SR:s Sommarredaktion står inför en djupgående produktionskris som tydligt synliggörs i årets lyssnarvalda sommarprogram med brandmannen Robin Larméus från Kalmar. Trots att programmet bär på dramatiskt och engagerande innehåll faller slutresultatet platt på grund av bristfällig produktion och otillräckligt stöd till programledaren.

Robin Larméus, trebarnspappa och aktiv brandman, valdes ut av lyssnarna som deras bidrag till Sommar i P1. Hans liv rymmer faktiskt mer spänning och dramatik än de flesta. Som brandman balanserar han vardagens rutinuppdrag med situationer där liv står på spel. Under de senaste åren har han dessutom engagerat sig i hjälparbete till Ukraina, vilket skulle kunna utgöra material för flera fullspäckade sommarprogram.

Redan som barn drömde Larméus om stora äventyr, med bergsklättraren Göran Kropp som förebild. Hans väg tog honom genom militärtjänst som fallskärmsjägare till yrket som brandman. Men det är hans senaste insatser som verkligen sticker ut. När en utrangerad kranbil skulle kasseras på hans station föreslog han för sin chef att fordonet fortfarande kunde göra nytta i det krigsdrabbade Ukraina. Efter mycket arbete lyckades han se till att bilen kördes ner till de underbemannade och dåligt utrustade ukrainska räddningskollegorna.

I programmet berättar Larméus fragmentariskt om sina upplevelser i Ukraina. Lyssnarna får höra om bomblarm i Kiev, om drönare och klusterbomber i Poltava. Programmet hoppar sedan mellan olika tidpunkter och platser – från fallskärmsjägarutbildningen i Karlsborg till familjens kök i Kalmar, från akuta utryckningar till dykuppdrag och sökandet efter en drunknad person i Östersjön.

Det finns mycket att beundra i Larméus berättelse. Hans mod, offervilja och engagemang är imponerande. När han beskriver sin stolthet över att tillhöra dem som ”går in när andra går ut” fångar han något väsentligt om räddningstjänstens etos. Samtidigt hade viss machismo som följer med detta kunnat tonas ner med bättre producerande.

Men det är just här som programmets och hela sommarseriens fundamentala problem blir uppenbart. De flesta människor är inte naturligt begåvade historieberättare. I vilken bekantskapskrets som helst finns kanske en eller två personer som verkligen kan trollbinda ett sällskap med sina historier, medan resten riskerar att förstöra en god berättelse redan innan de gett förutsättningarna.

Antalet verkligt naturliga historieberättare kan räknas på ena handens fingrar. Resten – uppskattningsvis nio av tio sommarpratare – behöver akut professionell hjälp för att forma sitt material till en sammanhängande och engagerande berättelse. Det är här producenternas roll blir avgörande.

SR:s Sommarredaktion verkar ha vilselett sig i tron att de besitter både resurserna och kunskapen att stötta sina programledare på rätt sätt. Verkligheten visar något helt annat. Produktionskris är inte ett för starkt ord för nuläget. När ni av tio sommarpratare behöver omfattande stöd men inte får någon hjälp alls uppstår program som inte gör rättvisa åt varken berättaren eller materialet.

I fallet Robin Larméus blir detta extra tydligt. Hans musikval faller närmast naivt och passar inte alls ihop med de dramatiska händelser han beskriver. Istället för att förstärka berättelsen späder musiken ut, förtunnar och förringar innehållet. Det blir en olycklig kontrast som drar ner helhetsintrycket.

Larméus berättelse hade förtjänat en producent som kunde väva samman hans olika erfarenheter till en röd tråd, som kunde hjälpa honom att bygga spänning och låta lyssnarna komma nära de verkligt dramatiska ögonblicken. Istället får vi en fragmentarisk framställning som hoppar mellan olika tidsperioder och händelser utan tydlig struktur.

Det är särskilt frustrerande eftersom råmaterialet är så starkt. Här finns verkliga insatser som gör skillnad, personligt mod under farliga förhållanden och en berättelse om internationell solidaritet mitt under ett pågående krig. Larméus erfarenheter från Ukraina, kombinerat med hans vardag som brandman och bakgrund som fallskärmsjägare, utgör en rik palett att jobba med.

Sammanfattningsvis representerar Robin Larméus program både ett missat tillfälle och ett tydligt symptom på större strukturella problem inom SR:s sommarproduktion. En brandman som verkligen går in när andra går ut förtjänade bättre stöd från sin radiostation. Det är dags för Sommarredaktionen att inse att bra innehåll inte räcker – det krävs också professionell produktion för att göra innehållet rättvisa.