Klimatkrisen förvärras – samtidigt tvekar politiker med ambitiös klimatpolitik
December månads klimatrapporter visar en oroande trend som många svenskar kan känna av. Enligt EU:s klimattjänst Copernicus blir perioden 2023 till 2025 den första treårsperioden någonsin där den globala medeltemperaturen överstiger 1,5 grader jämfört med förindustriell tid. Samtidigt har 2025 varit det varmaste året i Arktis sedan mätningarna började, något experter beskriver som alarmerande.
En ny vetenskaplig studie pekar dessutom på att världens glaciärer smälter i allt snabbare takt. Enligt studien riskerar hälften av Alpernas glaciärer att försvinna under de kommande två decennierna.
Klimatförändringarnas effekter märks tydligt även i Sverige. På bara några årtionden har flera vinterveckor försvunnit från den svenska almanackan. I många delar av landet uteblir numera den kallaste årstiden helt. Detta får allvarliga konsekvenser bortom det rent estetiska – ekosystem rubbas, vattenkvaliteten försämras och marken blir mindre stabil, vilket ökar risken för olyckor.
Det svenska vinterlandskapet förändras påtagligt. Nederbördsmängden under vintern har ökat markant, vilket resulterar i fler blöta jular. Samtidigt har snötäcket minskat dramatiskt. Sedan 1980-talet har antalet dagar med snö på marken minskat med cirka en månad i stora delar av landet.
Senast hela Sverige hade en vit jul var för 15 år sedan. I år väntas cirka halva landet fira jul utan snö. Enligt SMHI:s prognoser kommer detta att vara normalläget i Skåne i slutet av århundradet om de globala växthusgasutsläppen fortsätter att öka.
Situationen är allvarlig, men som Charlotta Eriksson från SMHI påpekar finns det fortfarande möjligheter att påverka ”hur mycket av vintrarna som försvinner” genom kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen.
Men vad gör då politikerna för att säkerställa att även framtida generationer ska få uppleva vita jular? Utvecklingen under december månad tyder på att många beslutsfattare snarare prioriterar ekonomisk tillväxt framför klimatåtgärder.
EU:s ministerråd och parlament enades nyligen om klimatmål till 2040 som innebär en tydlig sänkning av ambitionsnivån. Kritiker menar att de nya målen innebär att EU inte kommer att fullgöra sin del av Parisavtalet. EU-kommissionen föreslog dessutom nyligen att lagen som förbjuder försäljning av nya diesel- och bensinbilar från 2035 ska ersättas av ett mindre strikt regelverk, ett förslag som fick stöd från bland annat Kristdemokraterna i Sverige, trots varningar om att det kommer att försena klimatomställningen.
I Sverige vill infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) säkerställa att svenska myndigheter inte väljer bort flyget vid tjänsteresor, med hänvisning till ”en vikande inrikesmarknad för flyget”. Uttalandet kom bara dagar efter att Naturvårdsverket presenterat statistik som visade att Sveriges utsläppsökning under 2024 var rekordstor.
Carlsons utspel gjordes dessutom kort efter att en omfattande FN-rapport varnat för katastrofala klimatförändringar om världen fortsätter på den nuvarande kursen.
Kontrasten mellan de alarmerande klimatrapporterna och politikernas agerande är slående. Medan vetenskapliga data visar på ett akut behov av kraftfulla åtgärder, verkar många politiska beslut gå i motsatt riktning. Detta skapar en situation där klimatkrisen riskerar att förvärras ytterligare, med allvarliga konsekvenser för såväl ekosystem som samhällen globalt.
För svenskar innebär detta inte bara färre vita jular utan även ökade risker för extremväder, översvämningar och andra klimatrelaterade utmaningar i framtiden. Frågan är om de politiska beslutsfattarna kommer att hörsamma vetenskapens varningssignaler innan det är för sent.
