många bedömare är skeptiska till om utgången denna gång kommer att bli annorlunda.

Den grundläggande problematiken ligger i maktbalansen på marken. Hizbollah har faktiskt fler stridande och tyngre vapen än Libanons officiella armé. Detta maktförhållande gör det svårt för den libanesiska staten att verkligen genomdriva någon avväpning av milisen. Om Iran, vilket många anser troligt, ger Hizbollah order att sabotera det nya ramavtalet riskerar överenskommelsen att stanna på papperet. I så fall skulle Israel förbli kvar i sin tio kilometer breda säkerhetszon längs gränsen.

Det nya libanesiska ledarskapet, med president Joseph Aoun och premiärminister Nawaf Salam, har signalerat vilja att förhandla om fred med Israel, erkänna den judiska staten och agera mot Hizbollah. Men dessa löften möts av hotfulla tongångar i Hizbollahs kontrollerade medier, där presidentens och premiärministerns eventuella samarbete med Israel beskrivs som förräderi som de kommer att ångra.

Libanons övriga politiska läger, inklusive Aouns kristna, Salams sunnimuslimer och de flesta mindre grupper, välkomnar dock överlag USA:s diplomatiska initiativ. De ser det som en möjlighet för Libanon att återta suveräniteten och frigöra sig från Irans inflytande.

Nu ligger bollen hos Iran. Frågan är om landets revolutionsgarde kommer att fortsätta förhandlingarna med USA trots ramavtalet mellan Israel och Libanon, eller om Teheran kommer att kräva en omedelbar och villkorslös israelisk reträtt från Libanon som förutsättning för vidare dialog.

En sådan ovillkorlig tillbakadragning är dock inte politiskt möjlig för Netanyahu före det israeliska valet i oktober. Han har redan fullt upp med att förklara för sina väljare varför Israel, på order från president Trump, slutat attackera Hizbollahs ledare och kommandostrukturer. Ytterligare eftergifter skulle kunna kosta honom dyrt i valurnan.

På spel står Libanons framtid som nation. Från 2004 fram till 2024 var landet i praktiken ett iranskt protektorat, militärt, politiskt och ekonomiskt. Irans inflytande genomsyrade alla samhällsnivåer och begränsade Libanons självständighet kraftigt.

Idag utnämner Iran inte längre formellt Libanons regering och president. Men trots de senaste årens förändringar förblir Hizbollah landets dominerande maktfaktor. Organisationen är fortsatt inställd på att återta total kontroll över Libanons angelägenheter och behålla sin position som stat i staten.

Huruvida det nya ramavtalet kommer att leda till verklig förändring eller bli ännu ett misslyckat fredsinitiativ återstår att se. Mycket beror på om den libanesiska staten kan bygga upp tillräcklig militär styrka för att hantera Hizbollah, och på hur Iran väljer att agera i det komplexa spel som pågår om Libanons framtid. För Libanons befolkning står mycket på spel – möjligheten till ett land fritt från utländsk kontroll och inbördeskonflikter.