Anders Svensson: Valfläsket har gamla anor – och finns i många språk

Språkfrågor engagerar sällan i tysthet. Den som någonsin har funderat över varför vi skriver dvs. men p.g.a. – eller hur man egentligen ska benämna två män som gifter sig – är långt ifrån ensam. I veckans utgåva av Språkfrågan, som drivs i samarbete mellan Språktidningen och Språkrådet, får två läsare svar på just dessa frågor. Svaren visar att språkvården ständigt väger mellan tradition och förnyelse, och att skrivreglerna sällan är så svartvita som många skulle önska.

Den första frågan rör förkortningen av uttrycket ”på grund av”. Frågeställaren Sandra undrar om det är okej att skriva pga. utan punkter i stället för det mer klassiska p.g.a. Språkrådets officiella rekommendation är fortfarande att använda punkterna. Men språkvetaren Ola Karlsson, som svarar i spalten, konstaterar att många tycker att flerordsförkortningar med punkter känns otympliga – inte minst när de är så frekventa i skrift som just den här.

I svenska skrivregler finns i dag bara två flerordsförkortningar som fullt ut accepteras utan punkter: dvs. och osv. De har blivit så konventionaliserade att de fått egna skrivformer, även om d.v.s. och o.s.v. fortfarande är fullt korrekta. Pga. beskriver Karlsson som en ”bubblare” – en form som vill ansluta sig till den exklusiva skaran. Själv säger han att han skulle acceptera pga. om han agerade korrekturläsare, trots att det ännu inte är en officiell rekommendation.

Samtidigt är förkortningsfrågan inte okontroversiell. Många språkbrukare ogillar att dvs. och osv. fått genomslag, eftersom undantagen gör ett redan komplicerat regelsystem ännu svårare att överblicka. Kritikerna menar att varje nytt undantag underminerar de grundläggande principerna. Diskussionen förstärks av den digitala skriftens framväxt, där punktlösa förkortningar sedan länge är standard i meddelanden och sociala medier. Språkbruket på nätet har därmed börjat påverka den mer formella skriften i en takt som saknar motstycke.

Den andra frågan handlar om språkets anpassning till ett förändrat samhälle. Tomas undrar vad man ska kalla två män som gifter sig med varandra – kan de kallas för ett brudpar, eller finns det ett bättre ord? Språkvetaren Linnea Hanell svarar att ordet bröllopspar har blivit allt vanligare under de senaste två decennierna och att det fungerar för alla slags par. Enligt språkstatistik är brudpar fortfarande ungefär sju gånger vanligare totalt sett, men bröllopspar ökar stadigt, särskilt i sammanhang där könsneutralitet efterfrågas.

Ett alternativ som lyfts för just manliga par är brudgumspar, men det har ännu inte fått något större genomslag i faktiskt språkbruk. Hanell påpekar samtidigt att det inte finns något som hindrar att man kallar även två män för brudpar. Svenska kyrkan skriver exempelvis i sina riktlinjer att ”ordningen är densamma för sam- och olikkönade brudpar”, vilket visar att ordet inte är reserverat för par av olika kön.

Bakgrunden till frågan är den könsneutrala äktenskapslagen som Sverige antog 2009. Riksdagens beslut följdes av ett kyrkomötesbeslut som gjorde det möjligt för Svenska kyrkan att viga samkönade par. Sedan dess har språket gradvis anpassats, men många ord bär fortfarande på en historisk prägel. Brud och brudgum har i århundraden förknippats med en man och en kvinna, och för den som söker ett inkluderande språk kan de etablerade orden kännas otillräckliga.

Liknande språkliga anpassningar har skett tidigare. Ett tydligt exempel är det könsneutrala pronomenet hen, som etablerades i svenskan under 2010-talet efter en lång debatt och som i dag finns med i Svenska Akademiens ordlista. Utvecklingen visar att språket både följer och driver samhällsförändringar – och att frågor som en gång uppfattas som kontroversiella med tiden kan bli en naturlig del av normspråket.

Veckans språkfrågor belyser därmed två pågående förändringsprocesser: förkortningsreglernas gradvisa förenkling och språkets anpassning till nya samhällsnormer. Båda har väckt debatt bland såväl språkvetare som vanliga språkbrukare, och båda visar att skrivregler aldrig är statiska. De formas av människors faktiska användning – och av språkvårdens vilja att hitta en balans mellan ordning och förnyelse.

Spalten publiceras varje vecka i samarbete mellan Språktidningen och Språkrådet. Språktidningen bevakar språkutveckling i Sverige och Norden, medan Språkrådet är den statliga myndighet, en del av Institutet för språk och folkminnen, som har i uppdrag att följa och vårda det svenska språket. Den som vill söka svar på egna språkfunderingar kan vända sig till Språkrådets frågelåda på frageladan.isof.se.

Hur det går med pga.-formen och bröllopspar återstår att se. Språkutvecklingen drivs i slutändan av bruket, och skrivreglerna hinner ofta ikapp verkligheten – även om det kan ta tid. Men en sak är säker: frågorna om hur vi ska skriva och uttrycka oss lär fortsätta engagera.