Vid fronten rycker befälen på axlarna åt Zelenskyjs ministrar

Det politiska tumultet i Kiev har fått stora delar av omvärlden att höja på ögonbrynen. På bara några veckor har Ukraina bytt både försvarsminister och högsta militära ledare, mitt under pågående krig. Det började med ett oväntat avsked i juli, då president Volodymyr Zelenskyj entledigade försvarsminister Mykhajlo Fedorov. Beslutet utlöste omedelbara folkliga protester, där demonstranter i stället krävde att överbefälhavaren skulle avgå. Kort därefter hörsammade presidenten kravet och även högste militären fick lämna sin post.

Stödet för den utmanövrerade Fedorov är emellertid fortsatt starkt. I ett nytt utspel har han nu uppmanat Ukraina att hålla val, en fråga som är högst känslig då krigslagar råder och inga val har hållits sedan 2019. Protesterna och de politiska turerna har dock liten påverkan på stämningen vid fronten i östra Ukraina, där fokus ligger på betydligt mer konkreta hot.

Ett par mil från frontlinjen hörs explosioner och drönare dygnet runt. Här väntar Ukrainas militärer på hösten, då träden fäller sina löv och ryssarna inte längre kan gömma sig under lövtak. Man hoppas att de redan stora ryska förlusterna ska öka ytterligare. På minussidan noteras dock Rysslands nya taktik att förse shahed-drönare med jetmotor. Dessa modifierade drönare påminner om kryssningsrobotar men till en bråkdel av kostnaden, och ukrainska styrkor har ännu inte funnit ett effektivt sätt att oskadliggöra dem. Vid fronten räknas dessa som en av sommarens mest påtagliga förändringar.

Även båda sidors kapacitet för medeldistansdrönare har ökat markant. Dessa system, som kan nå mellan 25 och 200 kilometer in på motståndarens sida, försvårar kraftigt rörlighet, transporter och logistik. Vid fronten är det just sådana operativa frågor som upptar soldaterna, och de politiska kontroverserna i huvudstaden känns avlägsna. ”Vi har annat att tänka på. Här är det få som märker av vem som är minister”, lyder en vanlig kommentar.

Ingen förnekar dock att den avsatte Fedorov har satt spår, inte minst genom sitt starka fokus på drönarteknik och digitalisering. Hans direkta kanal till Elon Musk, som bland annat rörde Starlink-tjänster, har gett Ukraina viktiga fördelar. I dag befinner sig en drönarpilot ofta många kilometer från den farkost som fjärrstyrs. I staden Lozova visas hur en drönare med 1,2 meters propellerdiameter levererar mat och vatten till soldater nära fienden. Teknikerna är dock mest entusiastiska över en liten, mångsidig modell som enkelt kan anpassas för spaning, attack eller försvar.

Men drönare klarar inte allt. ”En del säger att drönarkrig inte är något för riktiga soldater. Det stämmer naturligtvis inte, drönare har blivit det här krigets allra viktigaste verktyg”, säger en soldat med anropssignalen Liryk. Kontroll över territorium avgörs dock slutligen genom mänsklig närvaro. I östra Ukraina växer den så kallade grå zonen – eller dödszonen – sakta. Begreppet syftar på områden där ingen sida kan operera öppet på grund av drönarhotet. Ibland sträcker sig zonen några kilometer, på andra håll över 30 kilometer, och i takt med att den expanderar tvingas civila på flykt.

Långt från fronten utvecklas kriget på andra sätt. Ukrainska attacker mot rysk infrastruktur och logistik har intensifierats och märks nu även för vanliga ryssar. Samtidigt lider Ukraina av en akut brist på luftvärn. Lagren är i stort sett slut, och ryska missilattacker skakar särskilt huvudstaden Kiev. De ballistiska robotarna slår nästan alltid ned, och juli blev den dödligaste månaden för civila sedan maj 2022. Endast det dyra amerikanska Patriot-systemet kan effektivt oskadliggöra de ryska Iskanderrobotarna, men USA:s lager är begränsat och viljan att avvara dem hittills liten. Ukrainas eget system, Freyja, dröjer sannolikt minst ett år.

Strategiska beslut om huruvida man ska satsa på att skjuta ned enskilda robotar eller störa rysk produktion hamnar nu på bordet för den nya militära och politiska ledningen. Vid fronten är planeringshorisonten dock betydligt kortare. Ett befäl förklarar att man sällan planerar mer än ett par dygn framåt. ”Först var det operationer 72 timmar eller mer framåt i tiden. Men allt sker så snabbt nu”, konstaterar han.