Jan Eklund: När jag tänker på det tidiga 90-talet tänker jag på Slavenka Drakulic

Nyheterna om den kroatiska författaren Slavenka Drakulics bortgång har väckt tankar om en avgörande era i modern europeisk historia. Hennes röst blev en av de viktigaste för att förklara vad som verkligen hände när Jugoslavien föll samman i början av 1990-talet.

När Berlinmuren föll 1989 öppnade sig en period av optimism i Europa. För många kändes det som att världen vidgades och att friheten hade segrat. Men denna ljusa känsla skulle snart skuggas av brutala realiteter. Lasermannen började skjuta invandrare i Sverige, bomber föll över Sarajevo och den svenska kronkrisen satte sin prägel på en hel generation.

Kriget på Balkan markerade slutet på drömmen om ett permanent fredsläge i Europa. Det var i detta sammanhang som Slavenka Drakulics arbete blev så betydelsefullt. Hon var en av de första som verkligen lyckades förmedla till den nordiska läsekretsen vad konflikten handlade om – nationalismens återkomst i sin mest destruktiva form.

Drakulic beskrev hur gamla kommunistiska karriärister förvandlades till etniska byråkrater och krigshetsare. Hon dokumenterade den patriarkala och militära propagandan som banade väg för fruktansvärda övergrepp mellan folk som tidigare levt sida vid sida. Etnisk rensning blev den nya termen för vad som egentligen var krigsbrott och folkmord.

I sina texter fokuserade hon på de civila offren. Massvåldtäkter genomfördes systematiskt och koncentrationsläger upprättades. Drakulic skrev sällan direkt från frontlinjen, utan valde istället en mer personlig och vardaglig vinkel. Genom hennes texter förstod läsarna att kriget svepte med sig allt i sin väg – ett vanvett som kvävde allt förnuft.

Hennes genombrott i Sverige kom genom Dagens Nyheters kultursidor, där hennes reportage väckte uppmärksamhet. Dan Israel på Ordfront förlag berättade senare att han köpte rättigheterna till hennes bok ”Balkan Express” direkt efter att ha läst ett av hennes reportage i tidningen. Troligen var det DN:s dåvarande kulturredaktör som upptäckte Drakulics unika röst.

Efter ”Balkan Express” följde flera viktiga böcker. ”Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna” utkom 1994, följd av ”Café Europa” 1996. Vid det laget hade en skör fred kommit till Bosnien och Kroatien, även om Serbiens krigshetsare fortfarande satt vid makten.

Drakulic var känd för sin självklara resning och väckte omedelbar respekt. Hennes skrivstil har jämförts med den amerikanska pionjären Martha Gellhorn, som också fokuserade på krigets effekter på civila. Båda skrev vasst och osentimentalt, utan överflödiga ord.

En av hennes mest betydande böcker kom 2004 – ”Inte en fluga förnär” – som handlade om Haagtribunalen. Detta var den första internationella rättegången mot krigsförbrytare sedan de tyska nazisterna dömdes i Nürnberg 1946. Drakulic bevittnade hur de ansvariga för Balkankrigets grymheter slutligen ställdes till svars.

Haagtribunalen representerade ett viktigt steg i utvecklingen av internationell rätt. Internationella brottmålsdomstolen, ICC, fortsätter detta arbete idag, även om stormakter ofta försöker ifrågasätta dess legitimitet. Domstolen har utfärdat en arresteringsorder mot Rysslands president Vladimir Putin för krigsförbrytelser i Ukraina, och mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för händelser i Gaza. Även företrädare för Hamas ledarskap är efterlysta för terrorattacken mot Israel den 7 oktober 2023.

Slavenka Drakulics författarskap blev en kronologisk dokumentation av hur Europa gick från kalla krigets slut till 1990-talets våldsamheter och vidare till försöken att skapa en internationell rättsordning. Hennes böcker förblir viktiga vittnesmål om en avgörande period i modern europeisk historia.

Genom sitt arbete hjälpte Drakulic en hel generation att förstå komplexiteten i Balkankriget och vikten av att dokumentera och döma krigsförbrytelser. Hennes perspektiv från insidan, kombinerat med hennes journalistiska precision och litterära skicklighet, gjorde henne till en oumbärlig röst i förståelsen av 1990-talets Europa.