I en uppmärksammad kommentar riktar journalisten Johannes Klenell skarp kritik mot Sverigedemokraterna och hur han menar att partiet och Tidöregeringen hanterar säkerhetshotande kopplingar. Bakgrunden är de uppgifter som publicerades veckan före valet om att Gustav Gellerbrants sambo uppvisar drag som enligt Klenell påminner om en rysk infiltratör. I en normal värld borde ett sådant avslöjande ha sänkt ett svenskt parti, skriver han, men i stället uppstod vad han beskriver som en märklig halvtystnad.
Gellerbrant är en central figur i svensk politik. Han är chef för SD:s samordningskansli i Regeringskansliet och räknas som en av arkitekterna bakom Tidöavtalet, det avtal som ligger till grund för samarbetet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Hans sambo är anställd vid konstitutionsutskottet, det riksdagsutskott som granskar regeringens arbete. Det är kombinationen av nära band till regeringsmakten och en anställning i riksdagens kontrollapparat som gör fallet allvarligt, enligt Klenell.
Klenell påminner om att det inte är första gången SD uppmärksammas för rekryteringar av personer med oklara identiteter. 2016 avslöjades att en man som använt flera namn, bland andra Egor Putilov, arbetade på SD:s riksdagskansli samtidigt som han skrev debattartiklar under fingerad identitet. Efter att uppgifterna blev kända fick mannen en ny roll som chefredaktör för kanalen Samnytt. I fallet med Gellerbrants sambo valde SD i stället att göra Gellerbrant pappaledig med omedelbar verkan. Klenell ironiserar över att partiet även denna gång tog ansvar, men på ett sätt som knappast minskar frågorna kring rekryteringen.
Klenell sätter in händelserna i ett större säkerhetspolitiskt sammanhang. Han pekar på en rad incidenter som präglat mandatperioden. Henrik Landerholm, som utsågs till nationell säkerhetsrådgivare, hamnade i blåsväder efter uppgifter om borttappade sekretessbelagda dokument och en kvarglömd mobiltelefon på Ungerns ambassad. En efterträdare uppges ha haft tjänsten i bara några timmar innan bilder av privat karaktär läckte till redaktioner.
Journalisten Lisa Röstlund lyckades ta sig förbi Säpo ända in på statsministerparets gård genom att under falsk identitet anmäla sig för gratis trädgårdsarbete. Enligt Klenell försökte ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, efteråt misstänkliggöra henne genom att antyda att hon var köpt av andra intressen. Klenell noterar att Bohlin, som har till uppdrag att motverka desinformation, enligt honom knappt har kommenterat Gellerbrant-affären, men däremot anklagat Socialdemokraterna för valfusk.
Sveriges säkerhetspolitiska läge har under samma period varit det allvarligaste på årtionden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har lett till skärpta varningar om påverkansoperationer, desinformation och främmande makts försök att påverka svensk politik. Mot den bakgrunden väcker en rad uppgifter om kopplingar mellan politiska företrädare och personer i kriminella eller ryssvänliga nätverk extra uppmärksamhet, skriver Klenell.
En annan del av texten handlar om Jimmie Åkessons bröllop 2024. Enligt Klenell fanns bland gästerna Kristdemokraternas ledare Ebba Busch, SD-toppen Richard Jomshof, Youtube-profilen Nick Alinia och ledaren för det kriminella mc-gänget Comanches. Även Gustav Gellerbrant ska ha varit på plats, tillsammans med sin sambo. Gellerbrant har tidigare sagt till Sveriges Radio att närvaron av mc-gängsledaren var ”en liten sak” som inte påverkade Tidösamarbetet.
Klenell skriver att gästlistan på bröllopet illustrerar vad han kallar det nya normala i svensk politik. Han menar att kombinationen av kriminella nätverk, personer med ryssvänliga sympatier och representanter för regeringsunderlaget på samma plats visar hur säkerhetspolitiska gränser har förskjutits. Flera av de personer som nämns har roller som berör rikets säkerhet, samtidigt som regeringen enligt Klenell har haft svårt att hantera frågorna på ett trovärdigt sätt.
Texten har formen av en politisk kommentar, snarare än en nyhetsrapport. Klenell är tydlig med att han ser utvecklingen som allvarlig och efterfrågar en bredare diskussion om vad kopplingarna innebär för synen på såväl Sverigedemokraterna som hela regeringsunderlaget. Han avslutar med att hoppas slippa bevaka samma personer i ytterligare fyra år.
