En 52-årig kvinna står 1996 i ett provrum på lyxvaruhuset Bergdorf Goodman på Fifth Avenue i New York. Några minuter tidigare hade hon flirtat och skojat med en välkänd fastighetsmagnat. Nu slår hon huvudet i väggen när han överfaller henne. När attacken är över förstår hon knappt vad som just har hänt. Hur kunde en lekfull konversation plötsligt förvandlas till ett sexuellt övergrepp?

Kvinnan i fråga är E Jean Carroll, vid denna tid en av USA:s mest lästa rådgivare med sin populära spalt ”Ask E Jean” i modemagasinet Elle. Under tre decennier har hon byggt en karriär på skarpsinniga, humoristiska och kompromisslösa råd till läsare. Hon har ett eget tv-program, umgås med kändisar, intervjuar presidenter och navigerar elegant mellan Manhattans cocktailpartyn och redaktionsmöten. Med höga klackar, blonderat hår och rött läppstift representerar hon en modern version av klassiska Hollywood-hjältinnor som Katharine Hepburn – en kvinna som pratar fortare än männen och vägrar underordna sig.

Efter övergreppet ringer Carroll två nära väninnor. Den ena uppmanar henne att gå till polisen. Den andra avråder. Carroll lyssnar på den senare och gör det miljontals kvinnor har gjort före henne – hon fortsätter att leva och tiger om vad som hänt. Mannens namn var Donald Trump.

## Tystnaden bryts efter över två decennier

När #metoo-rörelsen sveper över världen 2017 är E Jean Carroll över sjuttio år. Året innan har Donald Trump blivit vald till USA:s president, efter en valrörelse där hans nedsättande kvinnosyn återkommande stått i centrum. En inspelning där han skryter om att en berömd man kan göra vad han vill med kvinnor – ”Grab ’em by the pussy” – väcker internationell upprördhet.

När Carroll hör inspelningen blir hon rasande. För henne är Trumps ord inte bara ytterligare bevis på att USA valt en misogyn narcissist till president. Det är ett eko från ett rum hon ägnat mer än tjugo år åt att försöka lämna. Ur vreden växer boken ”What do we need men for? A modest proposal” fram – en sorts självbiografi där hon listar ”De mest avskyvärda männen i mitt liv”. Donald Trump är nummer tjugo på listan. Hon beskriver övergreppet på varuhuset och avslutar med orden: ”And that’s it. I’ve never had sex with anybody ever again.”

Hon var 52 år när det hände.

## En komplex feministisk ikon

E Jean Carroll är ingen traditionell feminist av Gloria Steinems snitt. Hon marscherade inte i demonstrationståg eller levererade analyser om patriarkatet. Istället arbetade hon för Playboy och Roger Ailes, mannen som byggde Fox News och senare anklagades av en rad kvinnor för sexuella trakasserier. Hon har beskrivits som en ”cowgirlfeminist” – en som hellre rider ensam, skjuter från höften och inte vill vara del av en rörelse.

Hon var inte heller alltid generös mot andra kvinnor. När juristen Anita Hill 1991 vittnade inför senaten om att Clarence Thomas, hennes tidigare chef och då nominerad till USA:s högsta domstol, hade utsatt henne för sexuella trakasserier, hörde Carroll till dem som offentligt ifrågasatte hennes berättelse. Varför hade Hill inte anmält?

Under många år var Carroll alltså en av de kvinnor som sökte männens erkännande genom att ta avstånd från andra kvinnor och misstänkliggöra den som berättade. Sådana kvinnor dyker upp med jämna mellanrum, även i Sverige, inte minst under #metoo-rörelsen när vissa aldrig tycktes tröttna på att förklara att rörelsen hade gått för långt.

Men när #metoo briserar händer något med den 75-åriga Carroll. Den ironiska jargongen räcker inte längre, inte heller distansen. Cowgirlfeministen har fått nog av att rida ensam.

