Sveriges välstädade skogar döljer en mörk hemlighet

Nya forskningsresultat från Sveriges lantbruksuniversitet och finska Natural Resources Institute visar att de svenska produktionsskogarna behöver dramatiskt mycket mer död ved för att rädda hotade arter. Studien, som publiceras i tidskriften Journal of Applied Ecology, höjer ribban kraftigt jämfört med tidigare riktmärken för biologisk mångfald i skogen.

Enligt forskningen krävs mellan 40 och 50 kubikmeter död ved per hektar för att det ens ska finnas en 50-procentig chans att hitta minst en rödlistad vedsvamp eller mossa. Det är mer än dubbelt så mycket som det tidigare riktmärket på 20 kubikmeter som använts inom naturvården.

Den nya studien skiljer sig från tidigare forskning genom att fokusera på de mest krävande och hotade arterna i vanliga produktionsskogar, snarare än på generell artrikedom. Joachim Strengbom, forskare i naturvårdsbiologi vid SLU, förklarar att detta ger en mer verklighetsnära bild av vad som faktiskt behövs för att bevara biologisk mångfald.

Enligt Riksskogstaxeringen innehåller dagens bruksskogar i genomsnitt endast knappt 8 kubikmeter död ved per hektar. Det betyder att nuvarande nivåer ligger på mindre än 20 procent av vad som krävs enligt den nya forskningen. Till jämförelse kan en gammal naturskog rymma uppemot 100 kubikmeter död ved per hektar.

När ett träd faller och dör blir stammen en ny livsmiljö som kan finnas kvar i flera hundra år. Den döda veden utgör en livsviktig habitat för vedlevande skalbaggar som raggbock, rödlistade mossor och svampar som granticka och rynkskinn. Dessutom frodas naturliga fiender till granbarkborren i den döda veden, en skalbagge vars massutbrott ironiskt nog har gynnats av det moderna skogsbruket.

Stockholm stad har till exempel använt det pedagogiska slagordet ”död ved lever” för att förklara för medborgare varför man lämnar kvar stockar och grenar i kommunens närskogar. Detta illustrerar den ökande medvetenheten om död veds betydelse för ekosystemet.

De senaste decennierna har visserligen mängden död ved i svenska produktionsskogar haft en svagt ökande trend. Men både volymen och kvaliteten är långt ifrån tillräcklig enligt den nya studien. Skogsstyrelsens utvärderingar visar att ökningen främst består av tunnare stammar och hård död ved som tillkommit genom stormar, torka och barkborreangrepp.

De mest hotade vedlevande arterna är dock ofta beroende av grövre stammar som har börjat brytas ned. Sådana hittar man i dag huvudsakligen i äldre skogar som inte tidigare har kalhuggits. När tallar dör stående och utsätts för sol och vind under lång tid skapas en mycket torr och hård ved som kallas silverved, vilken är viktig för många rödlistade lavar och svampar.

En grov tall kan leva i 500 år, och när trädet dör kan stammen finnas kvar i skogen som död ved i ytterligare 500 till 1 000 år innan den brutits helt ned. Orörda naturskogar innehåller ofta upp till 10 gånger mer volym död ved än den brukade produktionsskogen.

Joachim Strengbom betonar att det största hotet mot skogens biologiska mångfald är att de sista värdefulla naturskogarna fortsätter att försvinna. Han varnar för att vi inte har råd att offra dem, eftersom det inte finns några garantier att arterna kommer tillbaka bara för att man lägger dit mer död ved i efterhand.

Rödlistade arter fungerar som ett kvitto på skogens naturvärde och visar att platsen med stor sannolikhet rymmer en hög rikedom även av andra arter. Exempel på hotade arter som drabbas av bristen på död ved är tretåig hackspett, som är en av granbarkborrens naturliga fiender, samt den rödlistade rosentickan som är klassad som nära hotad och trivs bäst på liggande granstammar.

Forskningsresultaten innebär ett tydligt budskap till skogsnäringen och beslutsfattare om att nuvarande nivåer av bevarad död ved är långt ifrån tillräckliga. För att säkra den biologiska mångfålden i svenska skogar krävs en betydande ökning av volymen död ved, särskilt grövre stammar i olika nedbrytningsstadier. Utan kraftfulla åtgärder riskerar många av våra mest hotade skogslevande arter att försvinna.