Rädslan för att köra bil är vanligare än många tror. För en del handlar det om ett lätt obehag, för andra om en stark ångest som gör att de helt slutar sätta sig bakom ratten. Inom psykiatrin kallas fenomenet vehofobi – en överdriven eller intensiv rädsla för att köra bil eller färdas i trafiken.

Exakt hur många som drabbas är svårt att fastställa, men internationella studier ger en bild av problemets omfattning. I en fransk nationell studie från för tre år sedan uppgav var femte deltagare att de kände stark ångest i samband med bilkörning, medan åtta av tio uppgav någon form av oro. En nyzeeländsk studie från 2018 visade att 16 procent upplevde måttlig till svår körrelaterad oro, medan hälften uppgav mild sådan.

Caroline Erkers, psykolog och vd på mottagningen Svea KBT, möter i sitt arbete personer som fastnat i körrädsla. Hon menar att rädslan sällan börjar med en dramatisk händelse, som en bilolycka. I stället handlar det ofta om en liten ångestkänsla som får växa sig stor.

– Det kan ha börjat med att man gjort något fel och någon tutat på en. Börjar man lyssna på den känslan kan det sätta igång. Man väljer en annan väg, eller så börjar man cykla. Tre år senare är det jätteläskigt att försöka köra bilen igen. Det är undvikandet som bygger rädslor, säger hon.

Hon ser ett tydligt mönster: de som är mest rädda är de som kör minst bil, medan de som kör mycket sällan upplever samma problem.

– De som är mest rädda är de som kör minst bil och de som kör mest bil är mindre rädda, säger hon.

Många beskriver stadstrafik som särskilt påfrestande. Där ska många regler hållas i huvudet samtidigt som det tutas och är mycket att hålla reda på. Prestationsångesten kan göra sig påmind i allt från fickparkering till bilbesiktning. Andra oroar sig för mörkerkörning, halt väglag eller en rädsla för att skada någon annan. Det finns också en social aspekt, berättar Erkers.

– En del är rädda för att vara jobbiga: Om jag parkerar för långsamt så kommer de andra bilisterna bli sura på mig.

Erkers märker att det oftast är kvinnor som söker hjälp för körrädsla. Hon är dock osäker på om det beror på att kvinnor är mer benägna att prata om sina rädslor, eller om män helt enkelt kör mer bil. Hon pekar också på att både trafiken och samhället blivit allt hetsigare, och att bilkörandet kan plocka fram en sämre, argare sida hos många bilister. Det kan spä på upplevelsen för den som redan är nervös.

Det finns saker man kan göra på egen hand. Att titta på Youtube-klipp där andra kör bil kan vara ett första steg, liksom att öva tillsammans med en partner eller vän. I stället för att undvika situationen som skapar rädsla gäller det att gradvis närma sig den.

Erkers berättar att hon själv fick öva på detta efter att ha varit gipsad i tre månader.

– Jag var lite rädd för att jag skulle utveckla en oro kring att backa. När jag kunde köra igen övade jag på att backa in på en parkeringsplats i 45 minuter tills det inte kändes läskigt längre, säger hon.

När någon söker professionell hjälp börjar behandlingen med en kartläggning. Har personen en bil? Hur länge sedan var det han eller hon körde? Sedan bygger man tillsammans en ångeststege, från det som känns minst obehagligt till det allra jobbigaste.

– Sedan samarbetar jag med körskolor, som också vittnar om att människor tar körlektioner för att komma över rädslan. Ibland har jag använt min egen bil. Vi börjar med att ställa oss bredvid bilen och tar det stegvis därifrån, säger hon.

För trafikskolorna har den här gruppen blivit en allt viktigare kundkrets. Samtidigt kan körrädslan få praktiska konsekvenser i vardagen, särskilt för den som bor i områden med begränsad kollektivtrafik. Att inte kunna köra bil kan begränsa både arbetsresor och sociala aktiviteter, vilket gör att problemet sträcker sig längre än det personliga obehaget.

Caroline Erkers betonar att den som väl lyckats komma över rädslan inte ska sluta köra. Då riskerar den att komma tillbaka. Hon vill också skicka med ett hoppfullt budskap.

– Det är aldrig för sent, det går alltid att få bort sin rädsla. Det är viktigt att normalisera detta, säger hon.

Dela.
Leave A Reply

Exit mobile version