Netanyahu undviker rättssalen genom nya säkerhetsskäl

När eldupphöret i Libanon trädde i kraft förra veckan beslutade domstolen att det var dags att återuppta korruptionsrättegången mot premiärminister Benjamin Netanyahu. Men den israeliska ledaren kommer tills vidare att slippa inställa sig personligen. Anledningen är en ny rapport från säkerhetstjänsten Shabak (även känd som Shin Bet) som hävdar att det skulle utgöra en säkerhetsrisk för Netanyahu att närvara på en plats där terrorister eller iranska agenter på förhand vet att han kommer att befinna sig.

Rättegången, som inleddes 2020 vid Jerusalems tingsrätt och flyttades till en bombsäker rättssal i Tel Aviv 2024, har pågått i fyra år utan att säkerhetsaspekten tidigare hindrat Netanyahus deltagande. Detta väcker frågor om vad som egentligen har förändrats.

Svaret tycks inte ligga i en förändrad hotbild utan snarare i Netanyahus allt starkare grepp om landets myndigheter och institutioner. Säkerhetstjänstens tidigare chef Ronen Bar, som avskedades av Netanyahu för ett år sedan när han började granska kopplingar mellan Qatar och personer i premiärministerns innersta krets, hade tidigare vägrat att godkänna säkerhetsrelaterade uppskov i rättegången.

Men med David Zini som ny chef för Shabak är situationen en annan. Till skillnad från tidigare chefer saknar Zini erfarenhet av underrättelseverksamhet och har utnämnts trots – eller kanske på grund av – sina extremnationalistiska sympatier och lojalitet mot Netanyahu.

Detta är långt ifrån ett isolerat fall. Strax efter Zinis tillträde utnämnde Netanyahu sin egen militära sekreterare, Roman Gofman, till chef för utrikesunderrättelsetjänsten Mossad, trots att även han saknar relevanta kvalifikationer. Utnämningen har överklagats till Högsta domstolen.

Dessa kontroversiella tillsättningar ingår i ett större mönster. Netanyahu arbetar systematiskt för att etablera politisk kontroll över förvaltning, rättsväsende och medier. Strategin tycks vara att tillsätta mindre kvalificerade personer med lågt anseende på nyckelpositioner – personer som är mindre benägna att ifrågasätta makten eller försvara medborgerliga rättigheter gentemot regeringen.

Särskilt långtgående är förändringarna inom polisväsendet, där den högerextremistiske polisministern Itamar Ben-Gvir har tagit över rikspolischefens uppgifter och lägger sig i det dagliga polisarbetet. Han har bland annat blockerat befordringar för poliser som utrett korruptionsanklagelserna mot Netanyahu, förbjudit ingripanden mot våldsamma bosättare på Västbanken och tillåtit allt brutalare metoder mot demonstranter, där nakna kroppsvisiteringar blivit allt vanligare.

Ben-Gvirs senaste initiativ, med Netanyahus godkännande, är att inrätta en särskild polisenhet kallad ”Byrån mot uppvigling”. Enheten ska övervaka medborgarnas aktiviteter på internet och använda deras yttranden som grund för åtal och hot, liknande den turkiska myndigheten BTK. Udi Ronen, polisen som ska leda enheten, har i ett läckt internmeddelande sagt: ”Ge mig ett namn, det går alltid att hitta något att sätta dit dem för.”

Regeringens juridiska rådgivare Gali Baharav-Miara har förklarat att sådan verksamhet är olaglig och att Netanyahu därför måste avskeda Ben-Gvir. När Högsta domstolen nyligen behandlade frågan stördes förhandlingarna av koalitionens parlamentsledamöter som dök upp, ropade slagord och skapade tumult – ett sätt att undergräva domstolens legitimitet genom att framställa den som partisk.

Även lagstiftningsprocessen påverkas. Ett nytt lagförslag, som redan passerat en preliminär omröstning, syftar till att frånta Knessets och myndigheternas juridiska experter deras roll i prövningen av nya lagar. Vid ett utskottsmöte där nya presslagar diskuterades blev de juridiska experterna utslängda efter att ha påpekat att förslaget hotar pressfriheten eftersom det gynnar medier som stödjer Netanyahu.

Trots den pågående säkerhetskrisen, med raketattacker mot norra Israel, har regeringen inte bromsat sin kontroversiella lagstiftningsagenda. Snarare tvärtom – när medborgarnas och mediernas uppmärksamhet är riktad mot akuta säkerhetshot blir det lättare att driva igenom omstridda lagar utan effektivt motstånd från opposition och civilsamhälle.