Ellen Strömberg har levererat en ny mellanåldersroman som både charmar och underhåller. ”Hösten från helvetet: Ebba Blaus dagbok” är en berättelse som tar sig an den klassiska dagboksformen, men med en modern twist som gör den relevant för dagens unga läsare.

Boken börjar på klassiskt manér med ”Kära dagbok!” och placerar sig därmed i en lång tradition av barnlitterära dagboksskildringar. Genren har gett upphov till flera klassiker genom åren, däribland Astrid Lindgrens ”Britt-Marie lättar sitt hjärta” från 1944, Gunnel Beckmans ”Tillträde till festen” från 1969 och Barbro Lindgrens ”Jättehemligt” från 1971. Gemensamt för dessa verk är att de ger huvudpersonen ordet och skapar en känsla av intimitet mellan läsare och berättare. I bästa fall blir läsaren som en bästa vän som huvudpersonen kan anförtro sig åt.

I centrum för berättelsen står den spralliga tolvåringen Ebba, som precis har börjat sexan. Hon befinner sig i en turbulent fas i livet där hon står inför stora förändringar. Nästa år väntar inte bara högstadiet utan också en flytt från Finland till Umeå i Sverige. Ebba har bestämt sig för att hon innan flytten måste genomgå en transformation – från att uppfattas som en tönt till att bli en cool ”queen”.

Hennes relation till sina gamla vänner börjar spricka. Bästa vännerna Nelly och Laban framstår plötsligt som tråkiga i Ebbas ögon. Hon vill hellre prata om killar och smink, vilket får henne att söka sig till Lydia, den snyggaste tjejen i klassen. Den här dynamiken är något som många kan känna igen sig i från mellanåldern, när man försöker hitta sin identitet och sin plats i hierarkierna.

Det som gör Ebbas dagbok särskilt intressant är att hon själv inte vill associeras med den traditionella dagboksformen. Hon är ett barn av sin tid och har hämtat sin inspiration från sociala medier och influencers på TikTok. Hon beskriver hur hon fått idén från alla de tjejer som filmar sina morgonrutiner och skriver i sin ”journal”. Ebba funderar över vad de egentligen skriver om – kanske tvättider eller recept på granola, som hon själv uttrycker det.

Den här typen av humoristiska reflektioner genomsyrar hela berättelsen. Strömberg lyckas skapa en röst som känns både autentisk och underhållande. Dagboken djupdyker i pubertetens alla fixeringar – identitet, idoler och det komplicerade sociala spelet som utspelas på skolgården. Läsaren dras med in i intrigerna: Vad sa egentligen Nelly till Lydia? Vem hånglade med Åke? Har Laban fått mens?

Det finns naturligtvis alltid en risk när en vuxen författare försöker imitera ett barns språk, mentalitet och syn på världen. Som dagbok är ”Hösten från helvetet” inte helt realistisk – den innehåller betydligt mer återgiven dialog än vad en verklig dagbok skulle göra. Men det spelar ingen roll för helhetsupplevelsen. Ebbas berättande känns äkta och trovärdigt.

Att läsa boken är som att kliva rätt in i en tolvårings flickrum, och inte vilken tolvåring som helst. Ebba är en rolig, intelligent och smått hysterisk karaktär. Hennes röst lyckas undvika de vanliga fällorna – den låter varken onaturligt brådmogen eller löjligt naiv. Det är en svår balansgång, men Strömberg hanterar den med imponerande skicklighet.

Njutningen av att läsa boken kan jämföras med den som många fick av att läsa Anders Jacobsson och Sören Olssons Bertböcker som barn. Men där slutar likheten. Strömbergs intriger grundar sig i fint utmejslade personporträtt och en berättarglädje som tar sig långt bort från det stereotypa och förutsägbara. Karaktärerna känns levande och mångdimensionella.

För de som föll för Strömbergs Augustprisvinnare ”Vi ska ju bara cykla förbi” från 2022 kommer ”Hösten från helvetet” att vara lika charmig. Boken vänder sig till läsare från nio år och uppåt, och ger en ingång till de utmaningar och förändringar som följer med att växa upp. Den fångar känslan av att befinna sig i gränslandet mellan barndom och tonår, när allt känns viktigt och dramatiskt, och när vänskap och tillhörighet står i centrum.

Strömberg har med denna bok åter visat sin förmåga att skriva för mellanåldern på ett sätt som både engagerar och berör. ”Hösten från helvetet” är en värdig tillskott till den långa traditionen av dagboksromaner, samtidigt som den känns helt och hållet samtida.