Under beredskapsveckan i Grums kommun ska 40 personer sova över i ett skyddsrum. En av dem är DN:s Hanna Hellquist. Hon har med sig en kudde, försöker förtränga sin klaustrofobi och går ner genom betongtrappan.
Beredskapsveckan arrangeras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och är en årlig informations- och övningsvecka. Kampanjen har genomförts sedan 2017 och syftar till att stärka människors förmåga att hantera kriser och krig. Genom åren har fokus breddats från hushållens egna förberedelser till samhällets gemensamma system. Kommuner över hela landet arrangerar allt från föreläsningar till praktiska övningar. Grums kommuns övernattning i skyddsrum hör till de mer påtagliga exemplen. Deltagarna ska sova på den plats där de i värsta fall kan hamna om skyddsrummet måste tas i bruk.
I Sverige finns drygt 65 000 skyddsrum med plats för omkring sju miljoner människor. De byggdes i stor skala under andra världskriget och fortsatte att byggas under det kalla kriget. Många ligger i källare eller garage med tjocka betongväggar och tunga ståldörrar. I fredstid används de ofta som förråd eller parkeringshus. Men om de behöver tas i bruk ska de kunna ge skydd mot tryckvågor och splitter. Ett skyddsrum är inte byggt för komfort, utan för överlevnad under en begränsad tid. Skyddsrum finns framför allt i flerfamiljshus och offentliga byggnader, och många människor har aldrig varit inne i ett, trots att det kan finnas i den egna källaren.
Under flera decennier har skyddsrummen legat mer eller mindre i träda. Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa har förändrat bilden. Efter Rysslands invasion av Ukraina har frågan om skyddsrum åter kommit högt upp på dagordningen i Sverige. Kommuner har sett över sina anläggningar, och totalförsvaret har fått en större roll i samhällsplaneringen. Samtidigt har beredskapsmarknaden vuxit, med säljare av allt från vattendunkar till vevradio. Skyddsrummen är dock en offentlig angelägenhet, inte en privat konsumentprodukt.
Grums ligger i Värmland, nära sjön Vänern. Kommunen har omkring 9 000 invånare och en historia präglad av skogsindustrin. Gruvöns bruk har länge varit en viktig arbetsgivare i området. Industrisamhället har också format trygghetssystemet: redan från tidigt skede planerades skyddsrum där många människor bor och arbetar. Att just en sådan kommun väljer att öva allmänheten visar att beredskap inte bara är en storstadsfråga.
Hanna Hellquist är journalist och författare, känd från Dagens Nyheter och podcasten Sista måltiden tillsammans med Lotta Lundgren. Hon är där som DN:s reporter. Hon lider av klaustrofobi, men väljer ändå att följa med de övriga 39 deltagarna ner i rummet. Förutom kudden har hon sin egen rädsla att hantera.
Själva skyddsrummet är inte byggt för nattsömn. Det är ett utrymme som ska tåla påfrestningar och hysa människor under en begränsad tid. Verkligheten innebär ofta hård bädd, instängd luft och ljud från ventilation. För någon med klaustrofobi blir det påtagligt: ett fönsterlöst rum, en stängd dörr och en känsla av att ha svårt att komma ut. Att behöva kontrollera andningen är något annat än att läsa en broschyr om beredskap.
Men tanken är att känna på det i förväg. De som sovit i skyddsrummet får en konkret uppfattning om vad civilförsvaret klarar av och vad det inte klarar. Övningen bidrar också med kunskap om rutiner som måste fungera under stress: luft, värme, hygien och vila. För en kommun som Grums handlar det om att utveckla den kommunala krisberedskapen från papper till praktik. För kommunen är övningen samtidigt ett test av den egna organisationen: det räcker inte att skyddsrummet är i ordning, personalen ska också kunna hantera en natt under jord.
När morgonen kommer går deltagarna uppför trappan igen. För många blir det sannolikt en kort natt. Men de har varit med om en del av det som totalförsvaret vilar på: att skyddsrummen finns, att de kan användas och att människor vågar söka skydd när det gäller.
