En utställning som kräver tid och engagemang öppnar nu på Malmö konsthall. Den fransk-marockanska konstnären Bouchra Khalili presenterar ”How to call a ghost”, en omfattande installation som undersöker migration, motstånd och kollektivt berättande genom film, ljud och text. Utställningen pågår till och med den 13 september.

Besökare som kliver in i konsthallens entré möts av ett tiotal svarta banderoller hängande från taket. På dem står namn och begrepp på grekiska: ”Ilias”, ”Syntagma”, ”Oi 300”. Orden får sin förklaring först längre in i utställningen, där de dyker upp i dokumentärfilmen ”The tempest society”. Den timslånga filmen skildrar en aktivistisk teatergrupp i Aten som arbetar med att gestalta flyktingars erfarenheter av rasism och exkludering efter Greklands ekonomiska kris under det senaste decenniet.

Ingången till utställningen är medvetet utmanande. Efter några timmars fördjupning i verken framgår det att tillgänglighet inte är det primära målet. Istället kräver Khalilis konstnärskap att publiken själv tar sig an materialet och bygger sin egen förståelse av det.

Khalili arbetar inom en postkolonial och poststrukturalistisk tradition som ifrågasätter dominanta historiska berättelser. Genom att ta isär dessa framhäver hon det som vanligtvis förbises eller förträngts. Metoden bygger på att låta publiken själv sätta samman något meningsfullt ur motstridiga och fragmentariska delar.

Denna arkivbetonade metodik har blivit ett estetiskt ideal inom samtidskonsten. Hos Khalili tar den sig uttryck i långa, flerstämmiga filmberättelser där dokumentära inslag blandas med lyriska och teatrala partier. Ofta har dessa rötter i en muntlig arabisk tradition. I bästa fall förmedlas historien som något samtidigt ogripbart och starkt personligt.

Ett av konstnärens mest framgångsrika verk är filminstallationen ”The mapping journey”, som visades på den senaste Venedigbiennalen och hösten 2024 på konsthallen Louisiana i Danmark. I den berättar flyktingar om sina mödosamma resor till Europa medan de ritar sina färdvägar på en karta. Linjerna friläggs sedan som slumpartade stjärnbilder. Detta verk ingår dock inte i Malmöutställningen.

Istället presenteras här en rad verk som fördjupar bilden av Khalilis konstnärskap. En svit filmer kretsar kring den franska migrantarbetarorganisationen MTA, Mouvement des travailleurs arabes, och dess försök att använda teater för att synliggöra sina krav. En fascinerande historia handlar om Djellali Kamal, en symbolisk presidentkandidat som i det franska valet 1974 ställde upp som representant för alla röst- och papperslösa.

I verket ”The magic lantern” utforskas de optiska föreställningar som turnerade under 1700- och 1800-talen och väckte det förflutnas spöken till liv. Det omfångsrika ljudarkivet ”An audio family album” innehåller bland annat berättelsen om franska främlingslegionärer som under Rifkriget i Marocko för drygt hundra år sedan gick över till upprorsmännen. Deras minne lever än i dag vidare i form av legender.

Att sätta samman dessa fragment till en helhet kräver betydande tid och uppmärksamhet från besökaren. Frågan är om Khalilis demokratiska antiberättande ibland blir så militant att det motverkar sitt eget syfte. Detta är ingen utställning man besöker för lättsam underhållning.

Men för den som ägnar utställningen en hel eftermiddag formar sig de splittrade fragmenten långsamt till en fängslande mosaik. Temat kretsar kring kreativt motstånd, kollektivt berättande och språkets gränsöverskridande magi. Upplevelsen fördjupas ju längre tid besökaren spenderar med verken.

Khalilis konstnärskap intresserar sig för frågor om tillhörighet, gemenskap och demokrati. Genom att lyfta fram marginaliserade röster och glömda historier skapar hon ett rum för reflektion över migration, identitet och motstånd. Metoderna är medvetet utmanande och kräver aktivt deltagande från publiken.

Utställningen på Malmö konsthall erbjuder en djupdykning i ett kompromisslöst konstnärskap som vägrar erbjuda enkla svar eller färdiga berättelser. För den som är beredd att investera tid och engagemang väntar en rik och komplex upplevelse som fortsätter växa även efter besöket.

Dela.

10 kommentarer

  1. Interesting update on Bouchra Khalilis utställning är inget man ser för nöjes skull. Curious how the grades will trend next quarter.

Leave A Reply