AI hittade hennes cancer

När Cecilia, 52, fick beskedet att hon hade en aggressiv bröstcancer den 5 juli 2023 rasade tillvaron samman. I dag är hon tillbaka i heltidsarbete som socialsekreterare – och en av de första patienterna i Stockholm som fick sin tumör upptäckt med hjälp av artificiell intelligens i klinisk rutin.

Det började med en diffus ömhet i brösten. Cecilia trodde det var hormonellt och sköt upp mammografin tio dagar. Väl på plats togs fler bilder än vanligt, men ingen sa något särskilt. Några dagar senare låg brevet i brevlådan – den 20 juni, samma dag som hennes yngsta son fyllde nio år.

– Jag blev iskall. Jag var tvungen att hålla ihop inför kalaset, säger hon.

Den 5 juli kom beskedet på Capio S:t Görans bröstcentrum: tumören i höger bröst var aggressiv och snabbväxande och hade spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan. Cecilia bröt ihop.

– Det kändes som att mattan rycktes undan under fötterna. Jag fick en fullständigt gastkramande dödsångest, säger hon.

Det fanns ingen ärftlighet i släkten; kvinnorna på mammas sida hade alla levt till 95. Det följande dryga halvåret bestod av cellgifter, operation och 15 strålbehandlingar. Innan behandlingen började köpte Cecilia en trimmer och lät sin yngsta son raka av hennes hår.

– Jag ville involvera barnen och avdramatisera situationen, säger hon.

Behandlingen försatte henne direkt i klimakteriet och biverkningarna – ledvärk, vallningar, torrhet – finns fortfarande kvar.

Under samma period hade något nytt börjat ta form på sjukhuset. Capio S:t Göran är enligt sjukhuset först i världen med att i klinisk rutindrift ersätta en av två granskande röntgenläkare med en AI-algoritm vid mammografi. Överläkare Karin Dembrower har lett Screen Trust CAD-studien, som omfattar över 55 000 kvinnor i Stockholm.

– Vi radiologer tenderar att hålla med varandra och se samma saker. Men vi vet inte vad vi inte ser. AI-algoritmen hittar andra typer av cancrar än det mänskliga ögat kan uppfatta, säger Dembrower.

Resultaten är tydliga. Sjukhuset hittar nu omkring 7 cancerfall per 1 000 undersökta kvinnor, jämfört med det nationella genomsnittet på fyra till fem. Framför allt upptäcks 50 procent fler invasiva tumörer. I studien hittade kombinationen AI och en radiolog 4 procent fler cancerfall än två radiologer, samtidigt som andelen onödiga återkallelser av friska kvinnor minskade avsevärt.

För Cecilia väckte AI först skepsis.

– När jag hörde att AI var med och diagnostiserade min cancer var jag tveksam. Men när jag förstod att en läkare alltid granskar bilderna kändes det tryggt. Tidig upptäckt är skillnaden mellan liv och död, säger hon.

Det hon själv lyfter fram är inte tekniken, utan människorna: samma kontaktsjuksköterska genom hela processen, samma två läkare och ett direktnummer att ringa när oron blev för stor.

– De ringde alltid tillbaka inom en kvart om jag var orolig. Jag har vänner som fått betydligt mer splittrad vård på andra sjukhus i regionen, säger hon.

Bakgrunden till AI-satsningen är en växande nationell brist på bröstradiologer. I dag finns omkring 70 aktiva i Sverige, medan minst 60 ytterligare behövs. Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige; nära 9 000 insjuknar varje år. Vid tidig upptäckt är femårsöverlevnaden 90–95 procent, men om cancern hunnit sprida sig försämras prognosen markant.

AI inom radiologin är ett hett område internationellt, och Stockholm har nu hamnat i framkant. I höst införs tekniken även på Södersjukhuset och Karolinska i Stockholm. Bröstcancerförbundet vill dock se en betydligt snabbare nationell utrullning.

– Vi förstår inte vad man väntar på när det finns evidens och validering. Det här bör införas så snabbt som möjligt, säger förbundsordföranden Susanne Dieroff Hay.

Hon varnar samtidigt för att risken för ojämlik cancervård växer när bara vissa regioner använder tekniken. Dieroff Hay understryker också att patienter vill ha kontakt med en fysisk person. Den möjligheten finns kvar i rutinen på S:t Göran.

Redan efter beskedet lät Cecilia tillverka två guldberlocker med sönernas namn inristade på framsidan; på baksidan står ”mamma” och ett hjärta – ett minne ifall hon inte skulle finnas kvar. I dag promenerar hon mycket, går på yoga och försöker vara rädd om kroppen.

– Jag kan aldrig slappna av på samma sätt. Det finns alltid i bakhuvudet att vad som helst kan hända utan förvarning. Men medvetenheten om livets skörhet är bitterljuv. Jag uppskattar vardagen på ett helt annat sätt och är oerhört tacksam för varje dag med mina barn, säger hon.

Under sjukdomen slutade sönerna att bråka för att skona henne. När håret började växa ut igen kom det första vanliga syskontjafset.

– Då visste jag att de inte längre var rädda för att jag skulle försvinna, säger Cecilia.