Klimakteriebehandling fyra gånger vanligare i rikare områden

Användningen av hormonläkemedel för klimakteriebesvär har ökat markant i Sverige under de senaste åren. Enligt ny statistik från Socialstyrelsen hämtade 8,4 procent av kvinnor över 45 år ut dessa läkemedel under 2025, att jämföra med 5,1 procent 2021. Förra året rörde det sig om cirka 205 000 kvinnor.

Utvecklingen speglar ett ökat fokus på klimakterievård i samhällsdebatten, men statistiken avslöjar samtidigt tydliga klyftor. Hormonbehandling har blivit en socioekonomisk markör: det är fyra gånger vanligare att kvinnor i välbärgade områden hämtar ut östrogen jämfört med kvinnor i socioekonomiskt utsatta stadsdelar.

– Den som har resurser söker och får hjälp och är beredd att betala för det, konstaterar Angelica Lindén Hirschberg, professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet.

Brist och prishöjningar

Det ökade intresset har dock lett till problem med tillgången på flera preparat. Tidigare i år rapporterades att svenska kvinnor rest till Finland för att få tag på läkemedel som varit slut i Sverige. I juli höjdes priset på hormonplåster med 60 procent, en utveckling som oroar experter.

Lindén Hirschberg varnar för att skillnaderna i vården kan växa ytterligare när läkemedelsbolag höjer priserna eller lämnar högkostnadsskyddet. I de fallen får patienten själv bära hela kostnaden.

– Det är jättetydligt att möjligheten att söka vård och få behandling är kopplat till utbildning, inkomst och att vara född i Sverige. När priset nu höjs på läkemedel som tidigare varit ganska billiga, ökar ojämlikheten ännu mer. Det är skrämmande att vården inte är mer jämlik, säger hon.

Vanliga symtom och risker

Sju av tio kvinnor upplever någon form av klimakteriebesvär, såsom vallningar, svettningar, sömnproblem, muskel- och ledvärk samt torra slemhinnor. För omkring en tredjedel är symtomen så omfattande att de kräver vård. Trots det är kunskapen om tillståndet bristfällig hos många.

– Man förstår kanske inte vad man har för symtom och vad det handlar om, och därför söker man inte vård, säger Lindén Hirschberg.

Hormonbehandling handlar dock inte enbart om att lindra besvär. Enligt professorn kan den även förebygga allvarlig sjukdom på sikt. Kvinnor med uttalade symtom löper större risk att drabbas av exempelvis hjärt-kärlsjukdom, och klimakteriet är dessutom kopplat till en högre risk för frakturer när skelettet försvagas på grund av östrogenbrist.

– Man kan säga att symtomen i sig är en markör för vilken benägenhet man har att drabbas av olika medicinska tillstånd på sikt.

Krav på åtgärder

Den växande ojämlikheten inom klimakterievården oroar Lindén Hirschberg, som pekar på att kvinnor i välbärgade kommuner redan i dag lever flera år längre än kvinnor i resurssvaga områden. För att minska skillnaderna krävs enligt henne prioriterade satsningar på information om klimakteriet, särskilt i områden där behoven är störst.

– Redan i dag lever kvinnor i välbärgade kommuner flera år längre än i mer resurssvaga områden. Det behövs verkligen att man gör någonting, säger hon.

Hon efterfrågar ett bredare samarbete inom vården, där barnmorskor, sjuksköterskor och sjukgymnaster involveras. Det yttersta ansvaret ligger enligt henne hos regionerna, men hon ser också ett behov av statliga insatser för att säkerställa tillgången på läkemedel i hela landet.

– Det behövs kraftigare statligt ingripande med en landsomfattande kontroll över tillgängligheten av läkemedel, snarare än att marknaden styrs helt av läkemedelsbolagens ekonomi.

Socialstyrelsen publicerade tidigare i år de första nationella riktlinjerna för klimakterievård, vilket ses som ett steg i rätt riktning. Frågan är dock om det räcker för att utjämna de skillnader som nu är tydliga i statistiken.