Gullan Bornemark, en av Sveriges mest folkkära barnviskompositörer, har avlidit. Hon blev 98 år gammal. Hon lämnar efter sig ett musikaliskt arv som format generationer av svenska barn under mer än sex decennier.

Bornemark föddes 1927 i Härnösand, en kuststad i norra Sverige. Under 1940-talet flyttade hon till Malmö, där hon utbildade sig till musiklärare och kyrkomusiker. Malmö, som under efterkrigstiden växte till en av landets viktigaste kulturstäder, kom att bli hennes hem under resten av livet – och basen för hennes konstnärliga gärning.

År 1962 kom hennes första visbok ”Gubben i lådan”. Titeln blev en klassiker och följdes av en rad älskade visor som ”Min lilla ponny”, ”Sudda sudda” och ”Är du vaken Lars”. Totalt skrev hon omkring 400 barnvisor och musikstycken – en produktion som få svenska barnmusikkompositörer har överträffat.

Under 1950- och 60-talen genomgick svensk barnkultur en stark utveckling, i takt med att radio och television nådde allt fler hem. Bornemark blev en av förnyarna av den svenska barnvisan, med melodier som var enkla nog att sjungas av barn men tillräckligt musikaliskt medvetna för att bära sig utanför förskolans väggar.

Tillsammans med maken Valter Bornemark drev hon musikskolan Musikleken Blåklockan i Malmö mellan 1952 och 2007. Verksamheten blev en plantskola för hennes pedagogiska idéer och gjorde henne till en pionjär inom svensk musikpedagogik. Hennes förhållningssätt, där barnens nyfikenhet och egna reaktioner fick styra undervisningen, var långt före sin tid. I en tid då barnsång ofta byggde på utantillinlärning valde Bornemark ett lyssnande och lekfullt förhållningssätt.

I en intervju med Dagens Nyheter i samband med sin 90-årsdag beskrev hon vad barnen hade lärt henne:

– De har lärt mig mycket. För det roliga med barn är att de aldrig förställer sig utan genast visar om det är tråkigt. Då får man söka sig nya vägar.

På frågan om hur det kändes att fylla 90 svarade hon med maken Valters ord:

– Jag citerar Valter här: ”Det är ingen prestation att fylla år.” Och jag har haft ett fantastiskt liv som jag tackar skaparen för.

Bornemarks visor har en särställning i svensk barnkultur. De har sjungits i förskolor, skolor och hem i över sex decennier och ingår i en tradition som sträcker sig från Alice Tegnérs tidiga 1900-talsvisor till dagens moderna barnmusik. Få kompositörer har nått en så bred och varaktig genomslagskraft hos både barn och vuxna.

Hennes insatser har uppmärksammats med flera tunga utmärkelser. Hon tilldelades Alice Tegnér-priset, H.M. Konungens medalj i 8:e storleken i högblått band för ”framstående konstnärliga insatser som kompositör och textförfattare inom barn- och ungdomsmusik” samt utnämndes till hedersdoktor vid Lunds universitet. År 2019, som 91-åring, fick hon sin första Grammis för ”Mina egna favoriter” i kategorin årets barnalbum – ett bevis på att hennes musik fortsatte att nå nya lyssnare långt in i hennes sena år. Utmärkelserna understryker bredden i hennes gärning, från det pedagogiska arbetet i Musikleken Blåklockan till de konstnärliga insatserna som tonsättare.

Även i familjen har musiken fortsatt att leva. Hennes barnbarn tävlade i Melodifestivalen 2023 med bidraget ”Edelweiss”, och Gullan Bornemark fanns då på plats i publiken på Malmö arena. Ögonblicket uppmärksammades brett och blev ett tydligt exempel på hur hennes musikaliska arv förs vidare till nästa generation.

Bornemark var en av de sista aktiva länkarna till den generation av kompositörer som byggde upp den moderna svenska barnvisan under efterkrigstiden. Hennes verk har gett henne en självklar plats i svensk musikhistoria.

Gullan Bornemark blev 98 år gammal. Hennes visor – ”Gubben i lådan”, ”Sudda sudda”, ”Min lilla ponny” och många fler – kommer att fortsätta sjungas av svenska barn under lång tid framöver. Att hennes musik fortfarande används i förskolor och skolor över hela landet visar på den tidlöshet som kännetecknar hennes bästa visor. Hon lämnar ett tomrum i svensk barnkultur, men hennes musik lever vidare. Så länge det finns barn som sjunger, kommer Gullan Bornemarks visor att finnas med – som en naturlig del av den svenska barndomen.

Dela.

19 kommentarer

Leave A Reply