Teorin: Minister besökte rival – utlöste migrantkrisen

När omkring 60 000 människor på bara några dagar tog sig från Marocko till den spanska exklaven Ceuta väckte det omedelbart frågor om vad som egentligen ligger bakom den plötsliga migrantvågen. Flera experter och tidigare högt uppsatta politiker pekar nu på att händelsen kan vara politiskt motiverad och att Marocko medvetet släppt igenom migranterna som ett påtryckningsmedel.

FN:s tidigare vice generalsekreterare och Sveriges tidigare utrikesminister Jan Eliasson har på sociala medier skrivit att det är ”alltmer tydligt att ’migrantkrisen’ kring Ceuta är en fabrikation”. Han ser en direkt koppling till att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez nyligen besökte Algeriet, som är Marockos regionala rival.

Det diplomatiska besöket fick stor uppmärksamhet och ogillades troligen av Marocko, som inte vill se ett närmande mellan Algeriet och Spanien, menar Eliasson. Det ledde till starka reaktioner, både från marockanska företrädare och från opinionen i landet. Enligt honom förklarar detta i hög grad det som nu har hänt. Samtidigt vill Marocko ibland påminna Spanien och Europa om att migrationen från södra Afrika snabbt kan öka.

Carl Bildt, också tidigare svensk utrikesminister, gör samma bedömning. Han påpekar att mycket tyder på att de marockanska myndigheterna aktivt transporterade människor till gränsen och att marockanska gränsvakter tog bort sina delar av gränshindren. Denna bedömning delas av Jan-Paul Brekke, expert på migration vid Institutet för samhällsforskning i Norge. Han konstaterar att det som står klart är att händelsen kunde ske eftersom vakterna på den marockanska sidan av stängslet tittade bort och var frånvarande.

Brekke påminner om att en liknande händelse inträffade 2021. Då lättade den marockanska regeringen på gränskontrollerna och lät under två dagar flera tusen människor ta sig in i Ceuta. Mönstret verkar alltså återkommande när det gäller relationen mellan Marocko och Spanien.

Aron Lund, Mellanösternexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, betonar dock vikten av att vänta in fler detaljer innan slutgiltiga slutsatser dras. Han noterar att Marocko inte har uttalat sig om vad som hänt, något som kan tyda på att de senaste dagarnas händelser skapat stor laddning i landet. Frågan är tydligt känslig för Marocko på flera sätt, inte minst eftersom många marockaner har dött, vilket gör den känslig inför den egna befolkningen.

Det handlar också om vad som faktiskt har hänt, hur det ska hanteras och vem som ska ta ansvar. Det är möjligt att myndigheterna i Marocko ännu inte själva vet exakt vad som har hänt, menar Lund. Samtidigt påpekar han att det inte vore första gången som Marocko använde migration som påtryckningsmedel och att det finns flera frågor som de är oense om med Spanien. Spanska myndigheter verkar helt enkelt ha blivit överväldigade, och Marocko har förmågan att stoppa sådant här på sin sida om de vill, men det verkar de absolut inte ha gjort.

Dalia Abdelhady, migrationsforskare vid Lunds universitet, har en delvis avvikande analys. Hon tror att Marockos tystnad snarare utgör ett tecken på att landet inte har något finger med i spelet. Migranter har tidigare använts i utrikespolitiska förhandlingar av många länder, påpekar hon. Ett välkänt exempel är när Turkiet hotade att öppna vägen till Europa för syriska och andra migranter, vilket ledde till ett avtal där EU betalade stora summor för att Turkiet skulle hålla kvar migranterna.

Om Marocko hade velat använda samma strategi skulle landet sannolikt vara mycket tydligare och öppet säga att de kan stoppa migrationen mot betalning eller andra eftergifter, menar Abdelhady. Men det har de inte gjort hittills, och därför finns det ingen anledning att tro att det är så, enligt henne. Om Marocko hade velat använda händelsen som ett förhandlingskort skulle de ha gjort det öppet.

Oavsett vad som ligger bakom händelsen står det klart att situationen i Ceuta är akut. Anläggningen för det tillfälliga mottagningscentret för migranter har tvingats stänga dörrarna för nyanlända på grund av platsbrist efter migrantströmmen under veckan. Händelsen understryker återigen den komplexa geopolitiska dynamiken kring migration i regionen, där människor på flykt riskerar att bli brickor i ett större diplomatiskt spel mellan länder.

UNHCR har också påpekat att desinformation kan ha spelat en roll i migrantvågen, vilket ytterligare komplicerar bilden av vad som egentligen utlöste den massiva folkförflyttningen. Händelsen belyser den känsliga balansen mellan migration, diplomati och regionala maktförhållanden i Medelhavsområdet.