Unicef: Barn i Gaza firar ramadan under stora svårigheter

I skuggan av kriget: Ramadan i Gaza präglas av brist och umbäranden

Under den heliga fastemånaden ramadan har invånarna i Gaza tvingats anpassa sina traditioner till en vardag präglad av förstörelse och brist. Salim Oweis, som nyligen besökte området, beskriver en verklighet där krigets konsekvenser slår särskilt hårt mot barnen och deras möjlighet att uppleva högtiden.

Vid ett besök hos en familj i Gaza möttes Oweis av en bostad som tydligt bar spår av israeliska flyganfall. Delar av väggarna hade ersatts med presenningar för att göra bostaden någorlunda beboelig. Familjens mor hade kreativt inrättat ett hörn som laddningsstation för grannar utan elektricitet – en improviserad inkomstkälla sedan hennes make förlorat sitt arbete.

”Dottern i familjen berättade att hon är ensam kvar. Alla hennes syskon dödades i kriget. Hon har svårt att glädjas åt ramadan,” berättar Oweis.

Ramadan, som traditionellt är en högtid präglad av festmåltider och gemenskap, har förvandlats till en påminnelse om krigets realiteter. Grundläggande livsmedel som normalt skulle vara självklara inslag när fastan bryts saknas nu för många familjer.

I ett särskilt rörande möte berättar Oweis om en elvaårig flicka som uttryckte att hon inte kunnat äta sig mätt på en hel dag sedan krigets början. ”Något fattas alltid på bordet, även under ramadan – månaden då vissa rätter annars aldrig brukar saknas,” förklarar han.

Tillvaron har förändrats drastiskt för barnen i Gaza. Efter solnedgången, när fastan bryts, är gatorna mörka och tomma istället för fyllda med liv och firande. Barnen tvingas stanna inomhus, ofta utan tillgång till television eller elektricitet. De går miste om både den sociala samvaron utomhus och de populära ramadan-serierna som annars är en viktig del av högtiden.

”Bristen på mat, vatten och trygghet påverkar barnens hälsa och sätter djupa spår. Att inte kunna träffa släktingar eller fira som vanligt tar bort mycket av ramadans värme och påverkar barnen även psykologiskt,” säger Oweis.

Detta är inte första gången Oweis upplever ramadan i Gaza. Han befann sig i området även under förra årets fastemånad. Trots att en vapenvila nu har varat i fyra månader är situationen fortfarande mycket ansträngd. Många unga tvingas arbeta eller gå långa sträckor för att hämta vatten istället för att kunna fokusera på skolgång och aktiviteter som hör barndomen till.

”Läget är något bättre än förra året, men priserna är höga och många har inte råd att handla. De flesta är beroende av matbistånd,” förklarar Oweis. Han betonar behovet av mer humanitär hjälp och att samtliga gränsövergångar till Gaza öppnas för att möjliggöra tillförsel av nödvändiga förnödenheter.

Trots de svåra omständigheterna finns det ändå glimtar av den normalitet som ramadan brukar innebära. Oweis berättar om möten med barn som uttrycker stolthet över att ha klarat av att fasta hela dagen, vilket är en viktig tradition för muslimska familjer under denna period.

Oron för att våldet ska blossa upp igen finns ständigt närvarande, men Oweis noterar att hoppet om en bättre framtid ändå lever kvar bland invånarna. Detta hopp manifesteras i små vardagshandlingar och i försök att upprätthålla traditioner trots de extrema omständigheterna.

Situationen i Gaza illustrerar hur konflikter särskilt drabbar barn och familjer, inte bara genom direkt våld utan också genom att beröva dem grundläggande möjligheter till att upprätthålla kulturella och religiösa traditioner som bidrar till identitet och gemenskap. För många barn i Gaza har ramadan, som borde vara en tid av glädje och samhörighet, blivit ytterligare en påminnelse om krigets konsekvenser för civilbefolkningen.