Därför går män oftare in i väggen under maraton än kvinnor

En ny omfattande studie av Berlin Marathon avslöjar tydliga könsskillnader i hur löpare hanterar den krävande distansen. Analysen, som omfattar över 850 000 löptider från åren 1999 till 2025, visar att män i betydligt högre utsträckning än kvinnor öppnar för hårt och sedan tvingas bromsa in under loppets senare del.

Resultaten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports, pekar på att männens ofta mer aggressiva taktik regelbundet leder till det fruktade fenomenet att ”gå in i väggen”. Studien inkluderade endast löpare som fullföljde det 42 kilometer långa loppet, och 76 procent av deltagarna var män i åldrarna 35 till 49 år.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Drygt hälften av kvinnorna, 52 procent, lyckades hålla ett jämnt tempo genom hela loppet utan någon märkbar inbromsning. Bland männen var motsvarande andel bara 36 procent. Under de sista fem kilometrarna tappade männen i genomsnitt 18 procent i fart, medan kvinnorna endast bromsade in med 13 procent.

Marcus Moberg, docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan, har granskat studien och konstaterar att mönstret är väl synligt redan vid starten. Män tenderar att rusa iväg med hög fart redan från början, driven av vad Moberg beskriver som en aggressivare inställning och lägre konsekvenstänk.

Risken att verkligen gå in i väggen, definierat som en fartminskning på minst 20 procent under loppets andra hälft, var dubbelt så hög för män som för kvinnor. Bland de snabbaste löparna som sprang under tre timmar var skillnaden ännu mer påtaglig – här var männens risk hela sex gånger högre än kvinnornas.

Moberg förklarar skillnaderna delvis med psykologiska faktorer. Män har generellt en större övertro på sin egen förmåga och tror att de ska klara den höga farten. Kvinnor har istället oftare en mer ödmjuk inställning, har faktiskt högre prestationsförmåga än de själva tror, och följer sin plan mer konsekvent.

Men det handlar inte bara om psykologi. Forskarna pekar på flera biologiska faktorer som gynnar kvinnor i maraton. En viktig förklaring är att kvinnor är bättre på att bevara sina glykogennivåer, där glykogen är kroppens lagrade form av energikällan glukos. Detta är avgörande för att kunna hålla jämn fart under en så lång distans.

Kvinnor har också en större andel långsamma, uthålliga typ 1-muskelfibrer, som är särskilt lämpade för långvarig uthållighetsidrott. Män har däremot ofta mer av de snabbare och mer explosiva muskelfibrerna, vilket inte är lika fördelaktigt för maraton.

En annan faktor är att män generellt har mer muskelmassa på överkroppen, vilket innebär extra vikt att bära under loppet. Detta sliter hårdare på underkroppens muskulatur och medför en högre energiförbrukning, förklarar Moberg.

Dessutom är kvinnors muskulatur generellt bättre på att förbränna fett som energikälla. Detta gör att de kan spara på sina kolhydratreserver längre under loppet, vilket hjälper dem att hålla jämn hastighet och minskar risken för energibrist som leder till stopp.

För den som vill undvika att gå in i väggen har Moberg flera konkreta råd. Det viktigaste är en ordentlig förberedelse där kroppen får vänja sig vid distansen. Nyckeln är att lägga in flera lugna och riktigt långa träningspass. För den som inte har extrema tidsambitioner bör fokus ligga mer på att springa långt än att springa snabbt.

När loppet väl börjar gäller det att inte låta sig dras med i ett för högt tempo, utan att hålla den fart man faktiskt har tränat för. Ett annat viktigt råd är att fylla på med energi tidigt under loppet och att träna på energiintag redan under förberedelserna.

Moberg betonar vikten av kontinuerligt kolhydratintag från början. Vänta inte tills du har sprungit en mil, utan se till att få ett kontinuerligt intag av kolhydrater från starten, uppmanar han.

Det är värt att notera att männen i studien i genomsnitt sprang snabbare än kvinnorna, med en genomsnittlig sluttid på fyra timmar och två minuter jämfört med kvinnornas fyra timmar och 29 minuter. Eftersom studien endast inkluderade löpare som fullföljde loppet underskattar den sannolikt hur vanligt det faktiskt är att gå in i väggen.

Kvinnor utgjorde endast 24,5 procent av deltagarna i det analyserade materialet. Detta innebär att det rent statistiskt var ett betydligt större antal män i studien, vilket enligt Moberg kan innebära att en större andel av den manliga gruppen kommer till start relativt oförberedda.