En tidig lördagsmorgon i Venedig putrar en motorbåt med fem brandmän fram längs en fridfull kanal. Det visar sig att de rycker ut för att fiska upp en Iphone ur vattnet – ett problem som blivit så vanligt att brandkåren fått konkurrens från privata entreprenörer. En lokal dykning med utrustning för djuphavsdykning erbjuder samma tjänst för 150 euro, med löfte om att hitta förlorade telefoner i kanalbottens medeltida sediment.

Detta fenomen väcker frågor om Europas framtid. I takt med att andra delar av världen springer ifrån Europa ekonomiskt och teknologiskt, riskerar kontinenten att bli alltmer beroende av raffinerade tjänster för rika turister från USA och Kina som kommer hit för att uppleva historiska miljöer.

Venedigs situation speglar Europas paradoxala globala image. Kontinenten beskrivs ofta som eftersläpande när det gäller teknik, tillväxt och försvar – allt som räknas i dagens världspolitik. Samtidigt vill fler än någonsin besöka, leva och studera i Europa. Kontinenten förbereder sig nu på ännu en rekordsommar med historiska turistmängder.

Rekordsiffror för europeisk turism

Frankrike och Spanien räknar med över 100 miljoner besökare vardera i år. Särskilt amerikanska turister strömmar till. På Eurostar-tåget har amerikanska biljettbokningar ökat med 250 procent jämfört med förra året. För första gången flyttar dessutom fler amerikaner till Europa än tvärtom.

Europas dragningskraft syns inte bara i turiststatistiken utan även i studier om livskvalitet. I FN:s World Happiness Report är åtta av de tio högst rankade länderna europeiska. Hundratals miljoner människor drömmer om att flytta hit. Frågan är hur denna attraktionskraft kan omvandlas till något mer än ytliga turistpengar och souvenirkiosker.

Sedan flytten till Paris för två år sedan har resenären besökt över 50 europeiska städer. Att det är så lätt att ta sig mellan intressanta platser med snabbtåg är i sig en av Europas stora fördelar. Men i en slående mängd städer diskuteras samma problem: för många turister, för mycket folk överallt, och en efterfrågan på bostäder som pressar upp priserna så att lokalbefolkningen trängs ut.

När turismen hotar själen

Det som borde vara en tillgång riskerar att bli en börda när turistmängderna äventyrar själva kärnan i vad som gör en plats attraktiv. Detta förklarar de drastiska åtgärderna i städer som Venedig och Barcelona, där myndigheterna är befogat oroade över att reduceras till tjusiga museer – mysiga platser förknippade med det förflutna snarare än framtiden.

Åtgärderna som behövs är ofta uppenbara, men många städer väljer fel lösningar. I Valencia möter besökaren häpnadsväckande kontraproduktiva försök att hantera massturismens sociala kostnader. Många städer förbjuder kortvariga uthyrningstjänster som Airbnb för att motverka stigande bostadspriser. Valencia tillåter uthyrningssajterna, men bara i bottenvåningen av bostadshus.

Den goda intentionen var att undvika att invånarna trängs ut, men i stället slås familjeägda butiker ut – bagerier, kaféer, närbutiker och kemtvättar, alla de små traditionella företag och tjänster som skapar levande bostadsområden. De ersätts nu av opersonliga lägenhetshotell dit det varje helg anländer skaror av festande fotbollssupportrar. Det är svårt att komma på ett mer effektivt sätt att förstöra gemenskapen i ett bostadsområde.

Dubrovniks framgångsrecept

I Dubrovnik brottas man med liknande problem med massturism sedan dussintals kryssningsfartyg började anlända dagligen för rundturer inspirerade av tv-serien ”Game of Thrones”, som spelades in på flera platser i den historiska stadskärnan. Det gick så långt att Unesco hotade med att dra tillbaka stadskärnans status som världsarv.

Dubrovnik tog varningarna på allvar och genomförde flera pragmatiska justeringar. Antalet dagliga turistfartyg och bussar begränsades, kluster av souvenirbutiker togs bort, biltrafiken reglerades, och byggnader med lägenhetshotell köptes av staden och förvandlades till hyresrätter för lokala familjer. Kitschifieringen av staden kunde därmed avvärjas. På kort sikt förlorades några procent i turistintäkter, men på lång sikt räddas stadens hjärta.

Landsbygdens utmaning

Om allt fler platser i Europa klagar på överturism är problemet på landsbygden och i småstäder tvärtom underturism och underbefolkning. Demografiska prognoser visar på en dyster framtid. Det blir knappast bättre av vissa politikers fokus på ”återvandring”, vilket inte bara är problematiskt ur humanitär synvinkel utan också saboterar Europas möjlighet att hitta arbetskraft för framtiden. På resor i södra Europa möts besökaren av en oändlig mängd pittoreska medeltidsbyar där det inte längre finns några människor.

Det finns dock initiativ för att kulturella och ekonomiska möjligheter inte ska koncentreras i samma handfull städer. Auvergne i Frankrike, Asturien i Spanien och Abruzzo i Italien är alla vackra och relativt folktomma regioner som arbetar med nya incitament för att decentralisera turismen.

Abruzzo försöker etablera sig som nav för hälsoturism och friskvård, men målgruppen är inte internationella oligarker och wellness-influencer utan vanliga, arbetande europeiska familjer. Med subventioner från EU, regionala och nationella program utvecklas hälsocenter, vandringar i naturområden och kulturella upplevelser som ska öka välmåendet hos den inhemska befolkningen och samtidigt minska koncentrationen av turism i Toscana och Rom.

Spaniens storskaliga satsning

I Spanien pågår ett mer storskaligt nationellt projekt för att decentralisera både turism, migration och inhemska flyttmönster. I många småstäder på landsbygden är medelåldern nu över 60 år. Tomheten i dessa byar kan inte lösas genom att uppmuntra folk att få fler barn, utan endast genom invandring utifrån och inflyttning från andra spanska städer.

Francesc Boya, som leder initiativet från den spanska regeringen, säger till Financial Times: ”Utan invandring har den spanska landsbygden en omöjlig framtid.” Det är talande att även Japan, som inte är världens mest invandringsvänliga land, erbjuder alltmer generösa incitament för utländska besökare och studenter att slå sig ner i princip var som helst utom Tokyo och Kyoto.

Att sprida ut turismen och de kulturella möjligheterna i Europa är därmed ingen trivial konsumentfråga, utan en existentiell utmaning som hänger samman med kontinentens större frågor om identitet och självständighet, relationen till omvärlden och framtida förutsättningar. Europa står vid ett vägskäl där balansen mellan att bevara det som gör kontinenten attraktiv och att utveckla hållbara lösningar för framtiden blir allt viktigare.