Rättegång mot misstänkta krigsförbrytare i Syrien: ”En cirkus utan legitimitet”

Det historiska ögonblicket i Damaskus: Syriens första rättegång mot regimen

Ett historiskt ögonblick utspelade sig för två veckor sedan när namnet ”Bashar Hafez al-Assad” ekade genom rättssalen i Damaskus. Den tidigare syriska diktatorn, som nu befinner sig i exil i Ryssland, åtalas för krigsbrott i vad som beskrivs som den första rättegången i sitt slag i Syrien.

Rättegången fokuserar på övergreppen i provinsen Daraa, platsen som anses vara den syriska revolutionens födelseplats. Till rättssalen kom efterlevande och anhöriga till offer, däribland några av de unga män som 2011, då pojkar, inspirerades av den arabiska våren och målade regimkritiska slagord på en skolvägg. De greps och utsattes för svår tortyr.

En av de åtalade som faktiskt var närvarande i rättssalen var Atef Najib, kusin till al-Assad och tidigare säkerhetschef i Daraa. Han greps i januari 2025 och fördes till domstolen handfängslad och märkbart tagen, placerad i en järnbur inför rätten. Övriga åtalade – al-Assad, hans bror Maher och flera andra – flydde landet i slutet av 2024 när regimen föll efter oppositionens blixtoffensiv.

Najib var 2011 ansvarig för säkerheten i Daraa där säkerhetspolisen anklagas för att ha torterat de unga pojkarna, bland annat genom att ha dragit ut deras naglar med tång. Hans agerande bidrog, enligt åtalet, till att protesterna i Daraa utvecklades till landsomfattande demonstrationer som senare ledde till det fullskaliga inbördeskriget.

Rättegångens legitimitet ifrågasätts

Scener som utspelades i och utanför rättssalen har väckt starka reaktioner. En åskådare hånade den åtalade Najib med frågan ”Atef, Atef, läget?” – något som senare blev ett skämt på sociala medier. Detta har fått många att ifrågasätta både genomförandet och legitimiteten av rättegången.

Anwar al-Bunni, en framstående syrisk människorättsadvokat som numera är baserad i Tyskland, är kritisk till förfarandet.

”Den inledande förhandlingen blev snarare en cirkus,” säger han till DN.

Al-Bunni menar att förhandlingen präglades av oordning vilket undergräver processens värdighet och rättssäkerhet. Han ifrågasätter också de syriska domstolarnas behörighet att alls handlägga målet, eftersom den syriska rättsordningen saknar jurisdiktion för krigsbrott.

”Det är selektiv övergångsrättvisa. Jag förstår att det innebär att människors hjärtan lugnas, men Syrien behöver en oberoende domstol som den Rwanda fick efter folkmordet, den av FN inrättade Rwandatribunalen,” förklarar al-Bunni.

Syriens mörka historia

Kriget i Syrien började 2011 som en del av den arabiska våren, när en folklig revolution utbröt mot Assadklanen som styrt landet sedan 1971. De fredliga protesterna urartade snabbt till ett fullskaligt krig när regimen med brutala medel slog ner demonstrationerna och började bomba städer.

Konflikten utvecklades till ett komplext nätverk av strider där sex länders arméer var inblandade – Syrien, Ryssland, Iran, Turkiet, USA och Israel – tillsammans med otaliga väpnade grupper.

Krigets mänskliga kostnad har varit enorm. Uppskattningsvis en miljon människor har dödats och nästan tolv miljoner – hälften av Syriens befolkning – har tvingats fly från sina hem.

Vändpunkten kom i slutet av 2024 när oppositionella miliser, ledda av extremistgruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS), genomförde en framgångsrik offensiv som fick president al-Assad att fly landet. Idag styrs Syrien av en regering under ledning av HTS-ledaren Ahmed al-Sharaa.

Medan många ser rättegången som ett viktigt steg mot rättvisa för krigets offer, kvarstår allvarliga frågor om dess legitimitet och möjlighet att ge verklig upprättelse. Hur detta påverkar Syriens framtid och landets ansträngningar att läka efter decennier av auktoritärt styre och inbördeskrig återstår att se.