Isak Gröndahl: Hur mycket kommer de kinesiska turisterna att minnas av Stockholm om ett par år?

En gigantisk Finlandsfärja lägger till vid Vikingterminalen i Stockholm. När de kinesiska turisterna vallar ut ur färjeterminalen drar de fram sina mobilkameror och börjar fotografera med sådan entusiasm att det uppstår en sorts dödläge – fotografer som fotograferar varandra i vad som närmast liknar en duell med kameralinserna.

Det är starten på en intensiv torsdag i Stockholm för en bussgrupp kinesiska turister. Efter veckor av diplomatiskt mejlande med den kinesiska resebyrån får reportern äntligen följa med på turen.

## Explosiv tillväxt av kinesisk turism

Alla som besökt större turistattraktioner i Europa de senaste åren har sannolikt märkt av mängderna av kinesiska turister. Under de senaste två decennierna har den kinesiska turismen i Europa, bortsett från en nedgång under pandemin, exploderat. Bara under 2026 förväntas den växa med hela 28 procent jämfört med föregående år.

Reseledaren Jingya Liu förklarar det enkelt: ”Det finns så otroligt många kineser och därför finns det också många kineser som har råd att resa till Europa.”

Utvecklingen står i skarp kontrast till början av 1900-talet, då det främst var västerlänningar som reste till Kina. Svenska sinofiler som Bernhard Karlgren, Sven Hedin och ”Kina-Gunnar” Andersson var tongivande figurer. Den sistnämndes arkeologiska insatser under 1920-talet bidrog till att Sverige än i dag kan skryta med Östasiatiska museets omfattande kinesiska samling.

## Maktbalansen har skiftat

I dag har västvärlden varken samma ekonomiska eller akademiska övertag gentemot Östasien. AI-utvecklingen sker i större utsträckning i Peking än i Paris, och den ekonomiskt bemedlade kinesiska medelklassen tredubblades mellan 2010 och 2021. Samtidigt slits Europas demokratier sönder av politisk polarisering och populism.

Det Europa har att erbjuda sina nya östasiatiska turister är till stor del kulturarv – gamla skeppsvrak från 1600-talet och historiska monument som ger intryck av autenticitet och forna storhetstider.

På bussen mot Kungliga slottet kopplar reseledaren upp sig på högtalarsystemet och börjar berätta om Ikea, Ivar Kreuger och olika svenska varumärken. Hon nämner att LM Ericsson förändrat mänsklighetens villkor i grunden. Men många av dessa svenska företag och innovationer har förlorat sin glans. Skype har gått i graven, Spotify är förbjudet i Kina, och Ericssonmobiler tillhör historien.

## Intensivt program genom huvudstaden

Trettio minuter efter att färjan ankrat står Jingya Liu på Slottsbacken och berättar om Kalmarunionens upplösning. Hon är ett fullblodsproffs som samtidigt kontrollräknar att alla hennes resenärer är på plats. Det saknas en – en 80-årig före detta hudläkare som kämpar sig upp för kullerstensbacken med en käpp i varje hand.

Det är som att en hel veckas semester i Stockholm ska komprimeras till en enda dag. I Mårten Trotzigs gränd, norra Europas mest frekventerade gränd, blir det närmast kaotiskt när spanska, tyska, polska och finska guider pratar i munnen på varandra.

Reportern hamnar på efterkälken tillsammans med Sam Songmin, en karismatisk mattelärare från Shanghai. När de går förbi några bilar på en parkering blir Sam hänförd: ”Jag älskar Volvo! Jag har två stycken hemma i Shanghai och jag kör Volvo varje dag. Volvo är ren och skär kvalitet!”

Sam är den mest levnadsglada matteläraren från Shanghai som reportern någonsin träffat. Sverige är det 57:e landet han besöker. När de går förbi Sankt Göran och draken höjer han vördnadsfullt upp händerna i luften, som om han tackar universum för att något så vackert tillåts existera.

## Diplomatiska band sedan 1950

På frågan om varför han och andra kineser lockas av Sverige svarar Sam: ”Sverige är speciellt för oss eftersom det var det första västerländska landet att etablera diplomatiska relationer med Kina.”

Sveriges regering erkände Folkrepubliken Kina redan 1950, bara ett år efter att Mao Zedong tog makten. 1952 bildades den svensk-kinesiska föreningen som skulle spela en viktig roll för den Kina-vänliga falangen inom svenska 68-vänstern. Sverige och Kina har alltså haft omfattande kontakter under 1900-talet.

## Lunch och vidare färd

Lunchen serveras på den italienska restaurangen Il Conte – köttbullar med pizzasallad, ljummet kranvatten i plastkaraff och enbart gaffel. Den 80-åriga hudläkaren konstaterar att anrättningen har något ”simpelt” över sig. I ena hörnet av lokalen har några turister från en annan kinesisk resegrupp somnat.

Det raska tempot är nödvändigt, förklarar Jingya Liu: ”I förrgår flög vi från Peking till Helsingfors, i dag åkte vi till Stockholm och i morgon åker bussen vidare mot Norge. Det är mycket som ska hinnas med på kort tid.”

Så fort en lucka på 20 minuter uppstår innan bussen ska åka vidare mot Stadshuset rusar majoriteten av gruppen ut från restaurangen.

## Fragmenterade minnen

Frågan är hur mycket turisterna faktiskt kommer att minnas av Stockholm om ett par år. Kommer de verkligen att komma ihåg Mårten Trotzigs gränd, högvakten och köttbullarna, eller kommer minnet snarare bestå av en mer abstrakt känsla av intrycksbombardemang?

Kina-Gunnar Andersson besökte inte Kina under ett dygn för att andra dagen åka vidare. Han tillbringade långa perioder där och fick bestående intryck. Att dessa kinesiska turister skulle hinna bilda sig någon bestående uppfattning av Sverige på så kort tid känns tveksamt.

Kanske är det därför allt fler kinesiska turister väljer att resa självständigt, även om det är svårt för den äldre generationen som inte kan engelska.

Men när reportern återfinner gruppen vid Strandvägen står Sam där och blickar ut mot Djurgården med något djupsinnigt i blicken. Som om han, åtminstone här och nu, förstått mer om Sveriges själ under dessa fem timmar än många gör under hela sitt liv. Det väcker en tanke: tänk om vi också kunde bevittna världen med samma förundran.