Snabb förlust av vilda djur på jorden – men det finns ljusglimtar

Världsnaturfondens nya rapport Living Planet Report 2026 visar att världens bestånd av ryggradsdjur fortsätter att minska snabbt. Sedan 1970 har populationerna av däggdjur, fåglar, amfibier, reptiler och fiskar minskat med i genomsnitt 73 procent globalt, enligt den omfattande kartläggning som presenteras i dag.

Rapporten, som WWF tagit fram tillsammans med Zoological Society of London, bygger på uppgifter om 35 803 bestånd av 5 790 arter. Det är det mest omfattande materialet hittills och publiceras vartannat år sedan 1998.

– Den stora bilden är tyvärr att utvecklingen fortsätter snabbt åt fel håll. Men samtidigt ser vi en positiv utveckling på många håll där man har satt in åtgärder. Det ger en otrolig hoppkänsla, att det faktiskt kan vända, säger Olle Forshed, expert på biologisk mångfald vid Världsnaturfonden WWF.

Siffran 73 procent är densamma som presenterades i rapporten 2024, men trenden är trots det fortsatt nedåtgående. Det utökade datamaterialet visar att minskningen för två år sedan snarare låg på 71 procent.

– Eftersom vi nu har ett större material att utgå från så ser vi att minskningen snarare låg på 71 procent förra gången. Och kurvan pekar fortsatt tydligt nedåt, så vi ser ingen platå eller minskande takt, förklarar Forshed.

Siffran är ett genomsnitt av beståndens relativa storleksförändringar och säger inte något om det totala antalet djur. Ett bestånd som gått från 100 till 50 individer och ett som krympt från 100 000 till 50 000 har bägge minskat med 50 procent. Måttet ger därför en bild av djurens villkor i olika områden och miljöer snarare än absoluta populationssiffror.

Värst drabbade är arterna som lever i sötvattensmiljöer. I floder, sjöar och våtmarker har bestånden minskat med i genomsnitt 85 procent, främst till följd av föroreningar, överfiske, förlust av livsmiljöer och utbyggnad av vattenkraft. På land har bestånden minskat med 69 procent och i haven med 59 procent. De bakomliggande orsakerna är framför allt storskaligt jordbruk och skogsbruk som förstör naturliga livsmiljöer, industrifiske till havs, klimatförändringar och spridning av främmande invasiva arter.

Samtidigt visar rapporten att ungefär hälften av de observerade bestånden har en stabil eller positiv utveckling. Det är dock i så liten skala att det inte väger upp den generella nedgången, men det finns ändå anledning till viss optimism.

– Ja, det finns flera exempel på hur man har lyckats vända en negativ utveckling med hjälp av naturvårdsinsatser. Det ger hopp och är något vi kan lära oss mycket av, säger Olle Forshed.

Ett av de tydligaste exemplen är den blåfenade tonfisken. För cirka 15 år sedan var bestånden i Atlanten och Stilla havet i stort sett kollapsade på grund av överfiske. Tack vare striktare fiskekvoter, skyddade lekområden och informationskampanjer har arten återhämtat sig så pass att den inte längre betraktas som överfiskad. Även tigern och savannelefanten har ökat lokalt till följd av fredade områden och minskad tjuvjakt, även om de fortfarande klassas som starkt hotade. Den gröna havsköldpaddan har gått från att vara starkt hotad till att beskrivas som livskraftig på den internationella rödlistan, bland annat tack vare skyddsåtgärder på de stränder där den lägger sina ägg.

Rapportförfattarna understryker dock att riktade naturvårdsinsatser inte räcker så länge de grundläggande drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald finns kvar.

– På en global nivå handlar det om tre stora förändringar. Vi måste ställa om matproduktionen så att den blir mer skonsam, gå över till fossilfri energi för att hejda klimatförändringarna och styra finansiella flöden bort från naturförstörande verksamheter till sådant som i stället främjar naturen, säger Olle Forshed.

För Sveriges del finns ingen motsvarande siffra i rapporten. Men Naturvårdsverkets redovisning av miljömålen, rapporteringen om hur Sverige uppfyller EU:s naturvårdsdirektiv samt rödlistan från SLU Artdatabanken visar på en tydligt negativ utveckling även i den svenska naturen. Bland undantagen finns uttern, havsörnen och långbensgrodan, som alla fick lämna rödlistan i våras.

– Även här handlar det om att angripa grundorsakerna till naturförlusten, som ohållbara metoder inom jordbruk och skogsbruk, säger Åsa Ranung, policyexpert på biologisk mångfald vid Världsnaturfonden WWF.