Kajsa opererade slidan via vården – kan få orgasm igen

Kajsa och barnen hade bråttom till flyget, men varje steg gjorde ont. Den inre blygdläppen hade hamnat fel igen – ett problem som tidigare främst uppstod vid samlag. De senaste åren hade blygdläppen blivit större och vardagen allt mer begränsad för henne, som alltid älskat att träna.

I dag har Kajsa, som egentligen heter något annat, genomgått två underlivsoperationer inom den skattefinansierade vården: en förminskning av de inre blygdläpparna och en rekonstruktion av slida och mellangård efter en förlossningsskada. De två ingreppen behandlas dock olika. Medan rekonstruktiv kirurgi efter förlossningsskador utförs regelbundet, är blygdläppsförminskning en ovanlighet som sällan beviljas.

På Södersjukhuset i Stockholm utförs blygdläppskirurgi enbart av medicinska skäl, som missbildningar och förlossningsskador. Nationella riktlinjer saknas, och varje gynekolog gör en individuell bedömning, förklarar Bita Eshraghi, ansvarig för sjukhusets vulvamottagning. Generellt har vården blivit mer restriktiv när tydliga medicinska skäl saknas.

– Att vara missnöjd med formen på blygdläpparna är inte grund för operation, säger hon, och påpekar att det vetenskapliga stödet för kosmetisk blygdläppskirurgi är begränsat.

De inre blygdläpparna återfuktar slidan och skyddar slidöppningen. Att förminska dem kan tvärtom orsaka mer skav och smärta, och Eshraghi rekommenderar i första hand mjukgörande salva.

Inom offentlig vård finansieras kirurgi efter medicinskt behov; estetiska önskemål räknas inte som skäl. Enligt Socialstyrelsen och SFOG kan medicinska skäl för blygdläppskirurgi vara uttalade funktionella besvär, deformitet efter trauma eller förlossning samt rekonstruktion efter sjukdom.

Parallellt tipsar kvinnor varandra på internetforum om hur man kan få ingreppet beviljat. Vissa privata mottagningar sägs vara mer liberala, och en del uppger att de är beredda att ljuga om smärta för att slippa estetiska komplex. Samtidigt oroar sig kvinnor med reella besvär för att bli nekade.

Kajsa kom inte själv på tanken att söka vård. Det var hennes gynekolog som föreslog operationen, något hon först upplevde som ett övertramp. Hon hade aldrig reflekterat över hur hennes underliv såg ut och trodde att besvären var något man fick leva med.

I takt med att blygdläppen blev större växte dock störningen över utseendet. Till slut valde hon att operera sig, och tack vare att hon uppgav medicinska skäl beviljades ingreppet.

– Jag tänker nästan varje dag på vilken livskvalitet operationen har gett mig. Den största vinsten är att jag kan träna obehindrat igen, säger hon.

Att gynekologer själva föreslår underlivskirurgi för patienter utan uttalade besvär är mycket ovanligt, enligt flera gynekologer. Men det var precis vad som hände Kajsa även i fråga om den andra operationen, när hennes gynekolog upptäckte en förlossningsskada som hon inte kände till och föreslog en rekonstruktion av slida och mellangård – något Kajsa själv beskriver som en ”slidförsnävning”.

– Det blev en helt annan upplevelse. Innan hade jag svårt att få orgasm. Nu kan det hända tre gånger i rad, säger hon.

Till skillnad från blygdläppsförminskningar utförs rekonstruktiva ingrepp i slidan och mellangården efter förlossningsskador regelbundet inom offentlig vård. Begreppet slidförsnävning används egentligen bara i plastikkirurgiska sammanhang, påpekar gynekologen Ida Bergman.

– Vi vet inte exakt vad privata plastikkirurgiska kliniker gör, så våra operationer kan inte likställas med det de kallar slidförsnävning, säger hon.

Ingreppet Kajsa genomgick heter perineorafi och bakre plastik, där muskler i mellangården och slidväggen lagas efter förlossningsskador. Bakre plastik har länge utförts på äldre kvinnor med framfallsbesvär, medan perineorafi har blivit vanligare bland yngre nyförlösta kvinnor under det senaste decenniet.

Vanliga besvär är känsla av vidhet, tarmtömningsproblem och sexuella svårigheter. Attityden har förändrats, enligt Bergman.

– Tidigare fick kvinnor höra att det var sådant man fick stå ut med efter att ha fött barn, men så är det inte längre, säger hon.

En studie från 2020, där Bergman var en av forskarna, visade att omkring 80 procent av dem som genomgick perineorafi blev hjälpta, jämfört med 10 procent av dem som fick fysioterapi med knipövningar.

– Om musklerna inte har sin fästpunkt i mellangården spelar det ingen roll hur mycket man kniper, säger hon.

För Kajsa var det viktigt att operationerna utfördes av en gynekolog inom offentlig vård, inte av en plastikkirurg på privat klinik.

– Det handlade inte om pengar, utan om att jag ville ha någon med anatomisk kunskap om intimområdet, säger hon.

I dag är hon tacksam över att gynekologen föreslog operationerna, eftersom andra läkare hon rådfrågade menade att hon inte behövde dem. Samtidigt menar hon att vården är ojämlik: den som inte kan tala för sig själv riskerar att bli utan hjälp.

– Jag har svårt att se att män skulle bemötas på samma sätt, säger hon.

Hon befarar att stigmat kring besvären gör att andra med samma problem söker sig till plastikkirurgin i stället.

– Där kanske de skär bort för mycket, säger hon.