Beskedet till hemtjänstpersonalen: Uppskjuten lön

Det privata vårdföretaget Mervida, som tillsammans med sina systerbolag sysselsätter cirka 400 anställda i Stockholm och Norrköping, har hamnat i fokus efter ett kontroversiellt beslut att skjuta upp löneutbetalningar för sin personal. På uppdrag av kommuner bedriver företaget vård, hemtjänst, boendestöd och ledsagning för äldre och funktionsnedsatta personer.

I slutet av mars meddelade Mervida att man skulle ändra löneutbetalningen för de fast anställda och skjuta upp deras månadslön för maj. Beskedet kom som en chock för många av medarbetarna, som plötsligt stod inför en ekonomisk utmaning de inte hade förutsett.

Zoraida Vera, som arbetar som undersköterska på Mervida med en månadslön på cirka 27 000 kronor, beskriver sin reaktion när beskedet kom. Hon berättar att chefen på ett informationsmöte förklarade att företaget var ledset över situationen, men hon kunde inte förstå varför de anställda plötsligt inte skulle få sin lön som vanligt. Hennes arbetsuppgifter omfattar att städa hem, vårda äldre personer och se till att logistiken i deras kontakter med samhället fungerar smidigt.

Trots att hon älskar sitt jobb blev Zoraida arg när hon fick veta att arbetsgivaren skulle skjuta upp utbetalningen av lönen från den 25 maj till efter anställningens slut i framtiden. Hennes första impuls var att säga upp sig, men kollegorna övertalade henne att stanna. Hon tänkte också på de äldre personer hon vårdar, särskilt en 95-årig kvinna som hon har hjälpt i fem år.

För att lindra effekterna av förändringen erbjöd Mervida de fast anställda en jämkning där avdraget på lönen skulle ske gradvis, under tre eller sex månader, och kunde kombineras med kvittering av semesterdagar. Men Zoraida är en av dem som vägrat att acceptera erbjudandet. Hon anser att ett godkännande skulle innebära att hon accepterar situationen, vilket hon inte tycker är rätt. Hon menar att det inte är normalt att någon tar ens lön och använder den till annat.

Med stöd av sin fackförening SAC har Zoraida skickat in en stämningsansökan till tingsrätten. Johan Nordmark, jurist på SAC, anser att fallet är principiellt viktigt. Han menar att om bolaget kan ändra praxis för när lönen betalas ut är det en mycket ingripande åtgärd i människors liv. Alla som ingått anställningen har gjort det utifrån att det är i slutet av den inarbetade månaden som man ska få lön, vilket är normen på den svenska arbetsmarknaden så länge man inte är timanställd.

I sitt svaromål till rätten skriver Mervida att införandet av efterskottslön inte strider mot kollektivavtalet. Företaget hävdar också att förändringen skulle ge bättre kassaflöde och följer av arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Som bakgrund anges tidpunkten när stadsdelarna i Stockholms stad betalar sina fakturor till Mervida, vilket inneburit att företaget behövt ligga ute med lönekostnader.

Vd Johan Fagerlund skriver i ett mejl att företaget erbjöd alla anställda vid tidpunkten en lösning där utbetalningen kunde fasas ut över ett antal månader för att mildra effekten av omläggningen. Fackförbunden Vision och Kommunal inbjöds till mbl-förhandlingar, men överläggningarna slutade i oenighet.

Malin Appelqvist, ombudsman på Kommunal, understryker att förändringen riskerar att slå hårt mot medlemmarnas privatekonomi. Hon betonar att deras medlemmar inte är människor som har ekonomiska reserver och att Mervida måste säkerställa individuella lösningar.

Johan Nordmark på SAC menar att företaget tjänar på att låna pengar av personalen, pengar som sedan kan investeras och ge vinst. Han anser att de tar sig en rättighet som de inte har.

För Zoraida Vera, som bor i en liten tvårumslägenhet i Botkyrka, har situationen fått allvarliga konsekvenser. Hon har fortfarande försörjningsansvar för två tonåringar, och en undersköterskelön lämnar inget över för sparkonto. Hon har tvingats låna pengar av sina vuxna söner för att klara hyran och alla utgifter för juni.

Tidigare har övertidstimmar varit en guldkant i hennes tillvaro, men det är företaget som bestämmer om hon får jobba extra. Hennes son Flavio Romero, 24 år och byggnadsarbetare, stöttar sin mamma. Han menar att hon har arbetat för sin lön och att man måste göra sin röst hörd, även om många inte vågar stå upp för sig eftersom de måste överleva.

Fallet belyser de utmaningar som kan uppstå när privata vårdföretag fattar ekonomiska beslut som direkt påverkar anställdas privatekonomi. Det väcker också frågor om arbetsgivares rättigheter kontra arbetstagares rätt till förutsägbar löneutbetalning enligt etablerad praxis på den svenska arbetsmarknaden.