Förslag: Fler ska kunna bygga och bo vid vatten

Den särskilde utredaren Fredrik Wersäll presenterar nu ett kontroversiellt förslag som innebär en omfattande förändring av Sveriges strandskyddslagstiftning. Wersäll beskriver den nuvarande lagstiftningen som ”påfallande fyrkantig” och förordar en övergång från dagens förbudslagstiftning till ett system där intresseavvägningar görs på varje specifik plats.

Reformen av strandskyddet utgör en central del av Tidöavtalet, det politiska samarbetsavtal som ligger till grund för den nuvarande regeringens politik. Vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz från Liberalerna pekar på vad han anser vara brister i dagens lagstiftning och efterlyser ökad frihet för markägare samt för dem som har behov av att bedriva verksamhet i närheten av vatten.

Enligt Britz innebär regeringens förslag att privatpersoner får betydligt större möjligheter att förfoga över sin mark nära stränder. ”Det innebär att enskilda kommer att ha större möjligheter, det är regeringens ambition i alla fall, att enskilda ska ha större möjligheter att kunna bygga en bod eller en brygga på sina tomter i närheten av vatten”, förklarar ministern.

Det nya systemet innebär en fundamental förändring där kommunerna tilldelas ett utökat ansvar. De ska framöver hantera både övergripande planering och tillståndsprövning för byggande i strandnära lägen. Det nuvarande strandskyddet föreslås ersättas av ett ”strandlov”, ett system som kan jämföras med dagens bygglovsprocess. Förslaget innebär också förenklingar när det gäller att bygga i anslutning till befintliga bostäder samt att ersätta byggnader som har förstörts genom brand eller på annat sätt.

Förslaget möts dock av kraftig kritik från flera håll. Emma Nohrén, miljöpartist och ordförande för riksdagens miljö- och jordbruksutskott, använder starka ord när hon beskriver förslaget som ”vansinnigt”. I en skriftlig kommentar betonar hon strandskyddets fundamentala roll för det svenska friluftslivet.

”Strandskyddet är en grundbult för friluftslivet och naturskyddet, som säkrar allemansrätten och allas tillgång till våra stränder. Regeringens förslag gynnar bara några få på bekostnad av alla oss andra och miljön”, skriver Nohrén. Hon uttrycker oro för att förändringarna riskerar att gynna en privilegierad minoritet på bekostnad av den breda allmänhetens tillgång till strandområden.

Även Naturskyddsföreningen, en av Sveriges största miljöorganisationer, ställer sig mycket kritisk till förslaget. Organisationens generalsekreterare Karin Lexén varnar för att reformen kan leda till oåterkalleliga konsekvenser för tillgången till stränder.

”Våra stränder ska vara till för alla, inte bara för dem som har råd att betala. När stränder väl har bebyggts går de i praktiken inte att få tillbaka”, konstaterar Lexén i ett pressmeddelande. Naturskyddsföreningen befarar att en liberalisering av strandskyddet kommer att leda till irreversibel privatisering av områden som tidigare varit tillgängliga för allmänheten.

Utredaren Fredrik Wersäll försvarar dock förslaget och betonar att det även i fortsättningen kommer att finnas skydd för känsliga naturmiljöer. Han understryker att strandskyddet inte är det enda verktyg som finns för att bevara värdefulla områden.

”Jag vill betona att strandskydd inte är det enda skydd som finns för känsliga miljöer utan det finns stora möjligheter att för att freda skyddade områden”, säger Wersäll.

Utredningsarbetet har tagit längre tid än väntat. Ursprungligen skulle förslaget ha överlämnats till klimat- och miljöministern den 30 juni, men Wersäll har begärt och beviljats en förlängning på sex månader för att slutföra arbetet.

Debatten om strandskyddet berör grundläggande frågor om äganderätt, allemansrätt och naturskydd – frågor som historiskt har varit centrala i svensk samhällsdebatt. Hur dessa intressen ska vägas mot varandra kommer att vara avgörande när riksdagen så småningom ska ta ställning till förslaget.