Peter Alestig: I ögonen på en tjej från Sri Lanka syns varför klimatmötet behövs

I paviljongtälten svimmar deltagare av den intensiva hettan, medan vetenskapliga rapporter varnar för att Amazonas närmar sig en kritisk kollapspunkt. Detta är den alarmerande verkligheten som utgör bakgrunden till klimattoppmötet COP30 i den brasilianska staden Belém.

När miljö- och klimatministrar från världens länder nu anländer för slutförhandlingarna står det klart att mötet på många sätt redan betraktas som ett misslyckande av miljöorganisationer och klimatforskare. Trots högt ställda förväntningar och löften har de konkreta framstegen uteblivit i de kritiska frågorna kring utsläppsminskningar och finansiering till utsatta regioner.

Belém, belägen vid Amazonasflodens mynning, valdes strategiskt som värdstad för att sätta fokus på regnskogens avgörande roll för jordens klimatsystem. Forskare har länge varnat för att Amazonas närmar sig en punkt där avskogningen kan leda till att hela ekosystemet kollapsar, med katastrofala följder för både biologisk mångfald och jordens klimat.

”Vi befinner oss här i hjärtat av vår planets lungor, samtidigt som vi ser tecken på att dessa lungor håller på att ge upp,” säger Carlos Nobre, en framstående brasiliansk klimatforskare som deltar i mötet. ”Ironiskt nog är värmen så stark att delegater svimmar i paviljongtälten medan vi diskuterar hur vi ska förhindra just denna typ av extremväder.”

Temperaturerna i Belém har under mötet regelbundet överstigit 35 grader, med en kvävande luftfuktighet som förvärrar situationen. Konferensanläggningen, som hastigt utökats med tillfälliga paviljonger för att rymma de över 30 000 deltagarna, har kämpat med otillräcklig luftkonditionering.

Men mitt i vad många observatörer beskriver som ett diplomatiskt fiasko finns det ljuspunkter. I ögonen på Amara Jayawardene, en ung klimataktivist från Sri Lanka, speglas en helt annan bild av mötet.

”För första gången känner jag att våra röster från det globala syd faktiskt hörs,” säger hon när vi träffar henne utanför den paviljong där civilsamhällets organisationer samlats. ”Vi har länge talat om förluster och skador som klimatförändringarna orsakar våra samhällen, och nu börjar de rika länderna äntligen lyssna.”

Jayawardene representerar en koalition av ungdomsorganisationer från länder som drabbats hårt av klimatförändringarnas effekter. Hon pekar på att COP30, trots bristande överenskommelser på högsta nivå, har skapat ett precedensfall genom att ge ursprungsbefolkningar och lokala samhällen mer utrymme än någonsin tidigare.

Brasilien, under president Lula da Silvas ledning, har satsat stort på detta klimattoppmöte. Lula har positionerat landet som en brobyggare mellan industriländer och utvecklingsekonomier, samtidigt som han försöker återupprätta Brasiliens miljörykte efter den tidigare presidenten Bolsonaros kontroversiella politik som ledde till ökad avskogning.

”Vi står inför ett avgörande vägskäl,” förklarade Brasiliens miljöminister Marina Silva vid ett pressmeddelande igår. ”Amazonas är inte bara Brasiliens angelägenhet utan en global tillgång vars överlevnad är oundgänglig för att vi ska kunna begränsa den globala uppvärmningen.”

Förhandlingarna går nu in i sin mest intensiva fas. Centrala stridsfrågor inkluderar finansiering till klimatanpassning för sårbara länder, bindande tidsramar för utfasning av fossila bränslen, samt mekanismer för att övervaka och verifiera länders klimatåtaganden.

Experter betonar att Amazonas hälsotillstånd är ett alarmerande exempel på den brådska som präglar klimatfrågan. Nya studier presenterade under mötet visar att regnskogen nu absorberar mindre koldioxid än tidigare, delvis på grund av torka och ökande temperaturer – en oroande feedback-loop som riskerar att accelerera den globala uppvärmningen.

Medan ministrarna samlas för slutförhandlingarna och aktivister höjer sina röster utanför konferenslokalerna, kvarstår frågan om COP30 kommer att bli ihågkommet som ännu ett missat tillfälle eller som den vändpunkt världen så desperat behöver.

För Amara Jayawardene och miljontals andra som lever med klimatkrisens konsekvenser varje dag, står mer på spel än diplomatiska formuleringar i ett slutdokument. Det handlar om deras framtid på en allt varmare planet – en framtid som till stor del formas av besluten som fattas här i Belém, i skuggan av en hotad Amazonas.