Alejandro G. Iñárritu, mexikanen bakom ”Birdman” och ”The Revenant”, har regisserat en ny film med Tom Cruise i huvudrollen. Filmen, en komedi med ett oljebaserat katastrofscenario, har fått en negativ recension av den svenska kritikern Kerstin Gezelius. Hon skriver att Iñárritu ”går vilse i buskisträsket” och att den stjärntäta ensemblen, med en ”gubbig” Tom Cruise i centrum, hamnar i fritt fall.
Referensen till buskis, den svenska traditionen av folkligt lustspel med överdrivet spel och kraftiga gester, är tydlig. Gezelius ser en krock mellan Iñárritus konstnärliga ambitioner och den farsartade tonen. Hon noterar också att skådespelarna är sminkade med vita ansikten, något som direkt för tankarna till Roy Andersson.
Iñárritu har tidigare visat prov på en unik förmåga att kombinera djup mänsklig dramatik med teknisk briljans. Med ”Birdman” och ”The Revenant” vann han två Oscar för bästa regi, en bedrift som få andra klarat av. Hans filmer är ofta tunga, allvarliga och fyllda av existentiella frågor. Att han nu gör en komedi är en oväntad kursändring. Tom Cruise är i sin tur en ikon inom actiongenren, med filmer som ”Mission: Impossible” och ”Top Gun” på meritlistan. Att se honom i en komisk roll, dessutom med en självmedveten ”gubbig” framtoning, är ovanligt. Recensenten antyder att Cruise inte lyckas göra rollen trovärdig, vilket sänker hela filmen.
Oljetemat är dock högaktuellt. Råvaror som olja är centrala för världsekonomin, men de är också en källa till geopolitiska spänningar och miljökatastrofer. Historien är fylld av utsläpp och utblåsningar som fått enorma konsekvenser, inte minst för kustregioner och djurliv. Att använda ett sådant ämne i en komedi kan vara ett sätt att skapa distans och satir, men det kräver en mycket precis balans. Gezelius menar att Iñárritu tappar den balansen. Filmen verkar varken vara tillräckligt rolig eller tillräckligt samhällskritisk. Hon ser den som ett misslyckat experiment, snarare än en nyskapande blandning av genrer.
Roy Andersson, vars stil används som referens, är en svensk regissör känd för sina absurda och stillastående tablåer. Hans skådespelare är ofta vita i ansiktet, med ett uttryckslöst och mekaniskt spel. Denna typ av sminkning och spel för tankarna till buskis, men hos Andersson förädlas den till en konstform. När Iñárritu lånar dessa grepp och för in dem i en Hollywood-produktion med en känd actionstjärna, blir resultatet enligt kritikern rörigt. Kanske har Iñárritu velat skapa en internationell variant av buskis, men han har missbedömt verktygen.
Reaktionerna på recensionen kan komma att påverka filmens kommersiella öde. Negativa omdömen från väletablerade kritiker brukar få fäste i sociala medier. Samtidigt är Tom Cruise ett varumärke i sig. Hans filmer lockar ofta publik trots blandad kritik. De senaste åren har han dessutom haft stora framgångar med ”Top Gun: Maverick”, vilket stärkt hans position. Frågan är om en komedi från en konstfilmsregissör kan dra samma publik som en actionfilm. Iñárritus namn kan locka de filmintresserade, medan Cruise lockar den breda massan. När dessa två marknader inte överlappar, kan en sådan här film falla mellan stolarna.
Iñárritu har varit tyst sedan ”The Revenant”. Hans återkomst efter flera år har setts som ett löfte om något stort. Om den nya filmen inte uppfyller förväntningarna, kan det bli en fläck på hans annars imponerande cv. Det är inte första gången en hyllad regissör misslyckas med ett genrebyte. Men det är också en påminnelse om att konstnärlig integritet ibland kräver risktagande. För Tom Cruise kan detta vara en möjlighet att visa en annan sida, även om recensenten inte är imponerad. Det återstår att se om publiken har en annan uppfattning, och om den negativa kritiken blir avgörande. Den här filmen lär i alla fall bli omdiskuterad, och det är sällan ett nederlag i sig.
