Trump sätter press på Ukraina när fredssamtalen fortsätter

En ny fas i fredssamtalen om Ukraina inleds i Genève

En ny runda med fredsdiskussioner om kriget i Ukraina inleds idag i schweiziska Genève och fortsätter under onsdagen. Inför samtalen har USA:s president Donald Trump uppmanat Ukraina att skyndsamt delta i förhandlingarna.

”Ukraina bör komma till förhandlingsbordet – snabbt”, sade Trump under natten till tisdagen.

President Volodymyr Zelenskyj har tidigare antytt att Washington vill se en fredsuppgörelse före sommaren och att han förväntar sig påtryckningar från amerikanskt håll. USA har under året deltagit i två omgångar av trepartssamtal med representanter från Ryssland och Ukraina i Förenade Arabemiraten, dock utan att några större genombrott har uppnåtts.

Förhandlingarna kretsar kring flera centrala frågor där parterna står långt ifrån varandra. En av de mest komplicerade frågorna rör kontrollen över Donbass-regionen i östra Ukraina. Ryssland kräver inte bara de områden man redan kontrollerar utan även betydande territorier som fortfarande försvaras av ukrainska styrkor.

I Donbass-området försvarar Ukraina fortfarande ungefär en tiondel av territoriet, främst runt städerna Slovjansk och Kramatorsk, där några av landets starkaste försvarslinjer har upprättats. Ryssland har som krav att Ukraina drar sig tillbaka från dessa områden innan man ens kan diskutera en vapenvila.

Den ukrainska positionen förblir att man inte erkänner ockuperad mark som rysk, men Kyiv har öppnat för diskussioner om en fryst frontlinje under förutsättning att landets långsiktiga säkerhet kan garanteras. Amerikanska medlare ska ha föreslagit att den ukrainskkontrollerade delen av Donbass skulle kunna omvandlas till en neutral ekonomisk zon, ett förslag som hittills inte har fått gehör.

Säkerhetsgarantier utgör en annan central förhandlingsfråga. Ukraina kräver robusta garantier för att säkerställa att en eventuell fredsöverenskommelse blir bestående. Europeiska allierade har lovat garantier och trupplaceringar, men det är framförallt garantier från USA som anses avgörande för att avskräcka Ryssland från framtida aggression.

Vid förra veckans säkerhetskonferens i München avslöjade Zelenskyj att amerikanska förhandlare har erbjudit säkerhetsgarantier som skulle gälla i 15 år. Den ukrainska sidan önskar dock att dessa garantier ska sträcka sig över 20 år och innehålla tydligare formuleringar kring förpliktelserna.

Enligt internationella medier diskuteras lösningar där europeiska allierade skulle ingripa först vid ett ryskt angrepp, medan USA skulle aktiveras om konflikten blir långvarig. Moskva har kategoriskt motsatt sig all utländsk militär närvaro på ukrainskt territorium.

Ytterligare en kritisk fråga gäller kärnkraftverket i Zaporizjzja, Europas största, som sedan krigets början har kontrollerats av ryska styrkor. Anläggningen ligger farligt nära frontlinjen vid floden Dnepr i sydöstra Ukraina. Båda parter anklagar varandra för beskjutning som riskerar att orsaka en allvarlig kärnkraftsolycka, något som FN:s internationella atomenergiorgan IAEA regelbundet varnar för.

För Ukraina innebär förlusten av kärnkraftverket ett betydande avbräck i landets energiförsörjning. I förhandlingarna har USA föreslagit ett delat förvaltarskap över anläggningen, men detta har inte accepterats av parterna.

Tiden blir en allt viktigare faktor i konflikten. Både Ryssland och Ukraina lider stora förluster i människoliv och har tilltagande svårigheter att rekrytera nya soldater, något som är särskilt kännbart för Ukraina med dess mindre befolkning. Rysslands begränsade framryckningar sker till priset av mycket höga förluster.

Trump-administrationen i USA trycker på för en lösning före sommarens slut, vilket Zelenskyj kopplar till de stundande mellanårsvalen i USA. Samtidigt uppges amerikanska förhandlare kräva att Ukraina först genomför demokratiska val – ett krav som märkligt nog överensstämmer med utspel från Rysslands president Vladimir Putin, som har hävdat att Zelenskyj saknar demokratiskt mandat att ingå fredsavtal.

För Rysslands del innebär de omfattande internationella sanktionerna en tilltagande ekonomisk börda. Trots att Moskva har kunnat finansiera sin krigsekonomi genom oljeexport, börjar effekterna av sanktionerna bli allt tydligare. Med skärpta åtgärder, särskilt från USA, minskar oljeintäkterna i snabb takt vilket ökar det ekonomiska trycket på den ryska regimen.