Satellitbilder visar: Turkiet släpper ut mängder av metan

Silivri har länge varit ett populärt sommarresmål för Istanburbor. Kustkommunen ligger ungefär sju mil från Turkiets största stad och är känd för sin yoghurtfestival, sitt bördiga landskap och inte minst sitt fängelse. På senare tid har området dock fått uppmärksamhet av en helt annan anledning: dess klimatavtryck. Silivri-soptippen pekas nu ut som Turkiets största källa till så kallade superutsläpp av metan.

Det är forskningsinitiativet Stop Methane vid University of California, Los Angeles (UCLA) som ligger bakom analysen. Med hjälp av satellitdata från den icke-statliga organisationen Carbon Mapper har forskarna kartlagt de största metanutsläppsplatserna i Turkiet mellan den 1 januari 2025 och den 1 juni 2026. Totalt har tio platser identifierats, vilka kopplas till 70 utsläppsplymer. Tre av dem ligger i närheten av Istanbul, medan övriga finns nära huvudstaden Ankara och vid turistorter som Antalya.

Siffrorna är anmärkningsvärda. En vanlig soptipp släpper normalt ut några tiotal kilo metan i timmen. De utpekade anläggningarna släpper i genomsnitt ut mellan 841 kilo och cirka 7,4 ton metan i timmen. Den högsta siffran uppmättes vid Silivri-soptippen. Enligt den brittiska tidningen The Guardian motsvarar ett sådant utsläpp det från ungefär 1,5 miljoner stadsjeepar med motorerna på högvarv.

Att utsläppen är omfattande märks också på plats. The Guardian har besökt avfallsanläggningen utanför Silivri och talat med lokalinvånare. Lukten beskrivs som påträngande och kvävande. ”Den är inte direkt diskret. Den kväver dig”, säger en man.

Metan är en av de mest potenta växthusgaserna och har under en 20-årsperiod mer än 80 gånger större klimatpåverkan än koldioxid. Utsläppen uppstår när organiskt avfall bryts ned utan tillgång till syre på deponier. Gasen kan fångas in och användas som energikälla, exempelvis för att generera el och värme, men på många håll släpps den i stället ut direkt i atmosfären. Att minska metanutsläppen anses vara ett av de snabbaste och mest kostnadseffektiva sätten att bromsa den globala uppvärmningen.

Analysen presenteras ungefär en månad innan Turkiet står värd för FN:s klimattoppmöte COP31. Enligt UCLA är syftet att belysa utsläppsplatserna och hjälpa operatörer och tillsynsmyndigheter att identifiera var insatser bör sättas in i närtid. Bland de ansvariga aktörerna finns både kommunala myndigheter och deras bolag samt privatägda företag.

Istanbuls storstadskommunala avfallsbolag İSTAÇ ansvarar för anläggningen i Silivri. När medarbetare fick se satellitbilderna på metanplymerna blev flera av dem förvånade, enligt The Guardian. ”Det är oundvikligt att det här händer … självklart måste vi göra förbättringar”, säger Fatih Arslan, medarbetare på bolaget, till tidningen.

Frågan är politiskt känslig. Turkiets första dam, Emine Erdoğan, har under flera år profilerat sig i klimatfrågan och drivit initiativet om nollavfall. Även president Recep Tayyip Erdoğan har lyft fram avfallshantering som en prioriterad fråga inför COP31. Vid ett klimatforum i Istanbul i somras sade han att Turkiet betraktar naturen som både ett ansvar och ett arv att föra vidare till kommande generationer, och att landet vidtar nödvändiga åtgärder inom miljö, klimat och avfallshantering.

De nya uppgifterna visar dock att gapet mellan retorik och verklighet är stort. Trots att metanläckor från avfallsanläggningar är ett känt problem saknas effektiva system för att mäta och åtgärda utsläppen i realtid – både i Turkiet och i många andra länder. Satellitbaserad övervakning har på bara några år blivit ett viktigt verktyg för att identifiera de värsta utsläppskällorna och sätta press på både företag och myndigheter att agera. Metodiken har också använts internationellt för att kartlägga så kallade superutsläpp från allt från olje- och gasfält till avfallsdeponier. Bland annat FN:s miljöprogram har under flera år använt satellitdata för att spåra stora metanläckor världen över.

Frågan är vad som händer nu. Det återstår att se om de nya uppgifterna leder till konkreta åtgärder från İSTAÇ och övriga ansvariga aktörer. Teknik för att fånga in och använda deponigas finns tillgänglig, men den kräver investeringar och politisk vilja. Med världens blickar riktade mot Turkiet under COP31 ökar pressen på regeringen att visa handlingskraft – inte bara i talarstolen, utan också på marken vid Silivri.