”Grannfejden” ber om ett tolerantare samhälle utan bymobbning

Efter en period i skymundan gör regissören Ulf Malmros nu sin återkomst till den svenska filmscenen med komedin ”Grannfejden”. Filmen återförenar publiken med flera av Malmros mest uppskattade skådespelare, däribland Kjell Bergqvist och Tuva Novotny, som tidigare har medverkat i några av regissörens mest framgångsrika produktioner.

”Grannfejden” utspelas i Värmland, ett landskap som har kommit att bli något av ett signum för Malmros filmskapande genom åren. Den värmländska miljön har tidigare utgjort kuliss för flera av hans verk och bidragit till att skapa en distinkt lokal prägel som många svenska filmälskare har kommit att uppskatta.

Handlingen kretsar kring ett tomtbråk som involverar en före detta statsminister, en premiss som bygger vidare på en välkänd följetong. Filmen ansluter därmed till en svensk tradition av folklustspel där småskaliga konflikter mellan grannar får representera större samhälleliga spänningar, ofta med humoristiska förtecken.

Trots att filmen enligt kritiker slår in en del öppna dörrar – kanske genom att förlita sig på välkända komiska grepp eller situationer – framhålls den som en produktion med ett genuint gott hjärta. Detta kännetecknar mycket av Malmros tidigare arbete, där värme och medmänsklighet ofta ligger som ett bärande element under den komiska ytan.

Ulf Malmros har sedan slutet av 90-talet etablerat sig som en av Sveriges mest folkkära filmskapare med filmer som ”Slim Susie” och ”Bröllopsfotografen”. Hans filmer kännetecknas ofta av en blandning av humor och allvar, där vardagliga situationer och relationer skildras med både skärpa och ömhet.

För svensk film representerar ”Grannfejden” en fortsättning på den tradition av lokalt förankrade komedier som har visat sig fungera väl både publikmässigt och kritikermässigt under de senaste decennierna. I en tid då svenska filmbolag ofta söker internationell gångbarhet, står Malmros fast vid sitt fokus på berättelser med tydligt svenska förtecken.

Kjell Bergqvist, som har blivit något av Malmros återkommande ledskådespelare, har genom åren visat sig vara en mästare på att gestalta den typ av jordnära, lite kärva men innerst inne godhjärtade karaktärer som ofta befolkar regissörens filmer. Även Tuva Novotny, med sin förmåga att balansera det komiska med det sårbara, passar väl in i Malmros filmiska universum.

”Feel good på värmländska” är en beskrivning som fångar filmens ton och ambition. Begreppet feel good har under de senaste åren kommit att beteckna en särskild genre av filmer som syftar till att ge publiken en positiv känsla, ofta genom att skildra hur karaktärer övervinner hinder och finner gemenskap. I svensk tappning har dessa berättelser ofta kombinerats med en lokalkolorit som ger dem särprägel.

Svenska filmkritiker har genom åren haft ett kluvet förhållande till feel good-genren, där vissa har avfärdat den som ytlig medan andra har uppskattat dess förmåga att beröra en bred publik. Helena Lindblads kommentar tyder på en position där hon erkänner filmens begränsningar men samtidigt värdesätter dess emotionella kvaliteter.

För den svenska filmbranschen, som under de senaste åren har brottats med både finansieringsproblem och konkurrens från strömningstjänster, representerar filmer som ”Grannfejden” en möjlighet att nå ut till en traditionell biografpublik. Lokalt förankrade berättelser med välkända skådespelare har visat sig vara en framgångsrik formel för att locka svenska tittare tillbaka till biograferna.

Sammanfattningsvis markerar ”Grannfejden” ett välkommet återvändande för Ulf Malmros till svensk film, där han fortsätter att utveckla sina signaturteman och arbetssätt. Med sin kombination av värmländsk miljö, välkända skådespelare och en handling som balanserar det komiska med det hjärtliga, representerar filmen en kontinuitet i svensk filmtradition samtidigt som den söker beröra en samtida publik.