Tyskland vill kopiera det svenska pensionssystemet

Tyskland står inför en omfattande pensionsreform som har hämtat inspiration direkt från det svenska systemet. Förbundskansler Friedrich Merz har inte lagt fingrarna emellan när det gäller att berömma den svenska modellen. ”Det svenska pensionssystemet är en mycket bra idé. Det enda som grämer mig är att jag inte har kommit på den själv”, säger Tysklands kristdemokratiske förbundskansler.

Den planerade reformen, som har fått namnet ”Schwedenrente” – Sverigepensionen – innebär att tyska medborgare ska tvingas investera en del av sitt pensionssparande i aktier. Konkret handlar det om att 2 procent av lönen ska placeras på kapitalmarknaden, utöver de 18,6 procent som redan betalas in till pensionssystemet. Kostnaderna ska delas lika mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Den svenska modellen med obligatoriskt aktiesparande infördes vid sekelskiftet och har sedan dess fungerat som förebild för andra länder. Experter vid den tyska pensionsmyndigheten har beskrivit det svenska systemet som ”transparent och kostnadseffektivt”, vilket har bidragit till att det nu ligger till grund för den tyska reformplanen.

Men pensionsreformen handlar om mer än bara aktiesparande. Merz regering vill också avskaffa möjligheten att gå i pension vid 63 års ålder för dem som har arbetat i 45 år. Detta har mött hårt motstånd från vänsteroppositionella Die Linke, vars representant Janine Wissler ställde en retorisk fråga i en debatt i Bundestag: ”Anser ni verkligen att man kan köra lastbil eller jobba på ett sjukhus vid 68?”

Merz svar var kortfattat men tydligt: ”När folk lever längre och blir äldre kan de inte leva enbart på pensionen. Systemet klarar det inte.” Detta svar sammanfattar kärnan i den demografiska kris som driver på reformerna.

Den tyska regeringen befinner sig i en pressad situation till följd av en ohållbar demografisk utveckling. Enligt de senaste prognoserna från Statistisches Bundesamt, den tyska motsvarigheten till SCB, förväntas befolkningen minska med hela 10 procent fram till år 2070. Detta är en dramatisk försämring jämfört med tidigare beräkningar som visade på endast 1 procent minskning.

När den tyska statistikmyndigheten i början av året gjorde om sina beräkningar visade det sig att situationen är betydligt värre än vad man tidigare trott. Lägre invandring kombinerat med fallande födelsetal drar ned prognoserna mycket mer än tidigare bedömningar hade indikerat.

Konsekvenserna av denna demografiska utveckling är långtgående. Socialförsäkringssystemet och de offentliga finanserna kommer att utsättas för extrema påfrestningar om inga åtgärder vidtas. Detta är inte bara ett tyskt problem utan även ett betydande europeiskt problem. Tyskland är Europeiska unionens största nettobetalare och den tyska ekonomin utgör motorn för EU:s tillväxt. En kollaps av det tyska pensionssystemet skulle därmed få konsekvenser långt utanför landets gränser.

Arbetskraftsbristen i Tyskland är redan ett faktum, vilket ytterligare förvärrar situationen. Därför arbetar Merz regering intensivt för att desarmera den hotande pensionsbomben innan det är för sent. Reformerna syftar till att säkra systemets långsiktiga hållbarhet genom att kombinera längre arbetstid med kapitalmarknadsbaserat sparande.

Regeringen försöker driva igenom reformen i Bundestag före slutet av året, men vägen dit är inte utan utmaningar. För socialdemokraterna, som är kristdemokraternas regeringspartner, är frågan särskilt besvärlig eftersom den är ytterst impopulär bland vänsterväljare. Politiska observatörer bedömer att socialdemokraterna sannolikt kommer att kräva högre förmögenhetsskatt som en motprestation för att stödja pensionsreformen.

Reformförslaget illustrerar den balansgång som många europeiska regeringar står inför när de försöker anpassa sina välfärdssystem till en åldrande befolkning. Det svenska systemet, som nu tjänar som modell för Tyskland, kan komma att inspirera fler länder i framtiden när de demografiska utmaningarna fortsätter att växa.