Peter Alestig: Världens klimatarbete är en dundrande succé – och ett formidabelt fiasko

Det internationella samfundet står inför ett vägskäl i kampen mot klimatförändringar, enligt en ny rapport från FN som kastar ljus över både framsteg och misslyckanden i de globala klimatinsatserna. Rapporten, som släpps inför det kommande klimattoppmötet i Brasilien, målar upp en bild av både hopp och djup oro.

Enligt FN:s analys har världen faktiskt gjort betydande framsteg i vissa avseenden. Utvecklingen av förnybar energi har accelererat snabbare än många bedömare förutsåg för bara ett decennium sedan. Kostnaden för solceller och vindkraft har sjunkit dramatiskt, vilket har gjort dessa teknologier konkurrenskraftiga jämfört med fossila bränslen på många marknader.

Samtidigt pekar rapporten på att de samlade insatserna fortfarande är långt ifrån tillräckliga för att nå Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till väl under 2 grader Celsius, med sikte på 1,5 grader. De nuvarande utfästelserna från världens länder skulle, även om de genomförs fullt ut, leda till en uppvärmning på omkring 2,7 grader – med katastrofala konsekvenser för ekosystem, livsmedelsproduktion och mänsklig säkerhet.

Särskilt anmärkningsvärt i rapporten är kritiken mot Europeiska unionen, som länge har profilerat sig som en global ledare i klimatfrågor. Trots ambitiösa mål och lagstiftningspaket som den europeiska gröna given (European Green Deal) pekar rapporten på att EU:s faktiska utsläppsminskningar släpar efter och att flera medlemsländer fortsätter att subventionera fossila bränslen i betydande omfattning.

”Det är en paradox att EU, som har varit pådrivande för ambitiösa klimatmål internationellt, inte lever upp till sina egna ambitioner,” säger klimatforskaren Maria Svensson vid Stockholms universitet, som har granskat rapporten. ”Detta undergräver unionens trovärdighet i de internationella klimatförhandlingarna.”

Det kommande klimatmötet i Brasilien, COP29, kommer att vara avgörande för att stärka de globala klimatåtagandena. Värdlandet har under president Lula da Silva återupptagit en aktiv roll i klimatpolitiken efter flera år av tillbakagång under den tidigare administrationen. Brasilien har särskilt fokuserat på att stoppa avskogningen i Amazonas, som är avgörande för planetens klimatsystem.

Utvecklingsländerna kommer sannolikt att ställa högre krav på finansiering från rika länder för klimatanpassning och omställning. Enligt Parisavtalet skulle industriländerna mobilisera 100 miljarder dollar årligen från 2020, ett mål som ännu inte har uppfyllts. Den nya rapporten understryker att betydligt större summor – uppemot 1 biljon dollar årligen – kommer att behövas för att finansiera en global grön omställning.

Rapporten lyfter även fram den ökande förekomsten av extrema väderhändelser globalt. Översvämningar, värmeböljor, torka och bränder har blivit både vanligare och intensivare under det senaste decenniet. Dessa händelser drabbar oproportionerligt hårt redan sårbara samhällen i utvecklingsländer, vilket ytterligare förstärker globala orättvisor.

”Klimatförändringarna är redan här, och de förstärker befintliga sårbarheter,” säger Johan Bergström, katastrofexpert vid Lunds universitet. ”Det handlar inte längre bara om att minska utsläpp, utan också om hur vi anpassar våra samhällen till ett förändrat klimat.”

Ett ljus i mörkret är den snabba tekniska utvecklingen. Elektrifieringen av transportsektorn går nu snabbare än väntat, med flera stora biltillverkare som annonserat slutdatum för produktion av förbränningsmotorer. Samtidigt sker genombrott inom energilagring, vilket är avgörande för att hantera de fluktuerande energikällorna sol och vind.

Rapporten uppmanar världens ledare att ta tillfället i akt vid det kommande mötet i Brasilien för att drastiskt öka ambitionsnivån. Den betonar att det ännu finns ett fönster – om än snabbt krympande – för att undvika de värsta scenarierna av klimatförändringar.

För EU:s del är budskapet tydligt: unionen måste leva upp till sina uttalade ambitioner och påskynda sin gröna omställning om den vill behålla sin trovärdighet i de internationella klimatförhandlingarna. Detta innebär utfasning av fossila subventioner, snabbare utbyggnad av förnybar energi och mer ambitiösa utsläppsmål på kort sikt.