Toppkandidaten kritiserar FN: ”Framstår som en auktoritär röst”

FN:s nästa generalsekreterare står inför en monumental uppgift. Organisationen, som kämpar med en akut finansiell kris och sjunkande förtroende bland medlemsländerna, ska inom kort välja en efterträdare till António Guterres. Enligt en informell turordning är det nu Latinamerikas tur att inneha posten, och för första gången i historien väntas en kvinna kunna ta över rodret.

Bland favoriterna finns María Fernanda Espinosa, Ecuadors tidigare utrikes-, försvars- och finansminister. Hon beskriver FN:s problem som djupare än blotta sifferdetaljer i budgeten. – Bristen på pengar är bara ett symptom på något större, alltså FN:s svagare trovärdighet och legitimitet. Folk frågar, var är FN? Det är där problemen börjar, säger hon i en intervju.

Espinosa understryker att krisen inte enbart kan skyllas på att USA skurit ner sitt stöd. Hela 74 av organisationens 193 medlemsländer har ännu inte betalat sina utlovade bidrag för 2026. – Det här skickar budskapet att länder inte ser att de får valluta för pengarna, konstaterar hon.

FN:s ekonomiska problem har fått påtagliga konsekvenser. Miljontals människor nekas nödhjälp och tusentals fredsbevarande soldater har kallats hem, inte för att behoven minskat utan som en direkt följd av besparingar. Detta samtidigt som världen skakas av fler väpnade konflikter än på mycket länge.

Espinosa, som också varit ordförande för FN:s generalförsamling, menar att organisationen måste förändra sitt arbetssätt i grunden. En viktig del i hennes vision är att stärka det förebyggande fredsarbetet. Hon vill inrätta en särskild enhet inom generalsekreterarens kansli som snabbt kan agera på varningssignaler innan konflikter trappas upp. – Generalsekreteraren måste kunna agera snabbare, ta kontakt med medlemsländer och agera själv. Den första du ser när något är på väg att gå snett ska vara FN:s generalsekreterare, säger hon.

Kandidaten betonar vikten av opartiskhet i rollen som världsorganisationens främsta företrädare, men menar samtidigt att det finns utrymme för en tydligare hållning i frågor som rör internationell rätt. – Generalsekreteraren måste vara en försvarare av FN-stadgan och internationell rätt, opartisk gentemot medlemsstaterna, men partisk till förmån för internationell rätt.

Kritiken mot FN:s säkerhetsråd, där de fem permanenta medlemmarna Ryssland, USA, Kina, Storbritannien och Frankrike har vetorätt, har varit omfattande. Espinosa öppnar för reformer men menar att debatten är förenklad. – Många stirrar sig blinda på säkerhetsrådet, FN:s politiska beslutsfattande är större än så. Ja, vi kanske behöver reformera säkerhetsrådet så att det blir mer effektivt och mer representativt för världen – men hur implementerar vi det vi redan har beslutat? Det är en större fråga.

Hon ser med oro på utvecklingen inom flera områden, däribland AI-utvecklingen, klimatkrisen och den växande skuldbördan för fattiga länder. – Vi lever i en väldigt farlig värld. Stegvisa förändringar och att sätta plåster på problemen kommer inte fungera, säger hon.

De andra huvudkandidaterna är Rebeca Grynspan från Costa Rica, som tidigare förhandlade fram Svartahavsinitiativet för ukrainsk spannmålsexport, och Carolyn Rodrigues-Birkett från Guyana, som har lång erfarenhet från FN:s livsmedelsorgan FAO. Båda förespråkar en omfattande reform av organisationen.

Valprocessen, som hålls inom säkerhetsrådet, innebär att en kandidat behöver minst nio ja-röster av 15 möjliga, och ingen av de fem permanenta medlemmarna får lägga in sitt veto. Enligt uppgifter från anonyma omröstningar i september har Espinosa fått stöd från flera permanenta medlemmar, medan Grynspan och Rodrigues-Birkett mött motstånd från åtminstone en av dessa.

Mitt i krisen vill Espinosa påminna om att FN:s arbete ofta förbises. – Det är svårt att få rubriker när du förhindrar en konflikt. Människor normaliserar att tusentals FN-anställda skickas ut till mycket farliga platser och skyddar civila. Tusentals har dödats i tjänsten, säger hon.