Johanna Paulsson: Operahösten sätter fingret på samhällets smärtpunkter

Opioidkrisen har hittat till operascenen. Den 12 september har The galloping cure nordisk premiär på Norrlandsoperan i Umeå. Verket är skrivet av tonsättaren Missy Mazzoli och librettisten Royce Vavrek, en duo som på senare år blivit ett av de mest uppmärksammade namnen inom nyskriven opera. Vavrek är kanadensare bosatt i Brooklyn, medan Mazzoli räknas till en av USA:s ledande samtida operaröster. Operan bygger på en berättelse av den amerikanska författaren Karen Russell, som i sin tur inspirerats av Franz Kafkas novell En läkare på landet.

Handlingen utspelar sig i en industristad där många invånare lider av kronisk smärta. En lokal läkare känner sig maktlös, men så dyker den karismatiske Lucky Mack upp och erbjuder desperata människor gratis åk i en karusell. Det som först framstår som en mirakelkur visar sig snart ha ett högt pris. Mazzoli har beskrivit operan i termer av magisk realism, och förhandsklipp från det hyllade uruppförandet i Edinburgh i augusti visar en blandning av skev minimalism, rejvande rytmer och psykedelisk iscensättning.

Opioidkrisen i USA har under flera decennier lett till hundratusentals dödsfall och drabbat framför allt fattiga regioner som Appalacherna. En nyckelroll spelade läkemedelsbolaget Purdue Pharma och dess smärtstillande preparat Oxycontin. När medicinen lanserades 1996 marknadsfördes den aggressivt mot läkare och patienter, bland annat genom att bolaget myntade begreppet pseudoberoende för att rättfärdiga fortsatt förskrivning. Oxycontin blev för många en inkörsport till tyngre droger. Krisen har skildrats i SVT:s dokumentär Opioidkrisen i USA och i dramaserien Dopesick, och har lett till omfattande rättsprocesser och miljarduppgörelser. Purdue Pharma, som ägdes av den inflytelserika Sacklerfamiljen, har blivit en symbol för läkemedelsindustrins baksidor.

För Mazzoli är ämnet personligt. Två av hennes kusiner dog till följd av överdoser, och i en intervju med The Times talar hon om ”det mörka samspelet mellan farmaka, läkare och kapitalism”. Trots att The galloping cure har en tydlig verklighetsförankring är berättelsen medvetet hållen på ett allmängiltigt plan. Det gör operan till en bredare kommentar om hur samhällen hanterar smärta, beroende och kommersiella intressen. Forskaren Mats G Hansson, som varit ett av operans bollplank, har dragit paralleller till dagens GLP-1-läkemedel som Ozempic, tillverkat av danska Novo Nordisk. Även de kan framstå som praktiska lösningar men visa sig ha långt fler biverkningar än vad som först kommuniceras. Läkemedel som trendar riskerar att bli destruktiva drivkrafter för både läkemedelsjättar och kriminella nätverk.

Samtidstematiken märks också på andra håll i operavärlden i höst. English National Opera i London sätter i oktober upp Du Yuns Pulitzerprisbelönade traffickingopera Angel’s bone. På Kungliga Operan i Stockholm väntar nypremiär på Mikael Karlssons Melancholia, en bearbetning av Lars von Triers film om depression. Göteborgsoperan tar sig an Lorin Maazels 1984 efter George Orwell, och Piteå kammaropera presenterar Maria Lithell Flygs De sår vind och skall skörda storm, inspirerad av laestadianska predikningar och meänkieli. Därutöver blir Mozarts Così fan tutte, i Clara Svärds regi, den sista stora uppsättningen på Kungliga Operan innan operahuset stänger för renovering.

För Royce Vavrek innebär hösten en dubbel satsning. Förutom The galloping cure har han tillsammans med Mazzoli skrivit Lincoln in the Bardo, som i oktober får premiär på Metropolitan Opera i New York. Verket bygger på George Saunders roman och har den svenske barytonen Peter Mattei i rollen som Abraham Lincoln. Därmed befäster Vavrek sin ställning som en av samtidens mest efterfrågade librettister, både i Sverige och internationellt.

The galloping cure har premiär den 12 september på Norrlandsoperan i Umeå.