Gränsen hårdbevakas – har installerat flytande barriär

Klockan fem på morgonen kliver Selma Bachir ut från färjeterminalen i Ceuta och ser sig oroligt omkring. De senaste dagarna har grupper av unga marockanska män drivit omkring på gatorna vid terminalen, och militärfordon med kulsprutor på taken patrullerar i konvojer. När hennes farbror Elias och gammelfaster Fatima kommer gående känns en lättnad. Med allt som händer kände familjen att de behövde hämta upp henne personligen.

Ceuta, den spanska exklaven på Nordafrikas kust som kontrollerats av Spanien sedan 1580-talet, har under veckans dygn upplevt en migrationskris av dimensioner som aldrig tidigare skådats. Över 50 000 personer har på bara några dagar tagit sig över gränsen från Marocko, vilket orsakat kaos i den lilla staden. Situationen har tvingat Spanien att förstärka sin närvaro med personal från armén, flottan och nationella polisen.

Familjen Bachir har bott i Ceuta i generationer och ser sig själva som infödda ”makrillar”, som lokalborna kallar sig. Här är man van vid kriser med koppling till invandring, men denna gång är omfattningen helt utan motstycke.

”Att mer än 50 000 personer tar sig över gränsen på bara ett par dagar – det har vi aldrig skådat. Jag har svårt att tro att det skulle ha hänt spontant genom ryktesspridning på nätet. Jag tror att det här var planerat av minst en och kanske flera statliga aktörer”, säger Selma Bachir.

Spanska myndigheters förstärkningar är mycket påtagliga på Ceutas gator och i vattnen utanför kusten. När DN träffar familjen hörs smällar från vad som skulle kunna vara varningsskott med gummikulor. Selma uttrycker viss förståelse för att den spanska regeringen måste agera kraftfullt, men hennes gammelfaster Fatima är mer skeptisk till de hårda metoderna.

”Att neka migranterna mat – det tycker jag är fel. En smörgås och en flaska vatten måste vi väl kunna ge dem? De vill bara ha ett bättre liv”, säger Fatima.

Selma svarar att den enorma mängden människor som kom på en gång gjorde situationen ohållbar. Alla affärer tvingades stänga och till och med bensinmackarna slutade sälja livsmedel under en tid.

Vid gränsstängslet mot Marocko syns nu tydligt hur situationen har vänt. Medan några hundra migranter fortfarande väntar på marockansk sida går strömmen nu åt motsatt håll. Enligt spanska myndigheter har 48 300 av de omkring 50 000 personer som tog sig in i Ceuta återvänt till Marocko. Tusentals marockaner vandrar ut i grupper om femtio eller hundra personer, och någon ropar ”Tack och hej Spanien!”

Spaniens gränspolis har installerat en 500 meter lång uppblåsbar flytande barriär som förlänger det gränsstängsel som löper ut i vattnet. Barriären är mellan 130 och 170 centimeter hög, med merparten under vattenytan, och övervakas av spanska flottans fartyg och Guardia Civil. Avsikten är att barriären ska avskräcka migranter och leda till färre dödsfall. Hittills har 67 personer drunknat i försöken att ta sig över till Ceuta.

Polisen har trappat upp jakten på de migranter som fortfarande befinner sig i exklaven, dock inte primärt för att gripa dem utan för att störa dem. Alla som lägger sig för att sova i parker och på andra offentliga platser väcks omedelbart, så att de inte får en blund i ögonen. Många migranter har dessutom nekats att handla i de få mataffärer som hållits öppna.

Hungern har blivit det största problemet för de kvarvarande migranterna. Så gott som alla restauranger, kaféer och affärer är stängda. Coumba Ndiaye, en 27-årig kvinna från Senegal som arbetade som städare i Marocko, berättar att hon drack en kopp kaffe i torsdags före jobbet och sedan inte ätit något på flera dygn.

Hon beskriver hur den marockanska polisen försökte stoppa henne och andra invandrare från Afrika söder om Sahara, enligt henne på grund av deras hudfärg. ”Marocko är ett rasistiskt land. Det var väldigt många svarta afrikaner som stoppades av den marockanska polisen. De sade att bara marockaner skulle släppas förbi”, säger hon. Nu vill hon stanna i Ceuta och hoppas på en framtid i Europa.

Men hon kommer till en spansk exklav där det högerradikala och invandringskritiska partiet Vox fick 35 procent i det förra parlamentsvalet. Stämningen bland lokalborna är pressad efter veckans dramatik. ”Vi är så jävla less”, säger en kvinna som arbetar i ett kafé.

Utanför kaféet ringlar en lång kö av migranter som hoppas få köpa ett bröd eller en kopp kaffe. Men verksamheten har dragit ned jalusierna till hälften och betjänar migranterna i mycket långsam takt. På de bensinstationer som är öppna har försäljningen begränsats och sker genom en lucka i ett fönster.

Den stora närvaron av spansk militär syns tydligt på Ceutas gator. Samtidigt finns det påminnelser om den långa tradition av solidaritet som också existerar i denna stad vid Medelhavets strand. På flera platser i Ceuta kan man se lokalbor som skänker bröd och vattenflaskor till de strandsatta migranterna.

Krisen i Ceuta speglar den komplexa situation som råder i regionen, där geografiska, politiska och humanitära faktorer möts i en explosiv blandning. Exklaven, som tillsammans med Melilla är Spaniens och därmed EU:s enda landgränser mot Afrika, har länge varit en het punkt för migration. Men veckans händelser markerar en eskalering som väcker frågor om både de bakomliggande orsakerna och de långsiktiga konsekvenserna för relationen mellan Spanien och Marocko.