Konstnären Yayoi Kusama är död – känd för prickiga landskap

Den japanska konstnären Yayoi Kusama har avlidit, 96 år gammal. Hon var en av efterkrigstidens mest särpräglade och internationellt hyllade konstnärer, känd för sina suggestiva prickmönster, oändliga spegelrum och psykedeliska installationer. Under en karriär som sträckte sig över sju decennier hann hon verka inom måleri, skulptur, performance, mode och arkitektur.

Kusama föddes i Matsumoto i Japan och växte upp i en miljö som hon själv beskrev som djupt ångestfylld. Föräldrarna försökte hindra henne från att måla, och hon skickades som barn ut för att spionera på sin far och hans utomäktenskapliga affärer. Upplevelserna skapade en sexuell ångest och en besatthet av sex som kom att prägla hennes konstnärskap. Hon har sagt att hon trodde att hon föddes till att bli konstnär.

Redan i 13-årsåldern drabbades hon av hallucinationer med blixtar, fält av prickar och talande blommor. De upplevelserna tog hon senare med sig in i konsten. Prickmönstren började hon använda redan i sina första utställningar i början av 1950-talet. Hon beskrev hallucinationerna som ett upplösande av jagets gränser – och med sina oändliga nät av prickar och spegelrum ville hon återskapa känslan av en värld utan gränser och en oändlig tomhet.

Efter studier i den traditionella japanska målartekniken nihonga vid ett konstuniversitet i Kyoto flyttade Kusama, knappt 30 år gammal, till New York. Där rörde hon sig i stadens konstavantgarde och blev under det sena 60-talet en del av hippiekulturen. Hon anordnade bland annat performanceartade evenemang där deltagarna nakna målade prickar på varandras kroppar. Hennes verk, som rörde sig i gränslandet mellan måleri och skulptur, har beskrivits som allt från popkonst och surrealism till abstrakt expressionism. Själv ville hon inte fångas in av någon konstriktning.

Kusama led under stora delar av sitt liv av psykisk ohälsa. Hon tillbringade frivilligt långa perioder på psykiatriskt sjukhus och levde även sina sista år frivilligt intagen. I slutet av 70-talet återvände hon till Japan och Tokyo, där hon utvidgade sitt konstnärskap till att även omfatta mode – givetvis med prickiga tyger.

Under 80-talet hade omvärlden till viss del tappat fokus på henne, men mot slutet av decenniet gjorde hon flera större utställningar, bland annat i New York. Det stora genombrottet kom 1993, då hon medverkade på konstbiennalen i Venedig, en av världens mest prestigefyllda konstutställningar, och gjorde succé. Därefter växte hon till en av världens mest älskade konstnärer. Hennes psykedeliska landskap uppskattades för att de samtidigt utstrålade värme och lekfullhet och för att de tilltalade både barn och vuxna.

Även kommersiellt blev Kusama ett fenomen. Hennes samarbete med modehuset Louis Vuitton, med skulpturer och installationer i butiker i Paris och andra storstäder, befäste hennes ställning som en av konstvärldens mest omsatta och igenkända varumärken. Hennes verk har sålts för tiotals miljoner dollar på auktioner, och utställningar med hennes konst har lockat rekordpublik världen över. De så kallade Infinity Mirror Rooms – spegelrum där besökaren omges av oändliga reflektioner av lysande prickar och pumpor – har blivit ett av 2000-talets mest älskade konstfenomen och lockat miljontals besökare på museer i bland annat London, Tokyo och Los Angeles.

För svenska konstintresserade blev Kusama känd genom den omfattande utställning som visades på Moderna museet i Stockholm 2016. Den spände över hela hennes konstnärskap, från 50-talet till 2000-talet, med fokus på 80-talet. Utanför museet kläddes trädstammarna i prickiga tyger, ett av de mest uppmärksammade offentliga konstprojekten i Stockholm under 2010-talet.

Ända in i slutet av sitt liv var Kusama aktiv och målade varje dag. I samband med en stor retrospektiv utställning i Hongkong 2023 sade hon att hon aldrig kände någon brist på idéer: ”Jag ska fortsätta skapa min värld i vördnad för livet, och uttrycka ett budskap om kärlek, fred och universum.”

Med hennes död förlorar konstvärlden en av sina mest originella och produktiva röster – en konstnär som under sju decennier gjorde sina inre hallucinationer till en del av den globala konstkanon.