Greta Schüldt: Det spelar roll vilket frö man stoppar i jorden

Sveriges framtida livsmedelsförsörjning hotas när fröerna försvinner

I SVT:s nyligen visade dokumentär ”Kriget om fröerna” målas en oroväckande bild av framtidens matproduktion upp. Tina-Marie Qwiberg och Andi Loor presenterar på klingande gotländska hur det minsta men kanske viktigaste ledet i livsmedelskedjan – fröet – är hotat.

Alarmerande statistik visar att 75 procent av de växtsorter som odlades i början av 1900-talet idag är borta för alltid. Moderna jordbruk använder istället hårt förädlade sorter som optimerats för maximal avkastning och hållbarhet vid transport och lagring, men dessa saknar många av de gamla sorternas fördelar.

De moderna hybridsorterna innehåller mindre näring, smakar sämre och är mer sårbara för extrema väderförhållanden – något som blir allt vanligare i vårt förändrade klimat. En ovanligt regnig eller varm sommar kan förstöra en hel årsskörd, vilket skapar en farlig sårbarhet i livsmedelsförsörjningen.

Ett växande problem är Sveriges bristande självförsörjning av utsäde. Stora mängder frön importeras idag från länder i Asien och Sydamerika, där produktionskostnaderna är lägre men där arbetsförhållandena ofta är betydligt sämre än i Sverige.

Svenska bönder befinner sig i en problematisk situation eftersom de ofta inte kan odla sitt eget utsäde även om de skulle vilja. De hyperförädlade hybridsorterna av exempelvis vete och majs som dominerar jordbruket är konstruerade så att frön från skörden inte duger som utsäde nästa säsong.

Detta tvingar bönderna att varje år köpa nya frön från de fyra internationella jättarna som dominerar den globala frömarknaden – företag som i många fall har sitt ursprung inom läkemedelsindustrin. Det skapar ett beroendeförhållande som kan få allvarliga konsekvenser i kristider.

Medan man i beredskapsdiskussioner ofta talar om hur många konservburkar varje hushåll bör ha hemma, diskuteras sällan den mer grundläggande frågan: varifrån ska innehållet i dessa konserver komma i framtiden?

Dokumentären har fått viss kritik för att den kräver förkunskaper och för att den inte låter företrädare för industrijordbruket eller konventionella fröföretag komma till tals. Men trots dessa brister fungerar den som en viktig väckarklocka för såväl hobbyodlare som konsumenter.

En överraskande insikt som presenteras är att även de vackert illustrerade fröpåsarna som säljs i svenska butiker ofta innehåller industrifrön från Kina. Detta kan motivera fler konsumenter att välja svenskodlade och ekologiska alternativ.

Det är lätt att känna uppgivenhet inför matindustrins komplexitet. Även den ekologiska gurkan i mataffären kommer ofta från storskaliga odlingar i Spanien. Det som framställs som normalt i livsmedelsbutiken – konventionellt producerade varor på de bästa hyllplatserna – representerar i själva verket ett ohållbart jordbruk som utarmar våra jordar och äventyrar vår framtida matförsörjning.

Trots denna dystra bild avslutar dokumentären med en uppmuntrande ton. Att göra rätt är svårare men inte omöjligt, och kan till och med vara givande. Kanske är det första steget så enkelt som att stoppa ett frö i jorden – men inte vilket frö som helst.

För Sveriges framtida livsmedelssäkerhet och biologiska mångfald är bevarandet av traditionella, lokalt anpassade frösorter en avgörande fråga. I en tid när klimatförändringar och geopolitiska spänningar ökar behöver vi robusta jordbrukssystem som inte är helt beroende av globala leveranskedjor och multinationella företag.

Medan jordbruks- och livsmedelsindustrin domineras av starka ekonomiska intressen, växer motrörelser som arbetar för att bevara traditionella fröer och odlingsmetoder. Dessa initiativ kan vara avgörande för att säkra framtidens matförsörjning och återskapa den biologiska mångfald som gått förlorad under de senaste hundra åren.