Den finländska modellen väcker frågor om svensk kärnkraftspolitik

När Europa sväljer under rekordhöga temperaturer och klimathotet blir alltmer påtagligt, riktas blickarna återigen mot Finland – denna gång på grund av en anmärkningsvärd politisk hållning som saknar motsvarighet i Sverige. Det finländska miljöpartiet De Gröna har tagit ställning för kärnkraft som en del av lösningen på klimatkrisen, en position som står i bjärt kontrast till den svenska motsvarigheten.

Atte Harjanne, riksdagsledamot för De Gröna i Finland, förklarar partiets inställning tydligt: ”Vi ser kärnkraften som en del i ett fossilfritt energisystem”. Detta uttalande markerar en avgörande skillnad mellan två grannländers miljöpartier och öppnar för en diskussion om huruvida ideologiska ställningstaganden ska väga tyngre än klimatnytta.

Den klimatpolitiska verkligheten pekar i en annan riktning än den traditionella miljörörelsens retorik. Enligt Internationella energirådet har kärnkraften fram till 2019 bidragit till att minska världens koldioxidutsläpp med över 60 gigaton. Trots denna betydande påverkan på klimatet är kärnkraft fortfarande ett tabubelagt ämne inom det svenska Miljöpartiet, där positiva omnämnanden av energislaget lyser med sin frånvaro.

Fakta talar ett tydligt språk när det gäller kärnkraftens klimat- och säkerhetsaspekter. Statistik från Our World in Data visar att kärnkraft är minst lika klimatvänligt som sol- och vindkraft, och att dödstalen per producerad terrawattimme ligger i samma låga spann som dessa förnybara energikällor. Dessutom har Mark- och miljödomstolen godkänt slutförvaret av kärnbränsle i Forsmark, vilket hanterar en av de mest framträdande invändningarna mot kärnkraften.

Samtidigt accelererar klimatkrisen i oroväckande takt. De värmeböljor som nu drabbar Europa riskerar att framstå som måttliga jämfört med vad som väntar om några decennier. Arktis värms upp i rekordfart och mer än hälften av världens barn utsätts nu för tre överlappande allvarliga klimathot. Mot denna bakgrund blir frågan alltmer brännande: hur länge kan ideologiska ställningstaganden gå före effektiva klimatåtgärder?

Den politiska situationen kräver omprövning från flera håll. Medan andra partier behöver visa större mod i drivmedelspolitiken och våga vara tydliga med behovet av högre priser vid pump, står Miljöpartiet inför en särskild utmaning. Partiet bildades delvis just för att motverka kärnkraft, vilket gör det till en svår ideologisk knäckfråga att nu behöva erkänna detta fossilfria energislag som en del av klimatlösningen.

Det finns dock möjligheter att hitta en väg framåt utan att helt ansluta sig till den nuvarande regeringens kärnkraftspolitik. Även kärnkraftsvänliga röster har uttryckt oro över kostnaden för regeringens utformning av projekt med orealistiska tidsplaner, förmånliga lån och garanterat elpris. Kritiken mot Tidöhögerns hantering av frågan visar att det finns utrymme för en mer genomtänkt kärnkraftspolitik.

De finska gröna erbjuder ett konkret alternativ genom den så kallade Mankala-modellen, där bolag som vill köpa ny el går in med kapital. Denna modell skulle kunna utgöra inspiration för en svensk klimatpolitik som kombinerar pragmatism med finansiell ansvarighet.

Kärnkraftsfrågan behöver inte vara den vattendelare i svensk politik som den har varit historiskt. När klimathotet växer sig allt större krävs att alla politiska aktörer är beredda att ompröva gamla sanningar och ideologiska ställningstaganden. Den finländska modellen visar att det är möjligt för ett miljöparti att kombinera starkt klimatengagemang med en realistisk syn på kärnkraften som en del av lösningen.

I takt med att klimatförändringarna blir alltmer märkbara och konsekvenserna allt allvarligare, blir behovet av effektiva åtgärder mer akut. Frågan är inte längre om vi har råd att satsa på alla tillgängliga fossilfria energikällor, utan snarare om vi har råd att inte göra det.