DN Debatt. ”Nej, extremhettan kommer inte att lösa sig själv”

Europas värmeböljor har återigen satt fokus på klimatförändringarna och deras direkta konsekvenser för människors liv och hälsa. För några veckor sedan drabbades Frankrike och Storbritannien av extrema temperaturer, och nu når hettevågen även Sverige. Situationen är allvarlig – Världshälsoorganisationen WHO rapporterar att 1 300 fler dödsfall än normalt har registrerats i Europa sedan 21 juni. Bland offren finns franska ungdomar som drunknat när de försökt svalka sig.

Redan innan sommarens officiella start kunde experter ana att årets säsong skulle bli extremt varm globalt. I maj nådde temperaturen redan 35 plusgrader i Storbritannien, vilket är onormalt varmt även för högsommarmånaderna. Samma värmebölja orsakade sju dödsfall i Frankrike. I Sverige hade Skåne redan då grundvattenbrist, ett problem som troligen kommer att bestå till hösten.

Kopplingen till en möjlig ”superladdad” El Niño gav tidiga indikationer om att sommaren skulle bli extrem runt om i världen, inklusive i Sverige. Detta representerar det nya normala i den pågående klimatkrisen, en verklighet som blir allt svårare att ignorera.

De flesta svenskar accepterar idag att den allt varmare världen främst är orsakad av människans utsläpp av växthusgaser. Kunskapen om detta är inte ny. Den svenska vetenskapsmannen och Nobelpristagaren Svante Arrhenius varnade för detta redan på 1890-talet. Oljeindustrin visste om problematiken redan på 1950-talet, och IPCC:s första klimatrapport publicerades i slutet av 1980-talet.

Trots denna långvariga vetskap finns det många som tror att klimatkrisen kommer att lösa sig själv. En av de ”naturliga” lösningarna som ibland lyfts fram är en nära förestående kollaps av Amoc – den atlantiska delen av den storskaliga havscirkulationen, ofta kallad Golfströmmen i media. Vissa tror att en sådan kollaps skulle kyla ned våra nordliga breddgrader, liknande scenariot i Hollywoodfilmen ”Day After Tomorrow”. Men denna förhoppning saknar tyvärr vetenskaplig grund.

Klimatforskare som undersöker klimatet från dåtiden till framtiden använder sig av olika metoder för att förstå klimatförändringar. Genom att studera trädringar, meteorologiska observationer och klimatmodeller kan forskarna kartlägga hur klimatet har varierat historiskt och hur det kan komma att se ut i framtiden. De senaste decenniernas förändringar i våra nordliga breddgrader bekräftar de förutsägelser som gjordes tidigare.

I den accelererande uppvärmningen är det särskilt viktigt att förstå hur så kallade tippningspunkter i klimatsystemet kan nås och vilka effekter dessa kan få. Kollapsen av Amoc misstänks vara en sådan tippningspunkt som skulle förändra klimatet drastiskt, abrupt och långsiktigt.

Det är högst sannolikt att det har funnits perioder där den atlantiska havscirkulationen har stannat och att klimatet i Europa då var kallare. Ett exempel är det stora inflödet av smältvatten till Atlanten under senaste deglaciationen för cirka 13 000 år sedan, vilket ledde till en Amoc-kollaps och en kallperiod kallad Yngre dryas.

En ofta citerad modelleringsstudie från 1960-talet uppskattade att Europa skulle bli upp till 10 grader kallare utan den atlantiska havscirkulationen. Men det finns en betydande faktor som gör att det inte går att jämföra dessa historiska exempel med nutiden: människans enorma utsläpp av växthusgaser.

Frågan om en Amoc-kollaps är nära förestående är komplex. Forskare är varken säkra eller eniga i denna fråga. Vissa menar att den knappt 20 år långa observationstidsserien av Amoc bevisar att den försvagas. Andra anser att det inte går att dra säkra slutsatser eftersom cirkulationen varierar så mycket från år till år. Problematiskt är att en stor del av det system som används för att observera Amoc nyligen stoppades av Donald Trumps budgetbeslut, vilket innebär att säkrare information inte kommer att finnas tillgänglig i närtid.

Klimatmodeller är fantastiska verktyg för att prognosera effekter av klimatförändringar, men de är inte perfekta. En av de processer som modellerna har svårt att återge korrekt är just Amoc. Forskare kan använda modellerna för att simulera en värld med eller utan Amoc, men inte för att sätta exakta tidpunkter för en kollaps. Det ser dock inte ut som att det kommer att hända innan år 2100.

Den viktiga frågan är hur en värld utan Amoc skulle se ut. Eftersom luften, havet och landet värms upp av människans utsläpp, kommer världen att fortsätta värmas upp så länge utsläppen av växthusgaser fortsätter. Klimatmodeller visar att en Amoc-kollaps under fortsatt uppvärmning eventuellt skulle pausa den globala uppvärmningen under några år. I värsta fall skulle en kollaps av den atlantiska havscirkulationen inte ens märkas tydligt.

Slutsatsen är tydlig: att ett stopp av Amoc skulle kunna vända uppvärmningen är inte ett realistiskt alternativ. Det finns ingen genväg för att lösa klimatkrisen, ingen magisk naturlig quick fix. Som forskare har sagt upprepade gånger i över hundra år: Utsläppen måste ner, och det måste ske nu.

Den pågående sommaren med dess extrema värmeböljor och ökande antal dödsfall understryker vikten av omedelbar handling. Att vänta på att naturliga processer ska lösa problemet är inte bara naivt utan också livsfarligt. Klimatkrisen kräver aktiva åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, och detta arbete kan inte längre skjutas på framtiden.