Toppdiplomaternas källare kan ge nya svar om Osloavtalet

Osloavtalet, som slöts hösten 1993, betraktades länge som en av de största diplomatiska framgångarna i modern tid. Det var det första direkta fredsavtalet mellan Israel och PLO och lade grunden för en process som under lång tid ansågs kunna leda till varaktig fred i Mellanöstern. Tre decennier senare är verkligheten en annan. Avtalets stöd har urholkats, och de norska diplomater som bar upp processen har hamnat i vanära.

I centrum för skandalen står Mona Juul och Terje Rød-Larsen, två av nyckelpersonerna bakom Osloprocessen. Paret är i dag föremål för en utredning av norska ekobrottsmyndigheten Økokrim, som misstänker dem för grov korruption och medhjälp till grov korruption. Misstankarna gäller kopplingar till den avlidne amerikanske finansmannen Jeffrey Epstein, vars nätverk av inflytelserika kontakter har fortsatt att skaka etablissemanget i flera länder långt efter hans död i fängelset 2019.

Vid en husrannsakan i parets gemensamma hem påträffades flera flyttkartonger med historiska handlingar och hemliga dokument. Bland materialet finns mötesreferat, anteckningar och brev från perioden januari till september 1993, de månader då Osloavtalet förhandlades fram i hemlighet i Norge. Fyndet har väckt stor uppmärksamhet, inte minst bland historiker.

Hilde Henriksen Waage, historiker vid Oslo universitet, har under flera decennier förgäves sökt efter material från Osloprocessen i norska utrikesdepartementets officiella arkiv. Hon har vid upprepade tillfällen påpekat att handlingar från den aktuella perioden är påfallande frånvarande, vilket har gjort det omöjligt att oberoende granska Norges roll i tillkomstprocessen. Nu har hon fått besked om att hon ska få tillgång till innehållet i källarlådorna.

Upptäckten aktualiserar också frågan om utrikesdepartementet och dess dåvarande chef, Norges nuvarande statsminister Jonas Gahr Støre, kunde ha agerat annorlunda. Terje Rød-Larsen förklarade redan 2006 att han inte avsåg att lämna ut handlingar från sitt privata arkiv. Støre uppgav på onsdagen, i samband med Stortingets utfrågning om Epstein-affären och kulturen på utrikesförvaltningen, att departementet saknade befogenheter att avgöra vilka dokument Rød-Larsen hade i sin ägo.

– Jag kan inte dra några slutsatser om dokumenten borde ha varit arkiverade under UD, men det är bra att dokumenten har påträffats, så vi får en översikt. Jag hoppas att forskarna får full tillgång till det som de ska ha tillgång till, sade Støre.

Osloavtalet undertecknades formellt i Washington den 13 september 1993, efter månader av hemliga förhandlingar på norska gårdar och hotell. Det historiska handslaget mellan Israels dåvarande premiärminister Yitzhak Rabin och PLO-ledaren Yassir Arafat blev en symbol för hoppet om fred i regionen. Avtalet ledde bland annat till inrättandet av den palestinska myndigheten och en begränsad palestinsk självstyrelse, men frågorna om Jerusalems status, flyktingarna och de slutgiltiga gränserna lämnades till senare förhandlingar som aldrig gav resultat.

I dag betraktas Osloavtalet av många som en återvändsgränd. Fredsprocessen har kantats av upprepade sammanbrott, våld och ett fortsatt israeliskt ockupationsstyre, och förtroendet för medlingsmodellen har urholkats i hela regionen.

Samtidigt som utfrågningarna pågår i Stortinget har en av de andra centralgestalterna i Osloprocessen valt att nyansera bilden av Norges insats. Jan Egeland, som var kabinettssekreterare på utrikesdepartementet och djupt involverad i förhandlingarna på 1990-talet, säger till norska NRK att det blev ”väldigt uppblåst”. Han menar att fokus på norrmännens roll var överdrivet, särskilt när det gäller två gifta par: Mona Juul och Terje Rød-Larsen, samt utrikesministern Johan Jørgen Holst och hans hustru Marianne Heiberg. Enligt Egeland var det tillfälligheternas spel som gjorde att Norge deltog i arbetet.

– Vi var tillrättaläggare, inte fredsmäklare, säger Egeland, som senare gjorde internationell karriär inom FN och som chef för Norska flyktingrådet.

När NRK frågar honom om beskrivningen av Osloavtalet som ett stycke genialt diplomatiskt arbete står sig, är svaret ett tydligt nej.

Dokumenten som återfanns i källarförrådet kan komma att kasta nytt ljus över en av de mest omtalade fredsprocesserna i modern tid. Utredningen av Juul och Rød-Larsens kopplingar till Epstein pågår alltjämt, och det är i nuläget oklart om åtal kommer att väckas. Oavsett utfall har skandalen redan fått konsekvenser: den har skadat förtroendet för Norges diplomatiska institutioner och satt ett av landets mest framträdande fredsinitiativ i ett nytt, betydligt mörkare ljus.