Gotland kämpar med allvarlig vattenbrist mitt under den turistintensiva sommarperioden. Sedan den 10 juni råder officiell vattenbrist på ön, och regionen har tvingats införa sänkt tryck i ledningsnätet som en av flera åtgärder för att undvika ett akut nödläge.

Samtidigt pågår Almedalsveckan i Visby, där havstemperaturen ligger på 17,9 grader och morgondoppare vid bryggan kan hämta klistermärken med texten ”jag har inte duschat i dag”. Men de besökare som föredrog en dusch på hotellrummet märkte snabbt att vattnet inte flödade som normalt.

Situationen är mer kritisk än många förstår. Enskilda fastighetsägare har kontaktat regionen eftersom deras grävda brunnar har sinat. Nivåerna i kommunens vattenmagasin sjunker stadigt, och ingen vet exakt när de når botten.

”Vi har blivit kontaktade av enskilda fastighetsägare vars grävda brunnar inte längre ger vatten. Vi ser också att nivåerna är låga i våra vattenmagasin. Sedan är det så med magasin; man vet inte när man når noll. Vattensituationen är skör”, konstaterar Susanne Bjergegaard Pettersson, VA-expert på region Gotland.

Gotland befinner sig i samma bekymmersamma situation som flera områden i södra Sverige, där vattenfrågan blivit allt mer akut. Nyligen rapporterade Dagens Nyheter om nya brunnar i Skåne som kan komma att tappa på grundvatten som är 900 år gammalt, ett tydligt tecken på hur desperat läget blivit.

För att möta den långsiktiga utmaningen planerar Gotland att bygga en tredje avsaltningsanläggning för att öka tillgången på dricksvatten. Samtidigt pågår arbete med att byta ut gamla, läckande ledningar i det kommunala nätet. Men dessa investeringar kommer med en hög prislapp, och kraftigt höjda VA-avgifter för både hushåll och företag väcker naturligt nog missnöje.

Regionrådet Meit Fohlin, socialdemokrat, menar att vattenförsörjningen inte bara är en lokal angelägenhet utan en nationell fråga som kräver statligt stöd. Hon pekar på att Sverige har en underhållsskuld i VA-näten på 560 miljarder kronor fram till 2040, vilket motsvarar en femdubbling av den kommunala skuldsättningen med allt vad det innebär i ränterisker.

Men frågan kvarstår: Hur klokt är det egentligen att fortsätta locka turister till en ö med akut vattenbrist? Almedalsveckan, Stockholmsveckan och Medeltidsveckan drar årligen tusentals extra besökare till Gotland under sommarmånaderna, vilket ökar vattenförbrukningen med cirka 30 procent.

Fohlin erkänner dilemmat och berättar att regionen nyligen lade om sin besöksstrategi. Målet är inte längre att locka fler och fler turister, utan att satsa på kvalitetsturism där färre besökare söker mer specifika upplevelser. Hon driver också frågan om en turistavgift, liknande de som finns på många turistorter runt Medelhavet, för att finansiera infrastruktur som utnyttjas av besökare.

”När vi reser till andra öar i Europa tycker vi det är självklart att vi ska bidra till att de kan ha vatten. Man betalar gärna 50 spänn eller 100 spänn per natt för att bidra till det som man vet att det kostar på Mallorca med överturism”, säger Fohlin.

De största vattenförbrukarna på Gotland är kalkindustrin, livsmedelsindustrin och hushållen inklusive turismen. Kalkindustrin har egna vattenkällor men påverkar grundvattnet negativt. Livsmedelsindustrin, som inkluderar slakterier, mejerier och bryggerier, är anslutna till det kommunala VA-nätet och utgör en betydande belastning.

När det gäller den storskaliga kalkbrytningen, som är viktig för Gotlands ekonomi, säger Fohlin att regionen saknar rådighet. De måste förlita sig på att myndigheter och domstolar gör rätt bedömning, men regionen har varit ”väldigt negativa” till att fortsätta ge 30-åriga tillstånd för kalkbrytning.

Av Gotlands cirka 60 000 invånare är 40 000 anslutna till det kommunala VA-nätet. Gotlänningarna har länge varit medvetna om vattenbristen, och hushållens konsumtion ligger lägre än genomsnittet i Sverige. Men med klimatförändringarna och ökande sommartemperaturer blir situationen allt mer pressad.

Frågan om ön långsiktigt kan försörja både turism och de gröna näringarna, som är Gotlands två viktigaste näringar, är öppen. Fohlin är tydlig: ”Svaret är nej – om vi inte lyckas hitta mer grundvatten och få mer vatten att stanna på land.”