## Trumps groteskt avslöjande svar

När Carrolls anklagelse blir offentlig svarar Donald Trump med fyra ord: ”She’s not my type.” Som försvar är det groteskt avslöjande, som om han kunnat tänka sig våldta henne om hon bara varit snyggare i hans ögon. Sedan gör Trump det mäktiga män så ofta gör när kvinnor berättar – han kallar henne galen, lögnare och uppmärksamhetssökande. Han tror fortfarande att det är han som skriver berättelsen.

Carroll tvekar inte. Hon stämmer Trump för förtal 2019 med orden: ”Ingen, inte ens presidenten, står över lagen.” Tre år senare träder ”Adult Survivors Act” i kraft i delstaten New York. Under ett år får personer möjlighet att väcka civilrättslig talan om sexuella övergrepp som annars hade varit preskriberade. Carroll stämmer honom igen – denna gång för själva övergreppet.

Och hon vinner. Två gånger.

## En historisk seger i domstol

En jury slår fast att Trump är civilrättsligt ansvarig för att ha utsatt Carroll för ett sexuellt övergrepp och därefter förtalat henne. I två rättsprocesser tilldöms E Jean Carroll sammanlagt 88,3 miljoner dollar i skadestånd. Den 9 juli i år betalades drygt 5,6 miljoner dollar ut till Carroll efter att Högsta Domstolen nekat Trump prövning.

Det större skadeståndet, på 83,3 miljoner dollar, gäller det upprepade förtal som skadat hennes anseende och karriär och utsatt henne för allvarliga hot. Domen fastställdes förra året av en federal appellationsdomstol, och Trump försöker nu få även den prövad av USA:s högsta domstol.

Kvinnan som Trump avfärdade med hånfulla kommentarer om utseendet blev därmed den första som genom en juryprövning höll honom rättsligt ansvarig för ett sexuellt övergrepp. Det är så osannolikt att det ibland är svårt att fatta att det faktiskt har hänt. En 82-årig kvinna lyckades med det som presidenter, politiska motståndare och en armé av välbetalda jurister misslyckats med – hon besegrade Donald Trump i domstol och tvingade honom att betala.

## En revolution även för äldre kvinnor

Vi talar ofta om #metoo som en revolution för unga kvinnor, men berättelsen om E Jean Carroll påminner oss om att den också var en revolution för de äldre. För kvinnorna som vuxit upp i en tid då man log, svalde, gick hem och aldrig nämnde saken igen.

Förra året gav Carroll ut sin berättelse om rättsprocesserna med den kongeniala titeln ”Not my type: One woman vs. a president”. Boken är skriven i typisk E Jean-stil och beskriver bland annat utseende och kläder på samtliga närvarande i rättssalen, som ett slags svar på de förnedrande frågor hon själv fått utstå om sitt utseende, sin klädstil och sexuella historia. Hon gör sig lustig över hela den smärtsamma, absurda cirkusen. Inte för att hon tar lätt på den, utan för att hon vägrar ge upp sin personlighet för att bli trodd.

Det sägs ofta att #metoo gav kvinnor sina röster tillbaka. Men E Jean Carroll hade alltid en röst, och kvinnor har i alla tider berättat för sina systrar, väninnor, mammor och döttrar. Det nya var inte att berättelserna plötsligt uppstod 2017 utan att världen, för en kort sekund, lyssnade.

Donald Trump lever på sin förmåga att dominera varje rum han går in i. Han vill inte bara stå i centrum utan också bestämma vilken verklighet som gäller. Och så kommer denna excentriska kvinna i färgstarka kläder och rött läppstift och vägrar spela den roll han har tilldelat henne. Hon blir inte den skamsna kvinnan. Hon blir den roligaste personen i rummet.

Där sker en väldig maktförskjutning, och kanske är det just den som svider mest. Trump trodde att han var huvudpersonen. E Jean Carroll gjorde honom till en löjeväckande bifigur. Hon vann inte bara sina rättsprocesser. Hon vann också tillbaka sin egen historia.