Man slungas tillbaka till år 2000 när Valter Nilsson intar Trädgården

Valter Nilsson har på bara två år gått från att vara en relativt okänd artist till att bli en av Sveriges mest omtalade liveakter. Förra veckan intog han Trädgården i Stockholm – en scen som normalt förknippas med hippa storstadsvibbar snarare än med den arbetarklassromantik som präglar hans musik.

Konserten bekräftade hans position som en av de hetaste artisterna just nu, men väckte också frågor om hur hans berättelse om Göteborg tas emot utanför stadens gränser.

Nilsson har på kort tid byggt en följarskara som få andra svenska artister i hans generation. För bara två år sedan var han i stort sett okänd. I dag fyller han stora scener och konsertscener runt om i landet. För ett par veckor sedan spelade han inför 12 000 personer på Bananpiren i Göteborg – en konsert som markerade en tydlig vändpunkt i karriären. Biljettpriserna hölls medvetet låga, och Göteborgs Stadsmission var på plats, vilket signalerade ett tydligt ställningstagande från artistens sida. Gesten är typisk för den bild Nilsson odlar: arbetarklass, gemenskap och politisk medvetenhet, insvept i en scruffig rockattityd.

Nilsson har beskrivits som en arvtagare till en lång Göteborgstradition med rötter i Håkan Hellströms och Evenemangstältets anda. Han har kallats för arbetarklassens röst, en modern diktare med skinnväst och hjärtat till vänster. Med ett förflutet som utbildat sjöbefäl och erfarenhet av både lastbil och truck – klassiska arbetaryrken – blir bilden av honom som en äkta arbetarklassens son svår att rubba. Daniel Suhonen, vänsterdebattör och välkänd samhällsröst, har uttryckt sitt stöd, vilket ytterligare stärkt hans position i kulturdebatten.

Den senaste tiden har dock en debatt pågått i Göteborgs-Posten om just Nilssons bild av Göteborg. Kritiker menar att han sjunger fram ett ”vitkalkat fantasigöteborg” – ett slags arbetarromantiskt nöjesfält där sjuttiotalet aldrig tog slut. Försvararna svarar att det handlar om en äkta känsla som inte kan förstås av den som aldrig upplevt stadens arbetarkultur.

Oavsett var man står i den frågan råder det ingen tvekan om att Nilsson har en unik position i svenskt musikliv just nu. Hans berättelser om hamnar, vägar och människor i utkanten formuleras med ett språk som många känner igen sig i, och hans publik är bred – från ungdomar till medelålders fans, från vänsterdebattörer till dem som bara vill sjunga med i refrängerna.

## En artist med tydlig identitet

Det som gör Valter Nilsson svår att kategorisera är kombinationen av trovärdighet och underhållning. Han är utbildad sjöbefäl, har lastbilskort och truckkort – detaljer som förstärker bilden av en artist med rötterna i en konkret, arbetsam verklighet. Samtidigt har han en tydlig politisk hållning och har hyllats från vänsterhåll bland annat av debattören Daniel Suhonen.

Men han har också blivit föremål för kritik. I GP har en debatt pågått där tidigare kulturchefen menat att Nilsson sjunger fram ett arbetarromantiskt fantasigöteborg, ett ”vitmålat nöjesfält” där sjuttiotalet aldrig tagit slut. Kritiken har i sin tur mötts av motstånd från skribenter som menar att de som inte druckit sig fulla på krogen Tai Shanghai inte förstår vad det hela handlar om. Debatten har i sig blivit en del av berättelsen kring artisten.

## Konserten på Trädgården

När Nilsson nu intog Trädgården i Stockholm var stämningen förväntansfull. Scenen, som snarare förknippas med en urban, global och vänsterorienterad publik, blir en intressant kontrast till Nilssons mer traditionella Göteborgsskildringar. Ändå funkade det över förväntan.

Med sitt niomannaband bjöd han på en soulig rock som onekligen påminner om Bruce Springsteens estetik – dock med en tydligt svensk, göteborgsk prägel. Låtarna är berättelser om platser, människor och klass, och de levereras med en frenetisk energi som fångar publiken från första stund.

Kvällen blev ytterligare ett bevis på att Nilsson inte bara är ett fenomen i Göteborg. Han fyller sina konserter även i huvudstaden, och publikens gensvar var minst sagt entusiastiskt. Från första versen var publiken med – de hoppade, sjöng och levde sig in i varje refräng.

## Framtiden

Valter Nilsson befinner sig i ett väldigt intressant skede av sin karriär. Materialet håller för stora scener, och scennärvaron är stark. Frågan är inte om han kommer att växa ytterligare, utan snarare hur långt han kan nå. Med en spelning på Scandinavium i Göteborg inbokad till vintern – en av landets största arenor – har han redan tagit ett stort kliv från de mer intima klubbscenerna.

För artisten själv lär debatten om hans göteborgsskildring inte tystna i första taget. Men om reaktionen på Trädgården är ett tecken, har han en publik som står bakom honom – oavsett om de kommer från arbetarkvarter eller hippa storstadsområden.