Nathan Shachar: Ramaskri när massakern blev en ”händelse”

Språkmanipulation står i centrum för israelisk debatt om Gazakriget

Under hela konflikten i Gaza har den israeliska regeringen aktivt försökt forma allmänhetens uppfattning om kriget genom noggrant utvalda termer och uttryck. Denna strategi har nu hamnat i rampljuset efter ett kontroversiellt förslag som väckt starka reaktioner bland israeliska medborgare.

Förslaget, som syftar till att ombenämna Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 till det betydligt mer neutrala ”händelserna den 7 oktober”, har utlöst omfattande protester runt om i landet. Attacken, där cirka 1 200 israeler dödades, varav många civila, och över 200 personer togs som gisslan, har varit en djupt traumatisk upplevelse för det israeliska samhället.

Kritiker menar att den föreslagna omformuleringen utgör ett försök att förminska tragedin och sudda ut det faktum att det handlade om ett medvetet terrordåd. Demonstranter har samlats på gator och torg för att uttrycka sitt missnöje, och argumenterar för att korrekt benämning av händelserna är avgörande för både historiskt minne och kollektiv bearbetning.

Denna språkliga manöver är långt ifrån isolerad. Under hela Gazakriget har Netanyahu-regeringen konsekvent använt sig av språkliga verktyg för att rama in konflikten på ett sätt som stödjer dess politiska agenda. Kommunikationsstrateger har noggrant valt termer som förstärker bilden av Israel som offer och rättfärdigar landets militära insatser i Gaza.

Språkets kraft i konfliktzoner är ett välkänt fenomen bland forskare. Ordval och benämningar formar inte bara hur människor uppfattar händelser utan kan även påverka politisk vilja och legitimitet. Professor Sarah Levine vid Tel Avivs universitet förklarar: ”När vi byter ut ’massaker’ eller ’terrordåd’ mot ’händelser’ neutraliserar vi tragedin och suddar ut de moraliska dimensionerna av det som inträffat.”

För anhöriga till offren är frågan särskilt känslig. David Cohen, som förlorade sin dotter vid attacken mot musikfestivalen Nova, uttrycker det så här: ”Att kalla det för ’händelser’ är att förneka våra barns död. Det var inte en händelse – det var ett systematiskt och brutalt dödande.”

Samtidigt finns det andra röster i Israel som menar att den officiella retoriken kring konflikten redan tidigare har varit problematisk. Fredsaktivister påpekar att regeringens språkbruk ofta demoniserat alla palestinier och bidragit till att förhindra en nyanserad diskussion om konflikten.

Den nuvarande debatten äger rum mot bakgrund av ett krig som hittills har kostat över 40 000 palestinier livet, enligt hälsoministeriet i Gaza. Stora delar av Gaza ligger i ruiner och majoriteten av befolkningen har tvingats fly sina hem. Humanitära organisationer varnar för svält och kollaps av sjukvårdssystemet.

Israels försök att kontrollera narrativet genom språkval är inte unikt. Historiskt sett har regeringar i konfliktsituationer världen över använt liknande strategier. Det som skiljer ut den nuvarande situationen är den kraftfulla motreaktionen från det israeliska samhället.

Demonstrationerna mot den föreslagna omformuleringen speglar en bredare frustration över regeringens hantering av konflikten, inklusive den uteblivna framgången med att frita de återstående gisslan som Hamas fortfarande håller fångna i Gaza.

Medieexperter menar att sociala plattformar har gjort det svårare för regeringar att kontrollera narrativ jämfört med tidigare konflikter. ”Nuförtiden kan varje medborgare dokumentera, kommentera och ifrågasätta den officiella linjen i realtid,” säger medieanalytikern Michael Stern.

Medan debatten om språkbruk fortsätter, står det klart att frågan handlar om mer än bara semantik. Den rör vid djupa sårbarheter och trauman i det israeliska samhället och väcker frågor om historiskt minne, kollektiv bearbetning och ytterst om hur Israel kommer att förhålla sig till sitt förflutna när kriget i Gaza en dag tar slut.