Nordirländska Caitlin Askin: ”Ett förenat Irland är oundvikligt”

Staden där Jeanette Warke föddes bär ett namn som i sig är en politisk markör. För katoliker heter den Derry, för protestanter Londonderry. Frågan har drivits ända till högsta domstolen i Belfast, som 2007 slog fast att kommunen får kalla sig Derry, men att stadens juridiska namn fortfarande är Londonderry.

Staden ligger bara ett par kilometer från gränsen mot republiken Irland och är Nordirlands näst största, med omkring 85 000 invånare. Jeanette Warke är 82 år och protestant. 1972 var hennes man med och startade fritidsgården Cathedral Youth Club, mitt under den konflikt mellan republikanska katoliker och protestantiska lojalister som kom att kallas The Troubles. Syftet var att fånga upp pojkar som riskerade att dras in i paramilitära grupper.

– När vi öppnade gick beväpnade män på gatorna. En kväll kom de och sa åt oss att lämna vårt eget hem. Vi fick 24 timmar på oss, berättar hon.

Som många andra protestanter flyttade familjen öster om floden Foyle, till området Waterside. De kallar det för uttåget.

Nu är det framtiden som står i fokus. Försteministrarna för Skottland, Wales och Nordirland har nyligen undertecknat ett samförståndsavtal där de åberopar rätten till självbestämmande. Alla tre landsdelar styrs sedan i maj i år av separatistiska partier. För Nordirlands del handlar målet inte om självständighet, utan om en återförening med Irland, som delades 1921.

Enligt långfredagsavtalet från 1998 ska Nordirland förbli en del av Storbritannien så länge en majoritet av befolkningen önskar det. En folkomröstning kan dock bara utlysas av den brittiska regeringen i London. Premiärminister Andy Burnham avvisade i slutet av augusti ett sådant krav. Det har inte dämpat optimismen hos Nordirlands försteminister Michelle O’Neill, ledare för det republikanska partiet Sinn Féin. Hon talar om en folkomröstning redan 2030.

Jeanette Warke skruvar på sig. Hon har en god relation till Dublin – irländska utrikesdepartementet delfinansierar fritidsgården – men tror inte på en folkomröstning.

– Kan jag ärligt talat inte se att det skulle hända.

Hon har aldrig varit särskilt politisk, säger hon, och har vänner både bland katoliker och protestanter. Men hon är tveklös när det gäller var hon hör hemma.

– Jag tror inte att jag skulle tycka om att bo i ett förenat Irland. Varför ändra på något som fungerar? Nordirland är inte trasigt längre.

Några hundra meter därifrån, på andra sidan stadsmuren från 1600-talet, ligger Bogside. Här är nästan alla invånare katoliker. Gavlarna är täckta av väggmålningar som skildrar The Troubles, bland annat Bloody Sunday 1972, då brittisk militär sköt ihjäl 13 obeväpnade demonstranter.

– Här skulle alla rösta för en återförening, 100 procent. Vi är irländare, helt enkelt. Men London kommer inte att släppa oss. Det finns för mycket pengar i Nordirland, säger Eileen, som bott i området hela sitt liv.

En opinionsmätning från i våras visade att 63 procent av nordirländarna vill se ett förenat Irland. Demografin har förändrats sedan 1970-talet: katolikerna är nu fler än protestanterna. Endast en folkomröstning har hållits, 1973, då 98 procent röstade för att stanna i unionen – men de katolska republikanerna bojkottade valet. Identitet och religiös tillhörighet är därför inte nödvändigtvis avgörande i en framtida omröstning.

– Att unga vill ha en återförening handlar framför allt om att det vore en möjlighet att skapa en ny konstitution, säger Caitlin Askin.

Hon är 26 år och guide på The Museum of Free Derry. Hon har studerat historia i Galway och sett hur frågan gått från att vara djupt polariserad till mer pragmatisk. Brexit förklarar en del: en majoritet av nordirländarna ville stanna i EU.

– Vi släpades ut mot vår vilja. Brexit inskränkte våra liv, säger hon.

Även ekonomin spelar in. Republiken Irland har med låg bolagsskatt lockat globala techföretag och blivit en av världens snabbast växande ekonomier. Men framgångarna har inte kommit alla till del. Bostadsbristen är akut och sjukvården svårtillgänglig och delvis avgiftsbelagd. I Nordirland är läkarbesök gratis och bostadspriserna överkomliga, men jobb och karriärmöjligheter är färre.

Caitlin Askin vill inte se en enkel annektering av Nordirland in i republiken.

– Jag önskar att man plockar russinen ur kakan i båda systemen och grundar ett helt nytt land, säger hon.

Hon tror att ett förenat Irland är oundvikligt, men varnar för att forcera fram en folkomröstning.

– Jag ser hellre att det tar tid än att en folkomröstning hastas fram, där ingen vet vad de faktiskt tar ställning till. Det kan bli lika kaosigt som brexit.