Expert: Global uppvärmning bakom katastrofen i Himalaya

Uppemot 1 500 personer saknas efter de svåra översvämningar som i veckan drabbade området kring det heliga berget Kailash i Himalaya. Det uppger myndigheter på både den kinesiska och den nepalesiska sidan av berget. Minst 165 människor ska ha omkommit, och bland de försvunna finns en svensk medborgare.

Inledningsvis pekades ett jordskalv ut som tänkbar orsak, men snart stod det klart att katastrofen utlöstes av en kollapsad glaciär. Mats Eriksson, chef för avdelningen för georisker och geodata vid Statens geotekniska institut (SGI), konstaterar att risken för den typen av händelser i dag är generellt hög i både Anderna och Himalaya.

– Isen som rasat drar med sig jord, stenblock och grus, så det blir en stor grötig massa av vatten och annan bråte, säger han.

Eriksson var tidigt i kontakt med internationella nätverk av geologer och säger att det råder konsensus om händelseförloppet. När glaciärer smälter bildas ofta issjöar som däms upp av ändmoräner – åsformade avlagringar av sten och jord som glaciären lämnat efter sig. Om vattnet bryter igenom en sådan morän kan det bli en störtflod. En annan möjlighet är att glaciären lossnar från bergssluttningen den vilar mot.

– Om bakre delen av en minskande glaciär ligger i en dalgång och går upp i en bergssluttning, som ofta är fallet, då blir det till slut att den liksom hänger i lutningen så att den lätt brister, säger Mats Eriksson.

Ett tredje förlopp är att en smältvattensjö tillfälligt blockerats av tidigare rasmassor innan vattnet till slut brutit igenom. Samtliga scenarier kan enligt Eriksson kopplas till den globala uppvärmningen. Glaciärerna har minskat i storlek under hela 1900-talet, men avsmältningen har accelererat kraftigt under det senaste decenniet. Förändringen påverkar inte bara glaciärerna själva utan också stabiliteten i hela bergslandskapet.

Himalaya kallas ibland för Asiens vattentorn. Bergskedjans glaciärer matar stora floder som Ganges, Brahmaputra och Indus, och smältvattnet är livsviktigt för hundratals miljoner människor i bland annat Indien, Kina, Nepal och Pakistan. När glaciärerna drar sig tillbaka växer issjöarna i snabb takt. Forskare har länge varnat för att sannolikheten för glaciala utbrottsflöden, så kallade GLOF, därmed ökar. Enligt internationella bedömningar har antalet farliga issjöar ökat markant under de senaste decennierna.

Enligt Mats Eriksson fungerar det internationella samarbetet kring glaciärernas tillstånd väl. Med hjälp av satellitbilder får forskare god uppfattning om glaciärernas storlek och issjöarnas vattennivåer, även i svårtillgänglig terräng. I vattendrag nedströms riskområden placeras dessutom sensorer som kan generera varningar. Ändå är systemen långt ifrån heltäckande, särskilt i de mest avlägsna dalgångarna.

– Man vet att sådant här kommer att inträffa, men man vet inte exakt var och framför allt när. I Nepal finns ett tiotal sjöar som man har extra koll på, men med glaciärerna är det svårare att avgöra hur instabilt de sitter i bergssluttningarna. Det kräver resurser som varken forskarsamhället eller myndigheter har, säger han.

Katastrofen har också satt ljuset på sårbarheten i den känsliga bergsmiljön. Flera vattenkraftstationer ska ha slagits ut av störtfloden – samma sak skedde vid en liknande händelse i Indien 2020, då vattenkraftverk i delstaten Uttarakhand förstördes och över 200 människor dog. Vattenkraften är ryggraden i Nepals elsystem; landet producerar merparten av sin el i anläggningar högt uppe i bergen. En naturkatastrof i glaciärerna får därför snabbt ekonomiska konsekvenser långt nedströms. Efterfrågan på vattenkraft växer samtidigt i hela regionen, vilket innebär att allt fler anläggningar placeras i riskutsatta dalgångar.

– Långsiktigt får man tänka på var man bygger sina samhällen och sin infrastruktur. Ska man bygga, bo eller röra sig i sådana här miljöer kanske man borde göra det längre upp i sluttningarna, säger Mats Eriksson.

Frågan är inte om nya glaciärkatastrofer kommer att inträffa, utan var och när. I takt med att temperaturen fortsätter stiga väntas smältvattensjöarna bli fler och större, och trycket på både lokalsamhällen och kritisk infrastruktur i högfjällen ökar. Forskare efterfrågar därför både bättre övervakning och tydligare planering för var människor bygger och bor i framtidens Himalaya.